Min laptop är snart inte odödlig längre

Vi som går på KTH-delen av IT-universitetet i Kista har sedan länge haft en förmån – vid skolstarten får alla som vill köpa laptops till subventionerat pris, betydligt mer än “ordinarie” studentrabatt. Själva subventionen är på cirka 5 000 kronor och datorerna ligger runt 16 000 kronor från början, vilket var ganska lite pengar för en laptop år 2003 (då jag började på KTH). Inte hjälpte det heller att man valde IBM (numera Lenovo) som leverantör. Kanske inte det billigaste valet, men ett val som innebär god kvalitet. Eller? I den här recensionen av datorn som KTH köpte mig framgår att den är “mycket pålitlig”. Nåja. Under de tre år jag haft laptopen (garantin gick ut i onsdags!) har nog snart allting gått sönder utom DVD-spelaren och bildskärmen (som var usel till att börja med). Lyckligtvis har IBMs service varit snabb, duktig och gratis varje gång.

Att garantin nu har gått ut innebär tyvärr att min laptop inte längre skyddas av garantins ogenomträngliga sköld. Med tanke på att IBMs standardlösning på alla fel tycks vara att byta moderkort blir framtida reparationer knappast billiga. Det är således inte utan anledning som jag tittar efter en ny laptop.

Egentligen vill jag ha en bärbar med AMD-processor, men Dell har några saker som talar för sig. Fyra års garanti, exempelvis, och ett rykte om hög kvalitet. De första årskullarna på IT-universitetet fick Dellar, och dessa har i regel hållit ihop extremt bra. En vän till mig använder fortfarande sin nu fem år gamla C600. År 2002 bytte IT-universitetet från Dell av besparingsskäl – den årskursen fick istället värdelösa skithögar från Fujitsu-Siemens, vilka med få undantag spenderade mer tid på service än i verklig drift. Mer om dem en annan gång.