Kia på väg mot designmässigt raffinemang?

Metro rapporterar om att en jeppe vid namn Pontus Fontaeus har blivit ny designguru på Kia. Kia ska bli sportiga, säger han, och tillägger att han “menar det”. Hur vore det att få lite ordning på kvaliteten först? Kias relativa okändhet i Europa beror på att man producerar lågkvalitativa, slöa, fula och tråkiga modeller som inte kan stå sig i konkurrensen med japanerna. Egenskaper som man delar med alla andra i Europa etablerade koreanska bilmärken. I Bilprovningens begagnatguide ligger Kia konsekvent under medel – av tre år gamla Kia Rio blir 35% underkända vid besiktning. Bättre än Renault Clio (ingen större bedrift) men sämre än exempelvis Ford Focus och VW Golf.

Pontus Fontaeus’ första bidrag till Kias design är en konceptbil – C’eed (ska utläsas seed (frö) eller succeed (framgång)) – vilken ser ut som en korsning mellan ovannämnda Focus och en Mercedes A-klass. Ser inte helt fel ut, men oftast när det gäller konceptbilar brukar mycket lite leta sig ut till produktion. I den storleksklassen finns det dessutom mycket bättre märken att ge sina pengar till, särskilt om det är sportighet man är ute efter. BMW 116i kostar visserligen 70 000 kr mer än Kia Rio, men du får en bil som du slipper skämmas för. Om Pontus kan göra Kia mer attraktivt för bilentusiaster så är det definitivt på tiden. Frågan är om någon som anser att Renault Twingo är en av de snyggaste bilarna just nu verkligen klarar av det.

Pappershandduk gör pojkar till män

Fick syn på Brawny Academy via länksamlingen FZ WTF, och fastnade. För att vara hushållspappersreklam är det jävligt bra. Två lag bestående av mestadels soffpotatisar åker ut i skogen för att lära sig bli aningen mer manliga, men samtidigt införstådda med sina flickvänners bryderier. Det är roligare än det låter, dessutom gratis och fritt från störande reklam.

Patetiska lögner från Annika Billström

Allas vår favoritpolitiker Annika Billström, känd för att ha lovat Stockholmarna att inte införa trängselavgifter för att sedan göra precis det ett par år senare, ljuger hämningslöst och mycket genomskinligt i dagens SvD Brännpunkt. På typiskt sossevis gör hon sitt bästa för att racka ner på motståndarna istället för att förklara hur sossarnas uppenbart misslyckade politik skulle kunna förbättra Sverige efter valet (en inte helt lätt sak att förklara, det).

Det första Billström gör är att presentera ett löfte hon med största sannolikhet inte har en suck att kunna hålla.

Ett ”ja” ger klartecken till avgifter, som kommer att återuppstå som ett kommunalt avgiftssystem, där pengarna oavkortat går tillbaka till angelägna investeringar i kollektivtrafik och kringfartsleder.

Billström syftar här på den kommande omröstningen om trängselskatterna. På något magiskt sätt skall dessa alltså omvandlas till avgifter (omöjligt utan en grundlagsändring enligt besked innan det blev valupptakt) och garanterat gå tillbaks till Stockholmstrafiken, oavkortade. Kan någon som inte är totalt blåst och hjärntvättad av sossarna gå på detta och blint tro på löften från en sosse som gjort sitt bästa för att göra livet surt för oss stockholmare under de senaste fyra åren?

I nästa paragraf menar Billström att ett “nej” betyder en återgång till “trängsel och köer”. Om man till att börja med anser den trafikminskning som har skett värd pengarna (det är den inte) och vidare ignorerar Essingeleden (helt proppfull sedan trängselskatten infördes och den enda vägen till jobbet för många boende runt Stockholm) kanske det är sant. Vi ska nu ha i åtanke att Billström är livrädd för att kranskommunerna – där de flesta som drabbas negativt av trängselskatterna bor – ska få säga sitt i folkomröstningen.

Just detta är en ganska intressant punkt. Billström kallar det “en stor skandal” att moderaterna vill låta kommunerna kring Stockholms stad vara med och bestämma. Hon är dessutom pinsamt omedveten om fakta:

I Stockholms kommunfullmäktige har de förvisso tidigare förbundit sig att följa folkomröstningen, men i en debatt mellan undertecknad och Kristina Axén Olin i Visby den 6 juli berättade oppositionsborgarrådet att moderaterna tänkt om. Enligt Kristina Axén Olin ska folkomröstningen i Stockholm läggas samman med ”omröstningar” i några av länets kommuner.

Att moderaterna vill inkludera kranskommunerna har varit känt sedan långt före 6 juli. Den första länken jag hittade på Google visar att moderaterna i Sollentuna fattade beslut om det den 8 maj. Jag är rätt säker på att jag hört om det långt tidigare. Men Billström vill med en kraftigt vinklad paragraf få det att låta som om moderaterna ändrat sig i sista stund.

Vi kan vidare konstatera att det vore ytterligare ett socialdemokratiskt övergrepp mot demokratin att enbart låta boende i Stockholms kommun rösta om trängselskatter. De som bor inuti Stockholm får den största positiva effekten av skatterna, i form av minskad trafik och satsningar på kollektivtrafiken (som kunde genomförts även utan försöket). De boende i kranskommunerna påverkas som mest negativt, de tvingas betala (eller stå ut med köerna som flyttat till Essingeleden) men får sällan eller aldrig uppleva någon trafikminskning. Att ignorera dessa människor är det enda sättet att få till några opinionssiffror som pekar till Billströms favör. Och så har hon mage att anklaga någon annan för att försöka manipulera resultatet?! Har människan ingen skam i kroppen alls?

För mig är trängselsavgifterna inte någon hjärtefråga. Jag har nämligen ytterst sällan anledning att åka bil in till stan, och när jag gör det är kostnaden obetydlig. Men jag hatar patetiska lögnare och maktmissbrukande politiker som Billström och det faktum att alla inte vid det här laget vet bättre än att lyssna på vad hon har att säga. Om Stockholmarna inte definitivt kastar ut henne och resten av sossepacket ur Stockholms kommunfullmäktige i september kommer jag att bli ledsen. På riktigt. Så gör mig en tjänst och rösta blått i höst.

Insiktsfullt om pro-palestinsk propaganda

En anonym bloggare som kallar sig Nihonshu skriver insiktsfullt i sin blogg om tidningarnas rapportering kring kriget på Gazaremsan. Han länkar dessutom till en bra artikel i Al Hamatzav som påpekar att Aftonbladet fortfarande inte har någon koll alls. Big surprise där. Finns det egentligen någon vettig människa längre som ser Aftonbladet som en seriös nyhetsaktör?

Denna post är första gången jag använder TrackBack, för övrigt. Hoppas att det funkar.

Fartkameror, ett hån mot sunt förnuft

Vägverket har på sista tiden gjort stort väsen av att man placerar ut fler och bättre fartkameror, till stora kostnader för oss skattebetalare. Vinsten sägs vara ökad trafiksäkerhet. Man har totalt köpt in sig på att höga hastigheter är den enda riskfaktorn för bilolyckor värd att lägga pengar på, vilket innebär att andra faktorer som faktiskt påverkar trafiksäkerheten i hög grad – rattfylla, usla förare och ålderdomliga bilar – nedprioriteras. Man kan visserligen hävda att fartkamerorna gör nytta, att hastigheten sjunker. Men det är en sanning med modifikation. En bilförare som ser den typiska blå skylten om fartkameror skiftar omedelbart sin uppmärksamhet från vägen till hastighetsmätaren respektive vägbrynet, för att kunna anpassa sin fart så länge han befinner sig inom kamerans synfält. Dummare än så är inte svenska bilister. Men att flytta sin uppmärksamhet från vägen innebär i sig en säkerhetsrisk.

Vi kan vidare konstatera att en stor andel kameror inte är i drift (kvällstidningarna älskar att komma med statistik om hur få kameror som egentligen fungerar) och att det bara krävs en ortsbo med en sprayburk för att – helt obemärkt och utan någon som helst risk för påföljd – sätta kamerorna ur bruk. Nu i helgen var jag på en liten tripp uppemot Furusund till, en vägsträcka som efter Åkersberga är fullständigt proppfull med vägkameror. På så gott som samtliga kameror i båda riktningarna hade någon placerat en vit fläck sprejfärg över kameralinsen. Synlig på långt avstånd, så att man lätt ser vilka kameror man kan strunta i att sakta ned för. Vägverket lär slösa ännu mer pengar på att rengöra sina skåp innan man fattar vinken: Fartkameror är ett hån mot sunt förnuft. De kostar stora mängder pengar, är triviala att sabotera (gärna och ofta, eftersom folk inte vill ha dem) och angriper blott en – diskuterbart en av de mindre – riskfaktorerna på våra vägar.

Viskleken och dess innebörd vad gäller mjukvarutestning

Vid seriös mjukvaruutveckling använder man sig som bekant av tester. Den (konceptuellt) enklaste typen av tester är så kallade enhetstester – man kör sin kod, matar in lite data och kollar om det som kommer ut i andra änden har rätt färg. Detta säkerställer att ett stycke kod gör vad som förväntas. Man kan således lockas att tro att ett program, där varje stycke testats separat med enhetstest, i sin helhet kan antas vara felfritt. Varför är så inte fallet?

Viskleken.
Tag ett koppel vilda battingar, ställ dem på rad och be var och en upprepa något tråkigt ord, typ “russin”. Förutsatt att ingen av battingarna har buggar kommer troligen samtliga att klara uppgiften. Viska nu ett annat ord i örat på batting #1 och be honom/henne viska detsamma i örat på batting #2, som sedan för det vidare, och så vidare (detta kallas viskleken för er som inte gått på dagis). Någon som tror att samma ord kommer ut ur munnen på den sista battingen?

Detta kan tyckas vara ett förenklat exempel, men det funkar ungefär likadant med mjukvara. Även om vi kan anta att data mycket sällan kommer att förvanskas på vägen mellan en komponent och en annan (men det händer!) finns det andra detaljer som är stört omöjliga att testa när man har varje komponent isolerad. Prestanda, exempelvis.

Handikappade: Rösta med plånboken!

Läste i City idag att DHR (De Handikappades Riksförbund) tydligen är ute på korståg mot uteserveringar som har fräckheten att inte göra sina etablissemang lätt åtkomliga för rörelsehindrade. Detta genom att polisanmäla alla uteserveringar där man “uppenbart struntat” i gällande regler. Vadå, finns det lagar för hur en uteservering ska se ut? Löjligt. Polisen har dåligt med resurser som det är och bör omgående kasta DHR:s eventuella anmälningar i papperskorgen till förmån för något viktigare. Mer troligt är att DHR använder polisanmälan som ett hotmedel.

Nu ska det inte sägas att jag inte förstår de handikappades problematik. Det är onekligen jobbigt att vara portad från ett ställe på grund av omständigheter man själv inte råder över. Det händer alla. Skillnaden är att de flesta av oss inser dumheten i att polisanmäla allt som inte passar oss. En bättre lösning som gagnar alla inblandade (utom PR-kåta människor på DHR som vill prata osammanhängande i radio) är att rösta med plånboken. Om en restaurang inte passar, ät inte där. Det finns massor av andra ställen, gynna dem istället. Pengar är ett språk som alla förstår, särskilt de som driver företag.

Min laptop är snart inte odödlig längre

Vi som går på KTH-delen av IT-universitetet i Kista har sedan länge haft en förmån – vid skolstarten får alla som vill köpa laptops till subventionerat pris, betydligt mer än “ordinarie” studentrabatt. Själva subventionen är på cirka 5 000 kronor och datorerna ligger runt 16 000 kronor från början, vilket var ganska lite pengar för en laptop år 2003 (då jag började på KTH). Inte hjälpte det heller att man valde IBM (numera Lenovo) som leverantör. Kanske inte det billigaste valet, men ett val som innebär god kvalitet. Eller? I den här recensionen av datorn som KTH köpte mig framgår att den är “mycket pålitlig”. Nåja. Under de tre år jag haft laptopen (garantin gick ut i onsdags!) har nog snart allting gått sönder utom DVD-spelaren och bildskärmen (som var usel till att börja med). Lyckligtvis har IBMs service varit snabb, duktig och gratis varje gång.

Att garantin nu har gått ut innebär tyvärr att min laptop inte längre skyddas av garantins ogenomträngliga sköld. Med tanke på att IBMs standardlösning på alla fel tycks vara att byta moderkort blir framtida reparationer knappast billiga. Det är således inte utan anledning som jag tittar efter en ny laptop.

Egentligen vill jag ha en bärbar med AMD-processor, men Dell har några saker som talar för sig. Fyra års garanti, exempelvis, och ett rykte om hög kvalitet. De första årskullarna på IT-universitetet fick Dellar, och dessa har i regel hållit ihop extremt bra. En vän till mig använder fortfarande sin nu fem år gamla C600. År 2002 bytte IT-universitetet från Dell av besparingsskäl – den årskursen fick istället värdelösa skithögar från Fujitsu-Siemens, vilka med få undantag spenderade mer tid på service än i verklig drift. Mer om dem en annan gång.