Vänsterpolitik i sopnedkastet

Det märks att vi har fått en ny regering när gamla korkade vänsteridéer faller som furor. Nu ryker förslaget om att vissa företag skulle tvingas, oavsett tillgång på kompetenta kandidater eller andra praktiska faktorer, att ha minst 40% kvinnor i sina styrelser. Bra. Kvotering är emot själva grundtanken med jämställdhet som jag ser den, nämligen att alla skall behandlas lika, oavsett kön. Att då bestämma att kvinnor är “svagare” och behöver lagstöd för att ha en chans att få chefsjobb är ren idioti och ett hån mot alla yrkesverksamma tjejer där ute.

Här är artikeln i N24. Christian Swedberg bjuder apropå detta på ett par fina citat av Margareta Winberg (s). Ali Esbati gör ett patetiskt försök till mothugg men blir i vanlig ordning slaktad i kommentarerna.

Hur jävla dum får man vara?

Jim Karlsson körde en trimmad moped med en kompis bakpå. Så när polisen med blåljus och sirener, i tron att han och hans kompis var de beväpnade rånare som på moped precis flytt en konsumbutik inte långt bort, försökte stoppa honom så gasade han bara på och blev rammad av polisbilen. Nu ligger han på sjukhus med svåra skador i ryggen och i benet. Poetisk rättvisa? Är man så jävla dum att man försöker fly från polisen med en trimmad moppe, förtjänar man att lära sig en läxa. Nu blev kanske läxan aningen hård i det här fallet, men det är inte polisens fel, bara Jims eget. Tragikomiskt i sammanhanget är att hans mamma polisanmälde poliserna. Hon borde satsa på lite hederlig uppfostran istället för att hindra att Jim hamnar i Darwin Awards på riktigt nästa gång.

Aftonbladets artikel kör hårt på offervinkeln, men bloggarna vet bättre. Här är en annan artikel skriven lite tidigare. Tydligen var mopeden stulen också. Trevlig typ, den där Jim.

JämO vilseleder i vänstervriden reklam

Det lönar sig tydligen att vara man. Personligen tycker jag att det oftast snarare verkar löna sig att vara kvinna – men begränsar man sig till att tala om just löner, alltså rena pengar, så ligger det antagligen något i påståendet. I JämOs annons, som jag just nu sitter och skriver under på min färd mellan Kista och Fridhemsplan, står att läsa:

Erik har en månadslön på 23 700 kronor. Maria, som har ett lika svårt arbete, tjänar 23 000 kronor.

Stopp där. Lika svårt? Vad är detta för något daltande vänstertjafs!? Vad hände med kompetens, ansvar, antal år i yrket, förmåner? Tänk om Erik är privat anställd, Maria statligt? Tänk om Erik gjorde bättre ifrån sig i senaste löneförhandlingen? Varför ska vi utgå ifrån att, bara för att en man tjänar bättre än en kvinna, är skillnaden i sig orättvis?

Jämställdhet är i sig en bra sak, som bör eftersträvas. Men att blanda ihop jämställdhet med rosaröda ideal om att alla ska ha lika mycket oavsett kompetens och förtjänst är att förvrida frågan. Det handlar inte om huruvida Erik och Maria har samma lön eller ej. Det handlar om huruvida varje individ har den lön han eller hon gjort sig förtjänt av.

Gräv upp allt

Ser i dagens tidningar att mer uppgifter om vad som hände i Folkpartiets s k spionskandal nu håller på att rinna fram. Bra. Nu är rätt tillfälle för partierna – alla partierna – att ta itu med skeletten i garderoben. Hur går det med rättegången mot Anna Sjödin? Vi är nog många som hoppas att den skandalen inte tillåts rinna ut i sanden. Folkpartiets medarbetares övertramp måste förstås också utredas, men åtminstone jag tycker att Sjödinaffären är viktigare – det handlar trots allt om ett betydligt allvarligare brott av ordföranden i ett av sveriges största politiska ungdomsförbund.

Och på tal om brott – det skall framhållas att dataintrång inte nödvändigtvis är brottsligt, om systemet som är föremål för intrånget inte är effektivt skyddat (och “Sigge” är inte ett effektivt skydd). Här skiljer sig lagen markant mot den som gäller fysisk egendom, där intrång ju är förbjudet även om man har nycklar. Inte helt oväntat har många journalister och bloggare förbisett denna sanning. Antagligen för att det är roligare att sätta dit unkna politiker än att respektera fakta.

Feminism och jämställdhet

Konstaterar att Maud Olofsson vill ha fortsatt varannan damernas i regeringen, alltså lika många män som kvinnor. Men Reinfeldt säger nej, kompetens ska gå före kön. Jag anser att man säkert med lite god vilja kan hitta en regering som är både kompetent och könsmässigt likafördelad, men vad är poängen? Är inte iden med jämställdhet att kompetens ska gå före kön?

Här är ett litet test. Leta upp någon som kallar sig feminist. Fråga vederbörande om han/hon anser att kompetens ska gå före kön vid t ex tillsättning av ett jobb. Jag satsar en pizza på att svaret blir ja. Fråga nu om detta gäller även om det innebär att viktiga positioner blir mansdominerade. Om svaret är nej, tror personen inte på jämställdhet i verkligheten.

Sverigedemokraternas framgång – vänsterns fel

Ingen har väl kunnat undgå att Sverigedemokraterna, och deras om möjligt än läskigare vänner Nationaldemokraterna, gått starkt framåt i detta val. Särskilt söderut i landet men också på annat håll, även i Stockholm, har partierna kapat mandat i kommunalvalen. Starkast blev (sd) i Landskrona, där man kapade osannorlika 22 procent av rösterna.

Att Sverigedemokraterna inte lyckades komma in i riksdagen är en klen tröst i sammanhanget då de där ändå inte hade kunnat inta någon vågmästarroll – blockskillnaden är för stor. Vi kan å andra sidan vara glada över att regeringspartierna alla tycks vara beredda att samarbeta över blockgränserna för att hindra de bruna partierna från att få makt. Det enda parti som inte kategoriskt har avfärdat samarbete med (sd) är miljöpartiet.

Hur blev det så här? Vi vet givetvis vilka som är skyldiga. Det senaste decenniet under vänsterstyre har präglats av en intelligensbefriad och naiv invandringspolitik där man har tagit emot fler än vad som realistiskt har kunnat integreras. Själva integrationen har man sedan struntat i, istället har man tillåtit rena ghettobildningar i många kommuner, med utbredd fattigdom och arbetslöshet som i sin tur lett till skenande brottslighet.

Med detta faktum i åtanke är det lätt – men fel – att ge invandrarna som grupp skulden för ökande brottslighet och otrygghet. Men fattigdom och allmän misstro mot samhället föder brottslighet oavsett var man är född. För att nu komma till en lösning på problemet krävs både lång- och kortsiktiga lösningar som syftar till att integrera flera samtidigt som hederliga medborgare, oavsett ursprung, måste skyddas från brott.

De främsta två lösningar jag på stående fot kan komma på är att öka antalet poliser och öka integrationen. Folkpartiets krav på språktest och moderaternas strävan efter att byta bidrag mot jobb är viktiga verktyg här. På kort sikt kan det också bli nödvändigt att minska invandringen, så att politikerna inte behöver kämpa i motvind hela vägen.

Viktigt på det långsiktiga planet är att våga möta extremistiska partier i öppen debatt, som fokuserar på sakfrågor, inte osakligheter och personangrepp. Detta kan tyckas vara att spela dem i händerna. Men vi vet av erfarenhet att Sverigedemokraternas argument inte håller inför en faktaanalys. Hitintills har de fått stå nästan oemotsagda eftersom inget parti velat ta debatten. De borgerliga har inte velat bli anklagade för att flirta med rasister, och vänstern har inte velat debattera sin erkänt misslyckade politik.

Jag tror att Alliansen, som nu får arbeta ostörd av vänsterkartellen, kommer att kunna genomföra flera lyckade steg mot bättre integration och ökad trygghet. Men många av de nödvändiga åtgärderna  kommer ta betydligt mer än fyra år att genomföra. En bred uppgörelse över blockgränserna, eller ett starkt folkligt stöd för alliansens integrationspolitik (när den blir klar), är således något att hoppas på.

Bra och dåliga förlorare

Så har sanningen börjat sjunka in. Maktskifte, efter många år av vänsterns vanskötsel är Sverige återigen blått. Som väntat har reaktionerna varit blandade – eufori på högersidan, mulet på vänstersidan. I den senare gruppen tycker jag mig skönja två sidor: realister, som inser (och ofta redan före valet insåg) den egna politikens otillräcklighet. Och förnekare, som tycks tagna på sängen och betraktar nederlaget som en katastrof.

Många tycks övertygade om att Alliansen ska sabba landets ekonomi – men till skillnad från valet 1991 måste högern inte ta avstamp i en ekonomisk kris orsakad av vänstern. En annan åsikt som hörs är att Alliansen snart kommer att splittras – men detta ser jag främst som önsketänkande. Några tecken på samarbetsvårigheter syns inte, tvärtom. Men Alliansens verkliga prövning kommer först under de närmsta veckorna, i regeringsbildningen.

Jag måste faktiskt erkänna mig överraskad av Göran Persson. Han var en god förlorare som inte försökte förhala eller dra ut på processen i onödan, och som ägnade sitt avskedstal åt att tala om framtiden och den egna politiken (något som inte varit typiskt för vänstern i den här valrörelsen), specifikt hur man nu skulle utgöra en konstruktiv opposition. Det låter bra. Vi får hoppas att Perssons efterträdare är vuxen uppgiften.

En desto sämre förlorare är Annika Billström, som med rejäl marginal förlorade Stockholm till Alliansen. Nu skall allt bli så dåligt, så dåligt, när inte sossarna får styra längre. Inte någon tillstymmelse till insikt eller självkritik. Dessutom maler hon på med sina absurda anklagelser om att moderaterna “manipulerat” omröstningen om trängselskatterna. Det är skitsnack. Om några manipulerat omröstningen är det Socialdemokraterna, genom att vägra låta fler av länets kommuner vara med och rösta. För mig har det alltid varit självklart att kranskommunerna med sina hundratusentals pendlare måste få vara med och bestämma. Något annat vore en skymf mot demokratin.

Nu ser det emellertid ut som om det blir ett Nej till trängselskatter. När nästan alla länets plus stadens röster räknats samman hade nejsidan en liten men tydlig ledning. Ironiskt nog hade Ja-sidan nog vunnit om sossarna hade röstat i fler kommuner. Det slutgiltiga beskedet är emellertid inte fattat – till syvende och sist är trängselskatternas framtid upp till den nya regeringen.

Jag ser fram emot de närmsta dagarna. Nu kommer en ny regering, nya reformer och en politik som syftar till jobb och frihet, snarare än bidrag och jantelag. Det viktiga nu är att Alliansen håller samman och genomför vad de lovat, så förblir Sverige förhoppningsvis blått i mer än fyra år till!

Här bevakar du enklast valet

Det här ser ju bra ut – de tre valdagsundersökningar som kommit in ger Alliansen en klar seger, med 48.1% mot 47.6% i Novus (kl 19:30), 48.6% mot 46.7% i TV4 (kl 19:59) och 49.7% mot 45.6% i VALU (kl 20:00).

Här kan du följa valet live:

Valmyndighetens webbsajt är (naturligtvis) bäst uppdaterad, men inte ett under av användarvänlighet.

SVT:s valresultat är snäppet bättre, men siffrorna dröjer någon minut längre än för Valmyndigheten.

Internetleverantören Neno har en snygg grafisk valbevakare, som uppdaterar sig automatiskt.

Jag lägger till flera när de dyker upp…

Nu tror jag på seger för Alliansen

Fram till idag var jag tveksam. Tjafset kring mitt gamla favoritparti (fp), allt mer rött i opinionsundersökningarna och en segerviss, mer enig vänsterkartell – jag kunde helt enkelt inte tro fullt ut att Alliansen segrar i morgon. Men nu gör jag det. Till och med min käre, men politiskt ointresserade, bror tänker rösta blått och tycker att vänsterblocket är ett gäng gnällspikar som ägnar sin tid åt att klaga på högern snarare än att tala för den egna politiken.

Göran Persson håller förstås masken någorlunda. Han var mindre bufflig och mer saklig i slutdebatten igår, men det räckte inte – Reinfeldt och Alliansen sopade banan med honom igen. I Temos fredag/lördagsundersökning har de borgerligas försprång ökat igen. Nu är det 6.9% som skiljer, och (mp) hänger bara knappt kvar i riksdagen på 4.3%. Drömscenariot som jag nämnde i ett tidigare inlägg – ett vänsterblock där en liten men kritisk bit plötsligt finner sig utplånad – kan alltså på fullaste allvar inträffa. Undersökningen ger Alliansen 50.8% av rösterna, egen majoritet i riksdagen.

Som om detta inte vore nog har Expressen gjort ett strålande reportage inifrån Socialdemokraterna – deras medarbetare Sofia Hartung tog jobb som valarbetare och kunde under två månader ta del av sådant som normalt inte är tillgängligt för journalister och icke-sossar. Eller vad sägs om:

Staten lägger ner en massa miljarder på Ams. Och Ams kan inte skapa några jobb. De jobb som Ams kan skapa finns inte längre. Förr i tiden kunde man bli vaktmästare, få småjobb. Den typen av jobb finns inte nu.

Göran är ett problem sedan han köpte den här gården. Tanken var ju att han skulle ha flyttat in nu, sedan han avgått som statsminister. Men mordet på Anna gjorde att han blev kvar. Hans nya livsstil ligger för långt bort från våra väljare, det är ett problem för oss.

Citaten är från två socialdemokrater som tror att de pratar med en valarbetare. I själva verket avslöjar de att tvivlet, insikten om den egna politikens otillräcklighet, frodas även inne på sossarnas partihögkvarter. Läs hela reportaget här. Och jo, Expressen infiltrerade även de andra riksdagspartierna, men bara reportaget från (s) innehåller några riktigt smaskiga detaljer.

I morgon blir det maktskifte. Det ska vi se till. Nu gäller det!