Bra och dåliga förlorare

Så har sanningen börjat sjunka in. Maktskifte, efter många år av vänsterns vanskötsel är Sverige återigen blått. Som väntat har reaktionerna varit blandade – eufori på högersidan, mulet på vänstersidan. I den senare gruppen tycker jag mig skönja två sidor: realister, som inser (och ofta redan före valet insåg) den egna politikens otillräcklighet. Och förnekare, som tycks tagna på sängen och betraktar nederlaget som en katastrof.

Många tycks övertygade om att Alliansen ska sabba landets ekonomi – men till skillnad från valet 1991 måste högern inte ta avstamp i en ekonomisk kris orsakad av vänstern. En annan åsikt som hörs är att Alliansen snart kommer att splittras – men detta ser jag främst som önsketänkande. Några tecken på samarbetsvårigheter syns inte, tvärtom. Men Alliansens verkliga prövning kommer först under de närmsta veckorna, i regeringsbildningen.

Jag måste faktiskt erkänna mig överraskad av Göran Persson. Han var en god förlorare som inte försökte förhala eller dra ut på processen i onödan, och som ägnade sitt avskedstal åt att tala om framtiden och den egna politiken (något som inte varit typiskt för vänstern i den här valrörelsen), specifikt hur man nu skulle utgöra en konstruktiv opposition. Det låter bra. Vi får hoppas att Perssons efterträdare är vuxen uppgiften.

En desto sämre förlorare är Annika Billström, som med rejäl marginal förlorade Stockholm till Alliansen. Nu skall allt bli så dåligt, så dåligt, när inte sossarna får styra längre. Inte någon tillstymmelse till insikt eller självkritik. Dessutom maler hon på med sina absurda anklagelser om att moderaterna “manipulerat” omröstningen om trängselskatterna. Det är skitsnack. Om några manipulerat omröstningen är det Socialdemokraterna, genom att vägra låta fler av länets kommuner vara med och rösta. För mig har det alltid varit självklart att kranskommunerna med sina hundratusentals pendlare måste få vara med och bestämma. Något annat vore en skymf mot demokratin.

Nu ser det emellertid ut som om det blir ett Nej till trängselskatter. När nästan alla länets plus stadens röster räknats samman hade nejsidan en liten men tydlig ledning. Ironiskt nog hade Ja-sidan nog vunnit om sossarna hade röstat i fler kommuner. Det slutgiltiga beskedet är emellertid inte fattat – till syvende och sist är trängselskatternas framtid upp till den nya regeringen.

Jag ser fram emot de närmsta dagarna. Nu kommer en ny regering, nya reformer och en politik som syftar till jobb och frihet, snarare än bidrag och jantelag. Det viktiga nu är att Alliansen håller samman och genomför vad de lovat, så förblir Sverige förhoppningsvis blått i mer än fyra år till!