Måla om Hallonbergen!

Stockholms tunnelbana är världens längsta konstverk, brukar det sägas. Man syftar då på det faktum att merparten av stationerna har utsmyckats av olika konstnärer – en process som pågått sedan tunnelbanan påbörjades. Allt är emellertid inte väl med denna konstinstallation; någonstans måste förnuftet och respekten för trafikanterna ha fallit bort totalt. Jag talar om Hallonbergen.

Tro nu inte att jag anser att alla nätets T-banestationer ska se ut som Bergshamra (grå, osmyckade stenväggar) – en del stationer är ju faktiskt riktigt fina, Universitetet t ex – men någonstans måste gränsen dras. Det imbecilla satans klotter, som “konsten” på station Hallonbergen skulle kallas om det förekom någon annan stans, saknar i mina ögon helt existensberättigande.

Vilka är det då som är ansvariga för den här förfulningen av våra offentliga rum, förutom SL? Jo, station Hallonbergen är “utsmyckad” av Elis Eriksson, en man som inte ens själv kallade sina alster för konstverk, och Gösta Wallmark som tyvärr(?) är så okänd att varken Google eller Wikipedia har hört talas om honom. Hur som helst bör det angrepp mot god smak och förnuft som Hallonbergen utgör, i min mening snarast målas om. Jag föreslår ljusblått.

Vänsterterrorism i Eslöv

Jag är inget stort fan av Sverigedemokraterna, men de är ett politiskt parti med många mandat i olika svenska kommuner, och bör således bli behandlade som ett sådant. När ett gäng så kallade “aktivister” (vi återkommer till den termen om ett ögonblick) från anarkistiska och kommunistiska ungdomsförbund attackerar ett internt SD-möte är det således nog för att jag ska bli rejält sur. Det här ska föreställa en demokrati – när väpnade, maskerade grupper går till våldsamt angrepp mot folkvalda politiker är det inget annat än terrorism, och dylika grupper bör bekämpas som terrorister av polisen och SÄPO. Leta upp de små kräken och skicka dem tillbaka till samhällskunskapen!

Anledningen till att jag skriver om detta nu (och inte för en knapp vecka sedan då det hände) är för att jag hittade det här inslaget från Nyhetsmorgon i TV4, Halland/Öresund. Inslaget börjar med en debatt mellan en sverigedemokrat (som misshandlades av en “aktivist” under angreppet), en representant från något slags kommunistiskt ungdomsförbund, samt en statsvetare (som förklarar skillnaden mellan en aktivist och en brottsling). Klart sevärt, något mer patetiskt än kommunistens försök att försvara sina “kamraters” handlingar är fanimej svårt att hitta på nätet.

(Jag vet att det finns vettiga kommunister som inte slår sönder hus också – syftet med det här inlägget är inte att dissa kommunister som sådana utan snarare hjärndöda medlemmar av politiska ungdomsförbund i största allmänhet. Se inslaget så förstår Ni, kära läsare.)

Slopa kontanterna – helt

Läste för ett par dagar sedan att den borgerliga regeringen infriar sitt löfte om att avskaffa enhetstaxan. En bra ide i teorin, men att dem som reser kort ska subventionera resorna för dem som reser långt, samtidigt som biljettintäkterna totalt minskar, är fundamentalt korkat och två tunga anledningar till att enhetstaxorna nu ryker. Den allra tyngsta anledningen, som jag ser det, är emellertid problemen med kontanthantering.

Det är helt oförsvarligt att kollektivtrafikens personal, som ofta jobbar ensam och oskyddad, ska behöva hantera kontanter. Hanteringen utsätter personalen för stora risker och kostar dessutom mycket pengar. Att bygga in säkerhetsboxar och slutna kontanthanteringssystem i bussarna skulle visserligen lösa problemet, men också det vara ofantligt dyrt.

En bättre och mer långsiktig lösning är att slopa kontanthanteringen helt, och slopa möjligheten att köpa biljett på plats i bussen. Detta kan istället göras i för ändamålet uppsatta automater (som tar betalkort) vid större hållplatser. Pengarna som skulle sparas in på detta sätt kan gå till att sänka biljettpriserna, när väl investeringen är betald.

I längden anser jag också att vi bör jobba för ett kontantlöst samhälle. Kontanter är en relik, opersonliga (det går inte att se på en stulen hundralapp vem som egentligen äger den, men digitala pengar är lätta att spåra) och klumpiga att hantera. Enklast vore om staten helt enkelt gick in och helsubventionerade avgifterna på Visa-kort. Samtidigt bör lagar stiftas som bevarar möjligheterna till privata transaktioner.

Samhällets fördelar av kontantlöshet skulle vara enorma. Vi har tekniken – nu krävs bara en modig regering, och ett folk som inte räds förändring.

Efterlyses: Sakpolitik

Jag har inte skrivit så mycket i bloggen på sistone. Dels har jag varit upptagen, dels har det inte hänt något värt att kommentera – jag står över att indignerat fördöma mediernas hetsjakt på enskilda ministrar för skitbrott. Brott som dessutom inte har något att göra med ministrarnas faktiska kompentenser som sådana. Men men, vad är politiska sakfrågor i jämförelse med en smaskig skandal?

Alla som läst den här bloggen vet att jag förvisso själv gärna skriver om skandaler. Men då givetvis helst på vänsterkanten. Det finns väl ändå ingen som tror att den här bloggen är opartisk? Jag missade att skriva om Anna Sjödins dom i tingsrätten av ren tidsbrist. Straffet är för klent. Sist jag kollade fick man fängelse för våld mot tjänsteman. Att Sjödin är skyldig var det väl aldrig något som helst tvekan om. Det borde ha varit uppenbart för alla i den sekund hon valde Leif Silbersky som försvarsadvokat.

Sjödin sitter alltjämt kvar i toppen av SSU, trots interna och externa krav på avgång. Här ser vi en tydlig skillnad på blocken som borde göra alla glada att vi har en borgerlig regering: Högerns politiker erkänner i alla fall sina misstag, och tar konsekvenserna. Det krävdes inte ens en fällande dom för att Stegö-Chilò eller Borelius skulle avgå. Sjödin har visserligen “tagit time-out“, men vägrar erkänna skuld. Den sortens politiker är värre än en som skiter i att betala TV-avgift.

Ny KTH-reklam

Såg att min kära skola KTH nu börjat annonsera i kollektivtrafiken. Bra. Allt för få inser hur livet berikas av en riktig utbildning; än färre har den intellektuella och mentala kapaciteten att slutföra den. Alltså är det en bra grej att fler åtminstone försöker – dels kanske vissa upptäcker talanger och intressen de inte visste att de hade, dels ger det mer pengar till skolan vilket gynnar alla dess studenter.

En sak sticker dock en smula i ögonen med den nya reklamen: Tjejen på bilden använder en Macintosh. Inga riktiga teknologer använder Macintosh. Vi vet nämligen bättre.

Sagan om (den andra) servern

Min hemmaserver dog igår, obduktionen visade att dödsorsaken var överhettning. Jag har aldrig varit med om att en stationär dator överhettats förut, trots att jag satt ihop mina egna datorer i ett drygt decennie, så det hela blev något av en lärdom för mig. Jag skriver nu några rader i det fall det finns någon annan glad hemmabyggare där ute i samma situation.

Den första indikationen på problem kom för flera månader sen – ett väldigt oväsen. Efter mycket letande (det står trots allt ett antal datorer i mitt “serverrum”) kunde felet härledas till fläkten i nätdelen på servern, en inte speciellt gammal AOpen på 350W. Denna snurrade mycket långsamt och gav ifrån sig ett plågsamt ljud. Renblåsning med tryckluftssprej löste inte problemet. Efter några dagar slutade oljudet, och jag glömde bort problemet. Servern snurrade ju som vanligt.

Det slog mig förstås att fläkten kunde ha stannat. Snabb visuell inspektion visade att så var fallet. Det rörde sig dock mot kallare årstider och servern funkade som den skulle, så jag antog att den skulle fortsätta funka även utan fläkt på nätdelen (varm luft har en tendens att leta sig ut ändå så länge ny, kall luft kommer in i lådan) och ignorerade problemet. När våren och värmen kom var det ju en lätt match att slänga en femhundring på en ny nätdel.

Jag tror att servern gick utan kylning på nätdelen i ungefär en vecka. I förrgår kom jag hem från affären och noterade att allt var dött, servern hade stängt av sig. Jag startade upp den och den gick normalt, men Windows klagade på “unexpected shutdown”. Två timmar senare hände samma sak igen. Denna gång öppnade jag upp burken och kunde konstatera katastrofens omfattning. Värmeböljan som slog över mig när jag öppnade locket var bara en föraning.

Det var inte särskilt dammigt inuti lådan, men ur nätdelen singlade svarta flingor. Obduktion, som fick vänta en halvtimme eftersom nätdelen var för varm för att hantera med händerna, visade att den var svartbränd på insidan. Grafikkortet var stendött men processorn levde, kanske för att gamla Athlon Thunderbird tillhör de värmetåligaste processorerna som man hittar i en modern eller halvmodern PC.

Nå, slutet gott allting gott, jag köpte en ny nätdel av billigaste slag och den snurrade snällt igång. Nytt grafikkort hittade jag på hyllan hemma. Och jag gick ifrån upplevelsen en lärdom rikare .. strunta inte i fläktar som har stannat. Katastrofen kan komma när man minst anar det.

Serverflyttning

På grund av att FZ, som i sin oerhörda generositet håller min blogg med lagringsutrymme, stuvade om i serverparken låg bloggen nere ett par dagar. Jag beklagar. Den goda nyheten är att jag nu ligger på en betydligt större, snabbare och rent allmänt cool server, döpt efter Alyx Vance till råga på allt.

Allt borde vara återställt exakt som det var innan, men märker Ni några konstigheter så hör gärna av Er.

Läsvärt – och en till tokig feminist

Tack vare att någon med två bloggar med exakt samma innehåll länkade till den läste jag en artikel från förra året av professor Germund Hesslow, på temat feminism. Hesslow anser mycket riktigt att den moderna feminismens ideal inte går att genomföra i ett civiliserat samhälle, att föreställningen om “kvinnors missgynnade ställning” (den s k könsmaktsordningen) är grovt överdriven, samt att det inte finns något egenvärde i att män och kvinnor skall vara lika på precis alla områden, särskilt då man tar i beaktande att det finns tydliga och väldokumenterade biologiska skillnader mellan könen.

Hesslow pekar också på de falskheter som feminister ofta kommer dragande med i syfte att visa upp en bild av kvinnor som systematiskt missgynnade. Den mest kända av dessa är påståendet att kvinnor har lägre lön. Detta stämmer visserligen om man ser på genomsnittslönerna. Men män är i majoritet bland dem med de allra lägsta inkomsterna. Så hur besvarar feministerna Hesslows sakargument? Inte alls, visar det sig. Nån knäpp malmöfeminist som heter Helena Bergman kommenterar artikeln med att hon vill skjuta Germund Hesslow. Vilket ju tydligt talar för påståendet att feminism, eller kanske snarare vissa feminister, inte har någon plats i dagens samhälle…

Hesslow skall tydligen tala på Malmö Högskola (ni vet, den där flumskolan som kallar sig universitet på engelska) under deras så kallade perspektivdagar, där man behandlar frågor om bland annat genus. Detta är lilla Helena fruktansvärt upprörd över, och vill gå dit för att “ställa till ett jävla liv”. Tänk så hemskt att någon tillåts ha (välgrundade) åsikter som inte passar in i den trånga, radikalfeministiska sinnesvärlden! Och så anklagar hon mig för att ha IQ som en diskborste (se kommentarerna). Jag fick mig ett gott skratt av den, faktiskt.

Ytterligare en läsvärd artikel (dessutom publicerad idag) är Fredrik Ekelunds analys av Sverigedemokraternas framgångar i Malmö. Han skriver bland annat om hur det av någon oförklarlig anledning blivit tabu att oroa sig för utbredningen av extrem islamism i Sverige, samt förbjudet att tala om det i vissa delar av landet vanligt förekommande föraktet mot etniska svenskar. Nyttig läsning, som sagt. Personligen är jag trött på allt som har med religion att göra. Kan vi inte avskaffa skiten? Om de mer harmlösa religionsutövarna också måste lägga ned sina biblar och koraner är det ett litet pris att betala för att slippa alla dumheter.

Punkt SE

När jag såg gula vimplar över bussterminalen vid Danderyds Sjukhus gissade jag först på något slags förvirrat PR-jippo. Men icke (fast jo, kanske ändå) – det var tidningsutdelare för Aftonbladets nya gratistidning Punkt SE. Efter en snabb genomläsning kan jag konstatera att det är nya Stockholm City all over again. Oinspirerad, ointressant, för tunn, för mycket annonser. Dessutom i ett skrattretande yttepyttigt format.

Nåväl – konkurrens är visserligen bra, så jag skall inte klaga på att vi morgonpendlare fått ytterligare en tidning att välja på. Men jag håller mig nog även fortsättningsvis till Svenska Dagbladet, eller Metro om man bara ser till gratistidningarna. Den senare tycks bara bli bättre med åren – det enda jag inte gillar är att den med jämna mellanrum bundlar Gringo, en skitblaska skriven av wannabe-journalister som inte skulle klara sig fem minuter utan Metros stöd.