Måla om Hallonbergen!

Stockholms tunnelbana är världens längsta konstverk, brukar det sägas. Man syftar då på det faktum att merparten av stationerna har utsmyckats av olika konstnärer – en process som pågått sedan tunnelbanan påbörjades. Allt är emellertid inte väl med denna konstinstallation; någonstans måste förnuftet och respekten för trafikanterna ha fallit bort totalt. Jag talar om Hallonbergen.

Tro nu inte att jag anser att alla nätets T-banestationer ska se ut som Bergshamra (grå, osmyckade stenväggar) – en del stationer är ju faktiskt riktigt fina, Universitetet t ex – men någonstans måste gränsen dras. Det imbecilla satans klotter, som “konsten” på station Hallonbergen skulle kallas om det förekom någon annan stans, saknar i mina ögon helt existensberättigande.

Vilka är det då som är ansvariga för den här förfulningen av våra offentliga rum, förutom SL? Jo, station Hallonbergen är “utsmyckad” av Elis Eriksson, en man som inte ens själv kallade sina alster för konstverk, och Gösta Wallmark som tyvärr(?) är så okänd att varken Google eller Wikipedia har hört talas om honom. Hur som helst bör det angrepp mot god smak och förnuft som Hallonbergen utgör, i min mening snarast målas om. Jag föreslår ljusblått.

10 thoughts on “Måla om Hallonbergen!

  1. det är barnteckningar, gissningsvis från 60-talet. en del av oss tycker om dem. barn har ett rakt, primitivt uttryckssätt som jag tycker att konstnärerna lyckats ganska väl med att lyfta upp. däremot gillar jag inte nyansen av lingongrädde på gallren.

  2. Om jag inte minns fel så är det inte riktiga barnteckningar, utan så kallad dadaistisk konst. Konstnärerna har alltså försökt rita på ett barnsligt eller “okunnigt” vis. Jag skrev inte detta i mitt blogginlägg eftersom jag saknar källa på det, å andra sidan har jag heller inte hittat något som tyder på att det skulle vara riktiga barnteckningar…

    Sen är det klart att det finns dem som gillar eländet, det gör det alltid (oavsett hur obskyr konst man gräver fram), men jag anser att man borde hålla konsten i tunnelbanan (eller det offentliga rummet i allmänhet) lite mer neutral och “mainstream” eftersom många trots allt tvingas se den varje dag. Blå linjen på T-centralen är ett bra exempel med sina harmoniskt mörkblå väggar och lätt kontrasterade kransmönster i taket.

  3. Konst och kultur är två ickebegrepp. Det är konst som någon anser är konst, liksom det som någon anser är kultur, är kultur. Jag accepterar inte att någon jävel ska komma och säga att ditten eller datten (exempelvis opera) är mer kultur än ditten eller datten (exempelvis fotboll). Det råder konst- och kulturfascism i dag.

    Vad gäller konst i det offentliga rummet så måste hållningen vara att all konst är precis lika värd eller passande att vara där som vilken annan konst som helst, eller lika ovärd eller opassande som vilken annan konst som helst.

    Jag lägger ingen energi på att klassa vad som är kultur och vad som inte är det. Jag nöjer mig med att konstatera att antingen är ALLT kultur, eller så är INGET kultur.

    Den enda funktion någon konst fyller är att provocera. Således fyller konsten på station Hallonbergen sitt syfte med råge.

    Här i Kalmar planeras det för byggandet av ett helt meningslöst konstmuseum. Trots dess meningslöshet är jag för bygget, eftersom det – det ska uppföras i stadsparken, i form av en gigantisk svart kub – retar en massa kulturfacister och allmänt trångsynta till vansinne.

    Konst och kultur SKA vara kontroversiell, annars kan den kvitta.

  4. Låt gå för att konst (inte all konst, men ändå) har som en funktion att provocera. Då borde det rimligtvis vara upp till den enskilde att bestämma när han/hon vill utsättas för denna provokation. Vilket ytterligare, vill jag mena, talar för att man skall slippa provocerande konst i det offentliga rummet. Den som gillar “provocerande” och kontroversiell konst kan ju med fördel dekorera hela sitt hem i det.

    Det finns ett annat perspektiv, om man bortser från hela kulturgrejen: skall inte kollektivtrafiken utformas, i varje möjlig detalj, så att så många som möjligt vill utnyttja den?

  5. Jag vet inte hur du skulle utforma en verklighet som fungerar enligt dina önskemål.

    Hur ska du kunna kombinera det med att över huvud taget ha någon konst i det offentliga rummet? Det du provoceras av provoceras sannolikt inte jag av, på samma sätt som jag säkert provoceras av en hel del som du inte provoceras av. Vem ska bestämma vilken konst som är provocerande och vilken som inte är det? Och, även om man inte medetet utsmyckar det offentliga rummet med konst, så kommer det ändå att finnas konst där, av mer subtil art. Som provocerar somliga, och inte provocerar somliga.

    Att sedan insinuera att människor skulle undvika kollektivtrafiken p.g.a. konsten, det är bara för mycket. Jag utesluter ingenting längre… det finns tomtar av alla de slag. Den som undviker kollektivtrafiken av det skälet, ja det är en människa som jag inte kan bry mig mindre om.

  6. Att hitta “konst” som inte provocerar någon är kanske en smula svårt, om vi utgår ifrån att det för varje stycke konst finns någon som provoceras av den. I praktiken är det inte så. Det går uppenbarligen att hitta utsmyckningar som är tillräckligt “mainstream” för att en överväldigande majoritet skall finna dem vackra utan att vara menlösa, och utan att de för den sakens skull saknar konstnärligt värde. Det finns ju till och med företag (Bang & Olufsen, Mercedes-Benz mfl) som har detta som en del av sin affärsidé.

    Med tanke på det usla skick som kollektivtrafiken befinner sig i – med klotter, förseningar, stigande priser, usel komfort, tiggare, uteliggare, osv – kan en fult utsmyckad t-banestation med all rätta vara sandkornet som knäcker kamelens rygg. Men du har förstås rätt i att den som svär att aldrig mer åka buss på grund av en ful station antagligen har något löst. :)

  7. Men du såg ju uppenbarligen den aktuella Hallonbergsdekorationen som provocerande – vad kan vara mindre provocerande? Med det som ribba är det för mig helt omöjligt att finna något “…som är tillräckligt “mainstream” för att en överväldigande majoritet skall finna dem vackra utan att vara menlösa, och utan att de för den sakens skull saknar konstnärligt värde…”

  8. Men kom igen nu, dadaism (som den aktuella konstformen på station Hallonbergen kallas) är definitionsmässigt gjord för att bryta mot det klassiska skönhetsbegreppet. “Anti-konst” eller kulturell destruktivism om man så vill. Det är inte ett dugg svårt att förstå hur det kan uppfattas som otrevligt att titta på av många.

  9. För mig är det obegripligt svårt att förstå det. Mindre provocerande blir det inte. Men vi kommer nog inte längre här. :-)

  10. Jo men jag bor i Hallonbergen och min livskvalitet är inte så mycket sämmre på grund av den fula tunnelbanan. Kanske ska börja cykla till jobbet om du inte vill se den? Man kan liksom inte få allt som man vill – det är alltid lättare o ändra på sig själv än andra :)

Comments are closed.