Pricksäkert om AFA av Sakine

Sakine Madon skriver klockrent i dagens City om vilsna AFA-kids som inte har fattat det där med demokrati eller hur man får gehör för sina åsikter. Hennes krönika reflekterar över hur främlingsfientliga krafter gick starkt framåt i valet trots ett ihärdigt terroriserande av Sverigedemokraternas representanter och förtroendevalda från extremvänsterhåll. Kolumnen är lysande och bör läsas av alla – men tyvärr tror jag inte att den har någon vidare inverkan på dem den riktar sig till. Folk som tycker att våld är en acceptabel metod för att föra fram sitt budskap (vi brukar kalla dem terrorister i andra sammanhang) är i min mening så långt utanför verkligheten att rationella argument antagligen inte biter.

Eller som rasisterna skulle skriva i sitt tackbrev till AFA (citerat ur Sakines krönika):

”Bra jobbat, kära extremistiska kamrater”, skulle det stå i det. ”Tack för att ni stärker oss i vårt engagemang mot mångkultur. Ni är ju klockrena! Att blockera kommunfullmäktigesalar, att störa sammanträden och att misshandla partimedlemmar… Allt det gynnar oss. Att ni inte respekterar folkvalda församlingar är så jäkla briljant liksom. Ni skrämmer bort vanliga antirasister på köpet så att vi slipper deras multikultignäll och jobbiga frågor. Ni är våra bästa valarbetare genom tiderna. Bra jobbat. Ps. Vi bjuder på drickat i år. Ses i Salem. Ds”.

Den näst sista meningen är så otroligt sann – det finns inget utmärkt sätt att förstöra all konstruktiv verksamhet inom en rörelse som att associera den med kriminella idioter vars demonstrationer, klotter och klisterlappar förstör det offentliga rummet och gör livet surt för hederliga människor. När antirasisternas egen riksorganisation framstår som förvirrade vänsteraktivister (jo, jag syftar på CMR, töntarna som ville förbjuda Nogger Black) är det knappast heller ett steg framåt för kampen mot rasism. Har rasisterna redan vunnit? Men om SÄPO tar itu med AFA och CMR självdör så kanske de vettiga antirasisterna kan få lite utrymme? Det vore härligt, tycker jag. Eller vad säger ni andra?