Kollektiv bestraffning – fackets melodi

Nu har Hotell- och Restaurangfacket dragit in ännu fler butiksägare i den orättfärdiga blockad man sedan en tid tillbaka driver mot salladsbaren Wild’n’Fresh i Göteborg. Då Transport – ytterligare ett fackförbund som alltså bevisligen styrs av idioter – nu anslutit sig till blockaden innebär detta indragen sophämtning för hela saluhallen i ett försök att “öka trycket” på Sofia genom att straffa även hennes grannar.

Lyckligtvis verkar blockaden ännu vara fullständigt misslyckad. Inte bara har flera välkända krönikörer, även på vänstersidan, uttryckt sitt missnöje med fackets metoder – de har heller ingen påtryckningshjälp att vänta från de andra butikerna. Det borde ju inte vara omöjligt för saluhallen att ordna någon alternativ sophämtning tills den här travestin är över?

Absolut inte, jag hejar på henne, att hon inte ska skriva på. Vi blev ju tvingade att skriva på. Hon klarar sig ändå och det är ju fantastiskt, att hon kan stå emot.

Så säger Pia Åberg, restaurangägare i saluhallen som nu drabbas av blockaden, i en intervju med Sveriges Radio. Det är bara att hoppas att motståndet håller i sig. Jag vet att lokala representanter för såväl CUF som MUF har gjort ett toppenjobb med att hjälpa Sofia. All heder till dem, och skam på politikerna i regeringen som inte vågar ta en officiell ställning mot fackets vidriga maffiabeteende!

Jag hoppas att historien får ett (lyckligt) slut snart så att stackars Sofia får vara ifred (eller bli rikskändis, vilket hon föredrar). Men en del av mig vill också att detta tar sig upp till högsta nivå innan det tar slut. Den enda rimliga följden av det är nämligen lagstiftning som kraftigt inskränker fackets makt att godtyckligt utöva utpressning mot hederliga företagare.

Läs även Expressens och Henrik Alexanderssons artiklar/inlägg om detta.

Dan Fransson och Ella Niia: jag hoppas ni båda får varsin skitkass jul! Lär er någon gång hur man beter sig mot andra människor!

2 thoughts on “Kollektiv bestraffning – fackets melodi

  1. Kollektivavtalens historia går tillbaka till 1906. Då erkände arbetsgivarna de fackliga organisationernas rätt att teckna kollektivavtal mot att de fackliga organisationerna erkände arbetsgivarnas rätt att leda och fördela arbetet. Med detta som grund har Sverige valt en väg där lagstiftning om t ex minimilöner undvikits, till skillnad från flertalet andra länder. I stället har anställningsvillkor och löner reglerats genom kollektivavtal, som också garanterar en fredsplikt och en hanteringsordning vid oenighet som inte belastar det vanliga domstolsväsendet och där kostnaderna för rättstvister belastar de inblandade parterna, inte samhället.

    Under tiden från denna överenskommelse har Sverige genom demokratiska beslut instiftat skyddslagar för anställda, t ex lagen om anställningsskydd, arbetsmiljölagen, semesterlagen, föräldraledighetslagen, studieledighetslagen m m. Den välfärd som svensken åtnjuter i form av semester, sjukersättning, pension och så vidare är alla frukterna av att de anställdas organisationer lyft dessa frågor och sedan kommit överens med både arbetsgivare och samhälle. Det är heller inget tvång att ta emot dessa förmåner – man kan avstå från sjukersättning, semester, pension m m om man vill och har råd.

    Fredsplikten i kollektivavtalen har också hållit Sverige fritt från stora, för både näringslivet och samhället, kostsamma konflikter. Detta har lett till en säkrare grogrund för näringslivet, ett tryggare arbetsliv för den anställde och därmed vinster för både företagare och anställda.
    Jag förstår inte problemet och jag är rädd för att mycket prestige nu färgar salladsbarsägarens förhållningssätt. Jag är dessutom övertygad om att kompetensnivån spelar en stor roll.

    Givetvis har HRF också prestige att förlora och inte bara HRF. Både salladsbarsägarens möjlighet att stå utanför kollektivavtal och HRF:s aktioner för att försöka tvinga salladsbarsägaren att teckna kollektivavtal eller gå med i sin arbetsgivarorganisation för att på så sätt omfattas av ett hängavtal är helt lagliga enligt svensk rätt. Detta har ingenting med de anställdas fackliga medlemskap eller inte fackliga medlemskap att göra. Jag är inte heller anhängare av kollektiv bestraffning, även om den i detta fall är laglig. Att sedan de fackliga organisationerna behöver förnya sig är en helt annan fråga. Den förnyelsen behöver också svenskt näringsliv och samhället i övrigt.

    Den svenska modellen och därmed den svenska samhälls- och näringslivsekonomin bygger på kollektivavtal, inte på lagstiftning, och då får svenska företagare anpassa sig till det. Om inte, så får arbetsgivarorganisationerna verka för lagstiftning och det gör de inte. Därför att den svenska modellen gynnar näringslivet och företagen, vilket också konstateras i rapporter från tunga internationella ratingaktörer. Att alla parter agerar på likvärdiga villkor motverkar också sned konkurrens.

    Trots lagen om anställningsskydd och kollektivavtal så är Sverige ett av de länder där arbetsgivaren lättast och billigast kan göra sig av med folk. Så länge arbetsgivaren följer vissa regler. T o m kommuner struntar i att följa Arbetsdomstolens beslut och betalar en ganska ringa summa i böter istället. Detta gör den svenska modellen ännu mer unik.

Comments are closed.