Vänstern står upp för fackets översitteri

Det var ju inte helt oväntat att diverse vänsterbloggare skulle ta Hotell- och Restaurangfacket i försvar, trots deras uppenbart översittarmässiga agerande. Vänstern är ju bra på att hålla om sina egna i ur och skur, något den gamla sosseregeringen var ett bra exempel på. Hur som helst, Fredrick Federley (c) vars bloggpost först väckte mitt intresse har postat fler inlägg angående situationen och problematiken bakom. Missa inte kommentarerna. HRF:s svar på den allmänna upprördheten är faktiskt ganska roligt – eftersom Federley gick ut med ett pressmeddelande som talade i negativa ordalag om HRF, kräver man nu en ursäkt av Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson.

Tyvärr (för HRF och vänstern i allmänhet) så är högerpartiernas företrädare generellt sett fria att ha egna åsikter om saker och ting. Partipiskan är ett vänsterpåfund. Ett par vänsterbloggare, bland annat herr Flücht, har som sagt gått ut i mobbarnas försvar men deras inlägg är, föga oväntat, i huvudsak utgjorda av ad hominem-attacker mot Federley. Patetiskt. Men nu när Esbati slutat blogga kan vi kanske önska oss att Jinge slutar härnäst…?

Peter J Olsson, politisk redaktör vid Kvällsposten, skriver i sin blogg:

Frågan är om det inte snart behövs ny lagstiftning så att facket inte kan vidta stridsåtgärder mot arbetsplatser där det inte har några medlemmar.

En utmärkt idé. Precis som jag kommenterade i Marcus blogg (som länkar till mig eftersom jag tycker att Sofia är söt), anser jag också att facket ska hålla sig borta från arbetsplatser där anställda och företagsledning är nöjda och kommer överens. Att fackets övriga medlemmar kanske tycker det är orättvist att vissa därigenom “slipper” kollektivavtal, det är en intern fråga för facket som knappast skall gå ut över skötsamma företagare med nöjda anställda.

7 thoughts on “Vänstern står upp för fackets översitteri

  1. Problemet med Peter J Olssons förslag är hur man då ska förhindra att ett fackföreningsmedlemskap diskvalificerar alla chanser för att få en anställning. Det går ju inte att hålla medlemskapet hemligt, eftersom det är själva den faktor som behövs för att kräva kollektivavtal. Moment 22. Alternativet – politiskt mycket hett – skulle vara en långt mer extensiv lagstiftning av allt sådant som idag regleras i kollektivavtal.

    Den så kallade svenska modellen bygger på att arbetsmarknadens parter kan träffa avtal med varandra, att påbuden inte kommer uppifrån. Det har fungerat oerhört väl ska vi komma ihåg, men om maktbalansen åt ena eller andra hållet rubbas för mycket så måste det naturligtvis korrigeras. Om vi, for the sake of argument (jag håller alltså inte med ;-), säger att facken har övertaget nu vore Peters förslag att helt lämna över allt initiativ till motparten. Hur blir det bättre?

  2. Den enkla lösningen är kanske att förbjuda diskriminering på grund av facklig tillhörighet – och sedan med lagkraft slå ned på företag som inte anställer fackligt anslutna? Vi har ju redan lagar mot många andra typer av diskriminering.

    Det får inte vara möjligt för ett företag att hindra sina anställda från att verka för bättre arbetsvillkor, genom eller utanför facket, men det får heller inte vara möjligt för facket att störa ett företags verksamhet när det inte ligger i de anställdas intresse. Och vad som ligger i de anställdas intresse skall naturligtvis de själva avgöra…

  3. Dålig analogi, om du ursäktar… Jag menar, till skillnad från annan diskriminering är facklig tillhörighet i detta fall i allra högsta grad signifikant, det förändrar hela grundförusättningen för avtalet parterna emellan. Hudfärg, kön etc gör det inte. Det är ju för att de faktorerna egentligen saknar all relevans som vi kallar det diskriminering.

  4. Anledningen till att jag valde att jämföra det med diskriminering är för att facklig tillhörighet, precis som med kön och hudfärg, typiskt inte påverkar en persons meriter eller lämplighet för ett jobb. Ur den synvinkeln saknar också facklig tillhörighet all relevans – det finns inget arbete (annat än inom facket självt, förstås) som facklig tillhörighet skulle göra dig mer eller mindre lämpad för.

    Att sedan den fackliga tillhörigheten, till skillnad från många andra faktorer (såsom hudfärg och kön) påverkar grundförutsättningarna för avtalet mellan arbetsgivare och arbetstagare är självklart. Jag tycker dock ändå att ordet diskriminering går att använda här.

    Detta är ju förresten, som sagt, den “enkla” lösningen – jag försöker bara plugga igen kryphålet du visade mig. Bättre vore om, som jag skrev i din blogg, facket helt enkelt visade lite sunt omdöme i utnyttjandet av sina lagliga rättigheter. Då skulle den nuvarande lagstiftningen duga alldeles utmärkt.

  5. Börjar bli lite komplext att diskutera samma fråga på två olika ställen med andra ord… :-) Tror nog vi får nöja oss här – den största frågan bortom de här av söta tjejer, maffiametoder och nöjda salladshackare utlagda dimridåerna är ju den du också nämnde “hemma hos mig”: Vilken roll har facket att spela i samhället egentligen?

    Vi återkommer väl till den?

  6. Massmedia älskar David och Goliat melodramer, och ett sådant vankas det som bekant i Göteborg för tillfället. Nypopulister som Centerns ungdomsförbund går det för att luncha, och den fiktiva högeropinionen på nätet rasar i diverse bloggar. Hon är ju såå sympatisk denne käcka Göteborgare. Men är hon det? Enligt hotell- och restautangfacket ser hon bara på timlönen, 95 kronor, som förvisso är högre än kollektivavtalet. Men hon bortser från semesterersättning, sjukersättning, avtalspension och helgdagsersättning. HRF har räknat ut att den anställde skulle få nästan 50 000 kronor mer per år med ett kollektivavtal. Är det en trevlig arbetsköpare det? Som blåser en på 50 laxar per år? Ja, i unghögerns värld.

Comments are closed.