What’s not to like about SL?

Många tycks ha retat upp sig avseende höjningen av SL:s biljettpriser. Kvälltidningarnas fokus tycks ligga på den så kallade fyrdubblingen av priset på vissa resor som tidigare kostade 20 kr. Det faktum att priset för de flesta kommer att förbli oförändrat eller höjas högst marginellt är förstås mindre intressant.

Låt oss se på fakta. Ändringen som träder i kraft den 1 april innebär att SL-trafiken åter delas upp i zoner, där zon A inbegriber HELA tunnelbanenätet plus en hel del av pendel- och lokaltågen. Att resa inom zon A kostar med de nya reglerna 20 kr med förköpt biljett. Om man inte förköper blir det något dyrare. Reser man över zongränserna blir det också dyrare, och det är härifrån snacket om 80-kronorsbiljetter kommer. Till saken hör att månadskortet bara höjs med 20 kr. För dem som köper kort blir höjningen alltså försumbar. Dessutom hägrar studentrabatten som nu tycks bli på hela 40 procent.

Så vilka är de stora förlorarna? Jo, dem som tidigare kunde utnyttja det faktum att det var lika dyrt att resa tvärs igenom stan som mellan två stationer. Enhetstaxan var i grunden orättvis: reser man längre så ska man naturligtvis betala mer. Annars tvingas dem som reser korta sträckor betala för långresarnas biljetter. Vidare har enhetstaxan lett till stora problem med kontanthantering, särskilt i områden med många kriminella ungdomsgäng. En ensam busschaufför är ett enkelt byte.

Med enhetstaxan har också SL:s intäkter minskat markant. Pengarna från Stockholmsförsöket har förstås uppvägt den förlusten i viss mån, men efter årsskiftet är det slut med det. Och trots att SL-trafiken nu funkar bättre än på många år är den fortfarande långt ifrån bra. Det krävs omfattande åtgärder för att öka tryggheten och minska skadegörelsen i kollektivtrafiken, och sådant kostar pengar.

Utan tvekan kommer nästan ingen (utom studenterna) att resa billigare med det nya systemet än med enhetstaxan. Jämför man däremot  med systemet innan enhetstaxan blir det mycket billigare för många. Och enhetstaxan måste bort i vilket fall – inte minst för att råda bot på problemet med kontanthantering (och att installera kassaskåp i alla bussar är inte ett alternativ – kostnaden för det skulle bli skyhög).

Med detta faktum framför oss framstår det nya systemet som rätt bra. Höjda priser på ej förköpta biljetter gör livet tryggare för SL:s personal. De nya zonerna gör tunnelbaneresor billigare än före enhetstaxan för många resenärer, och öppnar för ett system med zonspecifika SL-kort (som i London) i framtiden. Slutligen slipper de som reser korta sträckor subventionera dem som reser långt. Egentligen, what’s not to like?