Det blåser friskt åt höger

Man behöver i dessa dagar inte prata särskilt länge med en vänsteranhängare för att det ska komma fram: “Jaa, men enligt opinionsundersökningarna leder vi faktiskt med TIO procent över er, folket gillar uppenbarligen inte alliansen.” Jag känner väl igen argumentet – ungefär samma sak kunde höras från självsäkert högerfolk förra vintern, då alliansen hade ett förkrossande övertag och valsegern tycktes säkrad. Vilken rysare det blev vet vi nu och därmed skulle man kunna tro att politiska tyckare på båda sidor nu vet att inte ta ut segern i förskott, särskilt inte med tre och ett halvt år kvar till nästa val. Fast man kanske inte ska vänta sig allt för mycket av det parti som valde Mona Sahlin till ordförande.

Mona, ja. Jag borde ju egentligen gilla Mona om man ser på saken rent statistiskt – vad jag lyckats sondera bland mina vänsterkamrater (som av någon anledning tycks tycka tvärtemot mig i de flesta frågor) är det nämligen ingen som gillar henne. Jag är inte förvånad – jag har fullt förstående för deras missnöje. De tvingades ju tack vare det för vänstern typiska politiska rävspelet att finna en kompromiss mellan “vi måste ha någon kompetent” och “vi måste ha en kvinna”. Vilka som vann den matchen vet vi, så det är inte konstigt att många av sossarna vänder ryggen till. Som nytillträdd partiledare för sossarna lyckas Sahlin nätt och jämt vinna popularitetsrejset över Göran Persson – han som lämnade över Sverige till högern, ni vet.

Skop meddelar för övrigt via TT att 63,2 procent av svenskarna tror att Fredrik Reinfeldt är bättre lämpad än Mona Sahlin att leda en regering. Lite underligt förstås att Reinfeldt har bättre siffror än sitt eget parti. Beror det höga resultatet på att stödet för Sahlin är så svagt att även vänsterns väljare i många fall hellre ställer sig bakom Reinfeldt? Mona har ju minst sagt misslyckats med att imponera på vare sig väljare eller opposition än så länge. Fortsätter det så här kommer den enda “nytändning” som sossarna får se vara när deras chanser att vinna valet 2010 tar eld och brinner upp.

Och på tal om efterkomna partier – läste i City att (fet) 76 procent av stockholmsborna vill se ordningsbetyg i skolan, från årskurs 6 eller tidigare. Detta torde komma som en glad överraskning för Folkpartiet, som ju inte åtnjutit något större opinionsstöd efter valet. Folkpartiet har länge varit drivande i frågan om ordningsbetyg, och då vänstern till synes helt lämnat matchen vad gäller skolan torde fältet vara fritt för omfattande reformer. Lyckas (fp) hålla sig kvar i spetsen på detta arbete kan det ge dem det uppsving de behöver för att kunna bidra till Alliansen i samma utsträckning som före valet.

6 thoughts on “Det blåser friskt åt höger

  1. kamrat Svenselius.

    Det finns inget som kan kallas vänster inom den parlamentariska politiken i Sverige idag när det gäller dom dominerande partierna. Det närmast är väl Vänsterpartiet.

    Det sk arbetarpartiet är endast en bunt röda borgare. Röda när det gäller att locka folk till valurnorna.

    Väl mött kamrat!

  2. Kamrat!

    Allt är en fråga om perspektiv. Från vänstern kan jag tänka mig att sossarna ser ganska höger ut. Fast från högern ser sossarna ganska vänster ut, och vänsterpartiet är närmast att betrakta som skvatt galna från där jag sitter. Vänstern till vänster om vänsterpartiet är väl i princip utdöd, då utomparlamentarisk militant vänster typiskt brukar klassas som brottslingar av resten av samhället. Ungefär som högerextremister, bortsett Sverigedemokraterna då.

    Synsättet är högst relativt.

  3. Ja du, förvisso kommer folket en dag tacka den utomparlamentariska vänstern. Tills dess kommer nog borgarna få tampas med röda borgarna. Det finns för mycket väljare i köttberget som hellre knyter näven i fickan och lägger sin röst på ett parti som för decennium sedan tappat sina rötter.

    Nu tycker jag inte att dom ska gå åt höger. Bättre vore om dom kunde ge marginaliserade partier åt vänster ett par röster. Piratpartiet borde fått många fler röster. Speciellt bland yngre människor.

  4. Enfrågepartier suger på att ta sig in i riksdagen, vilket såväl Piratpartiet som Feministiskt Initiativ, Junilistan och många andra fått erfara. De kan möjligen ha tur inom omröstningar som rör just deras frågor, men dessa förekommer inte så ofta på grund av den demokrati vi har här i landet.

    Enfrågepartier funkar bra för att generera PR. PP gjorde ju fildelningen till en valfråga, om än en mycket liten sådan, och FI fick alla partier att börja prata feminism. Men efter valet glöms de bort illa kvickt, och driver de sina frågor allt för hårt kan det snarare leda till en backlash för rörelsen, så som skedde med FI och feminismen (som definitivt INTE var en valfråga).

    Det enda undantaget till ovanstående är väl Sverigedemokraterna, som det bara gått halvuselt för eftersom de gör sitt bästa för att inte framstå som ett enfrågeparti. De har i princip kopierat sitt partiprogram från (kd) som det såg ut före Alliansen, annat än just vad gäller invandrings- och familjepolitiken.

Comments are closed.