En saga om en tant på ICA

Jag skriver som bekant mest träiga politiska inlägg, men för att bevisa att jag också har ett liv (nähä!) tänkte jag, för omväxlingens skull, berätta om något kul som hände idag. Lite spänning i vardagen, skulle man kunna säga. Alltså återigen dags för en liten saga!

Söndag. Klockan är två. Wilhelm fordrar eftermiddagsfika och bestämmer sig därför för att besöka den lokala ICA-butiken. Butiken är liten och trång, gångarna rymmer bara en person i bredd och Wilhelm förvånas därför över att se en kvinna, till synes i fyrtioplusårsåldern, pressandes en enorm barnvagn in genom butikens dörrar. Vagnen innehåller en för tillfället sovande knodd, men ser ut att ha utrymme för minst två-tre likadana till. Wilhelm väntar tålmodigt på att ekipaget skall ta sig in i butiken och lämna plats vid kakhyllan. Efter en stunds inspektion av utbudet finner Wilhelm sina favoritkakor, plockar två paket och beger sig till kassan.

Vid kassan är det, liksom i resten av butiken, trångt. Barnvagnstanten har just betalat och är i farten med att plocka ned sina varor i en påse. Framför Wilhelm i kön står en ung man med bland annat en flaska kolsyrad apelsinläsk i händerna. Han ställer varorna, däribland flaskan, upprätt på kassans rullband och väntar på sin tur. Kassörskan startar bandet och flaskan faller, mycket förutsägbart, ned på sidan med en dov duns. Denna påfrestning visar sig emellertid snabbt ha varit för stor för flaskan, som med ett lätt pysande börjar lämna ifrån sig sitt innehåll i en stadigt växande pöl.

Kassörskan, som förmodligen varit med om detta förut, agerar med blixtens hastighet. Hon lokaliserar det mikroskopiska hålet, sätter sitt finger över för att stoppa läckan och ropar på en medarbetare för att omhänderta flaskan och fixa en ny. ICA-person nummer två anländer och tar emot flaskan från kassörskan. När hon tar bort sitt finger från hålet skjuter en synålstunn stråle ut och prickar barnvagnstanten, som fortfarande står och plockar med sina varor. ICA-person nummer två försvinner som en fransk soldat med rabattkupong på cigarretter. Kassörskan vänder sig generat till barnvagnstanten och försöker be om ursäkt.

En lugn och sansad person hade i detta läge fiskat upp en näsduk ur fickan, gett ICA-personalen ett överseende leende och gått vidare ut i det svenska solskenet. Så ej barnvagnstanten. Istället far hon ut i en eskalerande tirad om hur otrevligt det är att få läsk på sig, hur hon nu måste tvätta alla sina kläder, hur saker “alltid går fel” när hon går till ICA och hur hon minsann aldrig skall besöka den här butiken igen. Hennes röst går upp i falsett. Knodden i vagnen har vaknat och glor på sin mamma med gapande mun och ögon som tefat. Ungefär samma ansiktsutryck har hela (den nu ganska långa) kön till kassan.

Wilhelm blir irriterad. Han fångar den ylande tantens blick. Med sin snällaste röst (och bara en liten, bulldozersubtil kryddning av sarkasm) säger han välmenande: “Du överlever säkert.”

Djävulen själv tar barnvagnstanten i besittning. Hennes förvridna anlete blir mörkrött. Hon skriker: “HÅLL KÄFTEN” så att glasburkarna i hyllorna skallrar och gubbarna som röker utanför butiken förvånat tittar in genom den (stängda) dörren. Tanten tar tag i sin atlantångare till barnvagn och sätter av i maximal hastighet ut ur butiken. Ungen i vagnen sitter fortfarande som paralyserad och stirrar rakt framför sig. Under yttrande av diverse förebråelser försvinner ekipaget ut genom dörren, och lugnet infinner sig åter i den lilla ICA-butiken.

4 thoughts on “En saga om en tant på ICA

  1. *kiknar av skratt* Det är så sant, så sant… Jag har blivit kallad för både det ena och andra bakom kassan, och det snällaste har varit “surpuppa”. Men att inte se ett vänligt ord komma sådär mitt i stressen så behöver man nog också köpa lite kakor och fika en stund.
    Härlig söndag du haft!

  2. Jobbig tant det där. Skulle nästan svarat “Jasså?? Kan jag få låna din då??” på utropet “Håll Käften” :D

Comments are closed.