Den räntan drabbar ingen fattig!

Dagens City bjöd på en rubrik som fångade mitt intresse: “Skattesmäll för dig som har borätt“. Bostadsrättsägare som jag är var jag förstås tvungen att läsa den, då jag naturligtvis förväntade mig att tjäna pengar på Alliansens nya politik. Helt oväntat – fast ändå inte alls – bevisades det emellertid återigen för mig att Stockholm City är en skittidning. Fast det är klart, i dessa dagar är det svårt att hitta artiklar som inte reflexmässigt väljer sämsta möjliga vinkel på alliansens politik. Kombinerat med ett starkt fokus på helt ointressanta opinionssiffror gör det dagspressen till ganska tråkig läsning. Tyvärr har jag inte så mycket val på väg till jobbet, skulle vara att läsa bra högerbloggar då, men de uppdaterar ju så sällan.

Fakta om budgeten är följande: den vanlige bostadsrättsägaren kan vänta sig sänkt avgift på flera hundralappar, City gissade 300 kr. Det räcker en bra bit, halva månadskortet på SL de månader jag behöver ett, som exempel. Knappast en försumbar summa. Där den s k “skattesmällen” kommer in är då man tidigare har tjänat ett stort belopp på att sälja sin bostad, pengar som man sedan fått uppskov att betala skatt på eftersom man (ahem, ahem) snart skall köpa en ny bostad för de pengarna, varpå man vill skatta enbart på de pengar man eventuellt har kvar.

Det Alliansen inför är 0,5 procent ränta på detta uppskov. Det handlar alltså om en skatt på pengar som den beskattade redan har, eller i värsta fall, har slösat bort trots att han visste att han förr eller senare skulle behöva skatta för dem. Jag har mycket svårt att känna någon större sympati för dem som drabbas av detta. Varför ska staten ge uppskov på att betala skatt i flera år, helt gratis? I praktiken är detta ett lån, och som så betraktat är en halv procents ränta inte mycket att skita i byxorna över.

I övrigt är det inte så konstigt att vänsterpacket gnäller över budgeten. Något annat vore minst sagt förvånansvärt. Men tomma tunnor bullrar ju mest…

Alliansen har inget att be om ursäkt för

Det var strålande sol över Norrmalmstorg igår när Alliansveckan drog igång. Torget var fullt av folk, många med alliansens knapp på bröstet, stämningen var nästan som upprymd. Partiledarna höll tal. Av de fyra tror jag att jag gillar Jan Björklund bäst. Det är föredömligt raka rör, klockrena salvor mot vänsterkanten och en grundinställning om skolpolitiken som jag kan skriva under på till 100 procent: Ribban skall höjas, inte sänkas eller tas bort. Att vissa kommer att misslyckas är självklart, men lösningen på det är inte att sänka ribban så mycket att alla “lyckas”. Då har man inte uppnått någonting.

Liknelsen vid höjdhopp ovan tog jag faktiskt från Björklunds tal, men han gjorde den bättre, så att den framkallade spontana skratt och applåder från publiken. Den mannen kan lyfta folkpartiet till nya höjder. Bredvid honom ser Reinfeldt ganska tråkig ut. På det hela taget var det dock en till synes lycklig grupp partiledare som höll tal igår. Maud Olofsson gjorde tydligt att man inte låter sig påverkas av opinionsundersökningar: om tre år är det dags att bedöma om alliansen skall fortsätta regera, inte förr. Och om man väntar sig att allt skall bli perfekt när den borgerliga kvartetten haft blott ett år på sig att sudda ut årtionden av destruktiv socialdemokratisk skitpolitik, är det nog läge att skruva ned förhoppningarna en smula.

På tal om de röda, förresten: jag noterade också något halvdussin SSU:are i torgets ena hörn. De stod och såg sura ut. Lyckligtvis höll de käften och roade sig istället med att hålla upp plakat, vars budskap (“Stoppa privatiseringen!”) nog inte nådde fram till särskilt många. SvDs artikel noterar för övrigt att ynglingen som sprang runt ivrigt viftandes med skylten “Var ska jag bo” faktiskt har någonstans att bo. Så, öh, vem är det som saknar bostad egentligen? Jag kanske har ovanligt tursamma vänner, men i min studerande bekantskapskrets tycks åtminstone inte råda någon bostadsbrist att tala om. Kanske för att vi hellre skaffar jobb än ligger hemma och hoppas på allmosor från staten.

Nej, jag köper inte miljöbil (ännu)

Att köpa miljöbil är ett måste, skriver Sofia Welander i en sällsynt okunnig insändare i dagens Metro. Enligt henne är det lathet, okunnighet och ekonomiska skäl som gör att folk fortfarande inte enbart köper miljöbilar. Jag finner uttalandet roligt eftersom okunnighet är en av faktorerna som gör det så populärt med miljöbilar som det ändå är. Läs noga:

Majoriteten av alla så kallade “miljöbilar” som säljs är inte ett dugg miljövänligare än vanliga, bensindrivna bilar med motsvarande motoreffekt och storlek.

Det är nämligen hur enkelt som helst att få en bil klassad som miljöbil. Byt ett par slangar i motorn och säg att den går på etanol. Metoden funkar på vilken bensinbil som helst, men bara en bil som är etanoldriven från fabrik får klassas som miljöbil. Det är på detta sätt bland andra Saabs “BioPower” och Fords “FlexiFuel”-modeller är byggda. I praktiken ökar detta bränsleförbrukningen (med cirka 30%) och minskar motorns verkningsgrad. Dessutom skövlar etanolproduktionen stora mängder regnskog och kräver långa transporter. Med lastbilar, som naturligtvis går på diesel. Miljöriktigt? Det minskar visserligen koldioxidutsläppen. Men på det hela taget är etanol ett uruselt bränsle ur miljösynpunkt.

En annan miljöbilsbluff är att ta en vanlig bensinbil och sätta i en löjligt klen motor. Då kommer man under den magiska gränsen 120 g/km koldioxidutsläpp, och bilen räknas som miljöbil. Tyvärr har mätmetoden som avgör hur mycket en bil släpper ut väldigt lite att göra med hur mycket den släpper ut när den körs i verkligheten. En bil där detta märks extra mycket är Toyota Prius, som tack vare sin elhjälpmotor räknas som miljöbil. Den motor som Prius i praktiken drivs av är en vanlig bensinsnurra på 58 hk. Tack vare den ovannämnda mätmetoden kan Toyota påstå att bilen endast dricker 0,43 l/km. Men när AMS provade Prius under mer realistiska förhållanden blev resultatet 0,7 l/km, en ökning med 63 procent! Detta är i klass med en stor familjebil, inte en trång och obekväm plastlåda som Prius.

En annan viktig faktor som styr mig med många andra bort från att köpa miljöbil är att de flesta miljöbilar är totalt ointressanta för den som faktiskt gillar att köra bil. Vad miljötalibaner ofta glömmer är att ett inte obetydligt antal svenskar ser bilägandet som en hobby, inte bara som ett smidigt sätt att ta sig från punkt A till punkt B. Då måste bilen bjuda på körglädje, vara modern och dessutom vara antingen sportig eller bekväm, helt beroende på ägarens tycke och smak.

Men de flesta miljöbilar är inget av det ovanstående. Först nu har BMW, Lexus och Mercedes på allvar börjat visa upp miljövänligare varianter av sina lite finare vagnar, men det rör sig uteslutande om lyxbilar med nypriser runt miljonen som ingen vanlig bilentusiast har råd med. Den enda miljöbilen som är någotsånär i rätt liga är Saab 9-5 BioPower, en skitbil som dömts ut i test efter test och som senast var modern när Volvo fortfarande använde tresiffriga nummer på sina nya bilar.

Ge mig en modern, körglad bil som INTE bara är en tafflig etanolkonvertering, gärna helt eldriven, sälj den för under 500 000 kr och gör den vacker att se på så slår jag till så fort jag kan. Volvos nya konceptbil C30 Recharge är precis vad jag menar. En elmotor i varje hjul. Laddas med el från närmaste uttag. Etanolmotor som reserv om batteriet tar slut. Snygg, körglad och modern. Snälla Volvo, sätt den i produktion nu, och snälla BMW, lansera en konkurrent på samma koncept så jag slipper köra framhjulsdrivet!

Till Asfaltdjungelns Idioter…

Kära AI,

Ni är, allvarligt talat, inte så värst smarta. En SUV är i princip en familjebuss/kombi med lite tuffare styling. Ska ni inte pysa alla familjebussar också? Och alla hantverkares transportbilar? De körs ju nästan dagligen och släpper därmed ut mycket mer koldioxid än en innerstads-SUV. En Toyota Prius som körs mellan norr- och söderort en gång om dagen släpper ut mer skit än en Volvo XC90 med V8 som körs till och från ett landställe en gång i veckan.

Ni ignorerar helt att en saboterad bil kan leda till stora problem för den drabbade. Vad får ni ut av att vara elaka mot oskyldiga människor? Är det enda argumentet ni har att “det är rätt åt dem för att de har pengar?” Det är isf inte ett bättre argument än t ex “det är rätt åt dem för att de är homosexuella” eller något annat som ännu vidrigare grupper än ni använder som ursäkt.

Ett annat uppenbart argument är att en saboterad bil föranleder mycket större utsläpp än om den hade fått vara hel. En tripp tur och retur med bärgningsbil (som har en stor och törstig motor), en tipp tur och retur med taxi, kanske ännu mer. I slutändan har ni ÖKAT miljöpåverkan med minst 300% jämfört med om ni hade hållit era tassar borta.

Den enda följd det kommer få om ni fortsätter är att frustrerade bilägare lägger sig i bakhåll med järnrör och basebollträn. Det kanske lär er en läxa i respekt för andra människors egendom.

I slutändan handlar det bara om en sak: Ni är jävligt elaka mot helt oskyldiga människor, för ert eget höga nöjes skull, med nåt slags missriktad miljö/klasskamp som enda ursäkt.

Även postat här.

Trasigt SL-kort är lätt att byta

Läser i gårdagens Metro något jag redan upptäckt själv, nämligen att Studentkort från SL med giltighetstid från början av september inte fungerar i spärrarna. Någon mupp har programmerat fel, så magnetremsorna är ogiltiga. Tyvärr är Metros artikel felaktig på en viktig punkt, den där man påstår att den som köpt ett trasigt kort snällt får dras med det tills SL fixar problemet på sin sida, vilket tar några veckor.

Själv gick jag in på SL Center (vid KTH) igår och påtalade att kortet var trasigt, varpå jag fick det
utbytt mot ett fungerande. Gratis och väldigt enkelt, hela processen tog väl 10 min inklusive kötid. Det är mänskligt att fela, men köper man en produkt som vid första användningen inte visar sig fungera som väntat har man som konsument en självklar rätt att gå till butiken och be om en ny.* Inte vänta i flera veckor på att problemet kanske löser sig självt.

* Detta gäller förstås inte då konsumenten genom okunskap eller slarv hanterar produkten på fel sätt, men jag vill tro att jag, trots min bristfälliga utbildning på området, är fullt kapabel att hantera ett SL-kort.

Ta ett quiz. Nej, ta två!

Petter Partikulärt tipsar om två gratis självtest på nätet där man kan kolla sin politiska inriktning, ur ett USA-perspektiv visserligen, men jag tyckte många av frågorna var både intressanta och relevanta.

Det första testet sa följande om mig: Overall, the PoliticsForum quiz considers you a materialist, small-government, free-trade, liberal-market kind of person, who doesn’t sound like a Marxist.

Det andra testet hade mer att säga:

The following items best match your score:

1. System: Conservatism, Liberalism
2. Variation: Moderate Conservatism, Moderate Liberalism
3. Ideologies: Capital Republicanism, Capital Democratism
4. US Parties: Democratic Party
5. Presidents: Gerald Ford (88.95%)
6. 2004 Election Candidates: John Kerry (85.18%), Ralph Nader (72.67%), George W. Bush (70.27%)

Inga överraskningar här, att jag var liberal visste jag redan. Posta gärna era resultat som kommentarer!

Jag kan förresten rekommendera Petter Partikulärt till er som tycker att jag är en idiot. De flesta av hans artiklar anser jag nämligen vara rent skogstokiga, fulla med faktafel och betydligt mer gnälligt än lösningsorienterat eller konstruktivt om den förda politiken i Sverige. En väldigt typisk vänsterblogg, alltså.