Disciplin i skolan skulle gjort skillnad

Jag hade tänkt skriva en bilblogg om nya, underbara Mini Cooper Clubman idag, men av dagens tidningar att döma är det tydligt att det får vänta. Fem tonåringar kom (mer eller mindre oinbjudna) till en privat fest och sparkade sedan ihjäl en oskyldig festdeltagare. Det grymma och onödiga i detta brott behöver inte reitereras här – det är självklart. Vi kan visserligen vara tacksamma för att polisen omgående fick fast mördarna, men inte det hårdaste straff kan ge den döde livet åter. Frågan är vad vi skall göra för att det inte händer igen.

Metros ledarsida skriver, förutsägbart nog, om “de vuxnas ansvar”. Som om detta inte var självklart. Problemet är att det är mycket svårt att berätta för föräldrar hur de skall uppfostra sina barn. Många reagerar oerhört fientligt på varje försök. Detta tar sig inte minst uttryck i kollektivtrafiken. Går en förälder med barn på bussen är det i princip en garanti för en stökig resa. Förvånansvärt stora ungar saknar helt uppfattning för hur man beter sig mot andra människor, och föräldrarna bryr sig inte. Uppfostran? Guuud så 80-tal!

Där samhället har bäst möjligheter att styra även bristfälligt uppfostrade barn i rätt riktning torde vara skolan. Skolan fångar, tack vare skolplikten, upp i princip alla barn och tvingar dem att umgås med såväl geliker som auktoriteter. Tyvärr har sossarnas katastrofala skolpolitik under största delen av förra decenniet skapat en flumskola där ribborna för såväl prestation och uppförande sänktes till minsta gemensamma nämnare. Alla skulle med – utom dem som faktiskt ville lära sig något!

Givetvis blir inte allt bra för att man ökar läraryrkets status och auktoritet samt återinför ordningsbetygen, åtgärder som vår regering faktiskt redan håller på att genomföra. Fick jag bestämma skulle man också se till att barnens föräldrar var helt eller delvis straffansvariga för brott som barnen begår, upp till 18 års ålder. Det är vad man kan kalla incentiv till uppfostran. Tyvärr är väl det bästa man kan hoppas på en vecka av välmenande uppmaningar från media till landets tonårsföräldrar, att lära sina barn att inte bruka våld.

Det duger inte – den mördade pojken förblir död, inom något år en siffra i statistiken för alla utom hans anhöriga – men det är bättre än ingenting. I vanlig ordning ligger ansvaret för långsiktiga förbättringar hos våra folkvalda. Jag tror att bättre ordning i skolan är rätt väg att gå.