Kvantitet eller kvalitet?

Att jag bloggar mer sällan än jag skulle vilja är en av mina sämst dolda hemligheter: alla som känner mig vet att jag ständigt är redo att diskutera i princip vad som helst där jag har en åsikt, med en entusiasm som lätt kan ge intrycket att jag är beredd att starta ett enfrågeparti och gå ut i vild demonstration på stan bara för sakens skull. Den här bloggen är ett slags säkerhetsventil för sådana saker – har jag väl bloggat om något har jag förhoppningsvis skrivit av mig och behöver inte plåga mina anhöriga eller vänner med ytterligare Wille-svada i just den aktuella frågan.

Den som känner mig skakar just nu på huvudet och tänker att “säkerhetsventilen” tycks fungera sällsynt dåligt för det mesta. Och mycket riktigt, jag bloggar alldeles för lite. När jag väl bloggar tenderar det dock att bli rejält långa utläggningar om det ena eller det andra, vilket i sin tur leder till att jag direkt undviker att skriva korta och kärnfulla inlägg, för att inte “tunna ut” bloggens innehåll. Tyvärr funkar det inte så – jag är inte Johan Ingerö, jag kan inte prestera välskrivna inlägg i den nödvändiga takten. Resultatet blir istället bloggtorka.

Ett försök till lösning på detta blir införandet av kategorin “kortisar”: Inlägg på sisådär en paragraf som inte behöver vara djuplodande för fem öre. Om någon därmed tror att jag kommer att komma med dåligt underbyggda argument så kommer de att få tji. Sådana diskussioner finns det gott om utrymme för i kommentarerna. Den som föredrar old-school-inläggen på 3,5 bibellängder kan med fördel ignorera allt som är kategoriserat såsom kortis.

Må väl!