Skivbolagen är nu fullständigt onödiga

Det jag skall börja detta inlägg med är vid det här laget gamla nyheter, men jag repeterar dem som bakgrund för er som inte vet: Den 10 oktober i år släppte rockbandet Radiohead ett nytt album, In Rainbows. Det intressanta med detta, även för folk som inte gillar Radiohead, är att de släppte albumet på nätet. Utan kopieringsskydd. Och var och en som kommer till deras webbplats för att köpa albumet får själv välja vad han eller hon vill betala. Något skivbolag är inte inblandat. Detta ledde naturligtvis till stora rubriker; att flera stora band har tagit avstånd från sina skivbolag är i sig ingen nyhet, men att Radiohead samtidigt valt att använda sig av en distributionsmodell som på riktigt kan tävla med fildelningstjänster är helt fantastiskt.

Hur gick det då?

Det beror på om man främst tror på vad man lärde sig i grundskolan, eller var tidningarna skriver. Såväl DN som IDG (IT-världens svar på Aftonbladet!) menar nämligen att det blev ett fiasko, eftersom blott 38% av dem som laddat ned albumet valt att betala för sig, och snittet bland dem som betalade för sig var ungefär 40 kronor per person. Totalt laddades albumet ned 1,2 miljoner gånger under oktober, eller 57 000 gånger om dagen. Detta är förstås oerhört bra – med skivbolagens egna mått mätt innebär det att albumet sålde platinum.  Och 40 kronor gånger 38% av 1,2 miljoner nedladdningar är mer än 18 miljoner kronor. Detta på bara de tre veckornas försäljning. Någon som tror att albumet kostade 18 miljoner att producera? Inte jag…

Skall man nu tro artiklarna, som förmodligen är skrivna utifrån en pressrelease signerad av någon PR-tönt på ett skivbolag, har Radiohead fått dåligt betalt för sitt album. Men vad skulle de få om de sålt albumet via ett skivbolag? Ett band får typiskt 10-20 kronor per sålt album, om vi antar att albumet kostar 150-200 kronor i butiken. Detta gäller för stora kända band, små band är glada om de får något alls, eftersom skivbolagen drar av sina (ofta kraftigt överdrivna) kostnader för marknadsföring, distribution och annat trams direkt från artisternas arvode. Om vi slår ut de 40 kronorna på alla 1,2 miljoner nedladdningar så fick Radiohead ungefär 15 spänn per album. Inte alls dåligt. Och kostnaderna för distribution kan inte ha varit höga eftersom det rör sig om en helt vanlig webbplats. Marknadsföring har knappast behövts.

Vidare kan man ifrågasätta siffrorna en smula. Av de 62% som inte betalade för sig är förmodligen en betydande andel sådana som inte är fans av Radiohead, som aldrig hade köpt albumet i vanliga fall, men som blev nyfikna av uppståndelsen. Jag faller själv in i den kategorin. Andra kanske valde att inte betala just därför att de inte behövde. Om du blir erbjuden en av två identiska varor, där den ena kostar 40 kronor och den andra är gratis, är det inte självklart att ta den andra då? Och om Radiohead hade erbjudit albumet för 15 kronor, hur många exemplar hade de då sålt?

Även deep|edition och opassande har skrivit intressant om det här. Vidare har Radiohead levererat ett uttalande där de påstår att siffrorna är fullständigt felaktiga. Gick det bättre eller sämre än rapporterat, tro?

För övrigt: 40% av all fildelningstrafik hos en stor brittisk internetleverantör är krypterad och därmed omöjlig att särskilja från legitim trafik, berättar en artikel hos The Register. Det kan rimligtvis bara vara imbeciller som fortfarande tror att kampen mot fildelning går att vinna av skivbolagen. Piraterna har legat kilometervis före i över ett decennium, och avståndet ökar.