SvD:s ledarsida och flera liberala bloggare rapporterar att radikala fackförbundet SAC Syndikalisterna bestämt sig för att göra en Wild’n’Fresh, fast på om möjligt ännu lösare grunder. Här handlar det inte om något så enkelt som kollektivavtal. En anställd på restaurangen Lilla Karachi, av många ansedd som en av de bättre indiska restaurangerna i Stockholm, anser att restaurangen är skyldig honom pengar. Nu vill han ha 80 000 kronor. SAC har spätt på med ett eget krav på 10 000 kronor till.
När krögaren av uppenbara skäl vägrade – inga bevis på att skulden finns verkar existera, det är ord mot ord – gick SAC ut i s k “indrivningsblockad”. Man går alltså in för att störa restaurangens verksamhet och trakassera gästerna tills dess krögaren betalar. Helt lagligt, dessutom. Hells Angels och Bandidos, om ni läser detta är det dags att börja kalla er fackförbund. De kommer bevisligen undan med sådant som “vanliga” kriminella gäng får skaka galler för.
Problemet här är egentligen inte huruvida skulden verkligen existerar. Om den gör det borde krögaren naturligtvis betala den. Att undanhålla någon pengar man är skyldig är inte bara omoraliskt, det är också brottsligt. Således kan man tycka att den f.d. anställde helt enkelt borde gå till domstolen med sitt krav. Att han istället valt att ringa de tuffa grabbarna i facket betyder en av två saker: antingen är skulden påhittad, eller så har han inga som helst bevis för den. I det senare fallet är det visserligen tragiskt, men knappast krögarens fel.
Problemet är att en fristående organisation, oavsett om den kallas fackförbund, kyrka eller motorcykelgäng, tar sig rätten att sabotera ett företags verksamhet på grund av en skuld som inte går att belägga. Detta är oacceptabelt. Var och en är oskyldig tills motsatsen bevisats. I annat fall skulle jag ju kunna starta ett “fackförbund” med enda syfte att bedriva laglig utpressning. Synd att SAC kom på den utmärkta idén först. Deras metoder gör dem till simpla gängbusar som bedriver utpressning och sabotage, samtidigt som polisen inte kan göra annat än se på.
SAC hävdar (förstås) att deras blockad är berättigad eftersom krögaren vägrar förhandla, men om deras villkor är “ge oss 90 000 kronor eller dö” finns det ju inte så mycket utrymme för förhandling. Om rättvisa och sunt förnuft, snarare än en blind tro på den “osvenska modellen”, fick styra skulle syndikalisterna pepparsprejas, handbojas och dunkas ned i asfalten. I brist på det kan man ju stödäta på Lilla Karachi. Det känns åtminstone extremt lockande för mig den kommande helgen. Ses vi där?