Sunt förnuft 1, Gnällvänstern 0

Så kom då det väntade beslutet från Stockholms kommunfullmäktige: Bromma flygplats får förnyat avtal och får vara kvar på samma plats till åtminstone 2038. Detta trots de tidigare veckornas demonstrationer då ett hundratal gnällspikar, som visste mycket väl att det låg en flygplats där innan de flyttade till Bromma, krävt att avtalet upphävs. Inte helt oväntat har gnällvänstern tagit parti mot flygplatsen – de som vanligt ganska ogenomtänkta argumenten flödar, tydligen kommer flygplan att krascha till höger och vänster i Stockholms innerstad och allt är förstås måderaaaaaaaaternas fel. Gäsp.

Naturligtvis förs miljön fram som ett argument. Vänstern älskar ju att trycka in antingen genus- eller miljöaspekter i allt, oavsett om det är vidkommande, vilket det inte är i det här fallet. Flygtrafiken minskar nämligen inte av att man stänger Bromma flygplats, den flyttar bara till Arlanda, som redan är ganska tungt trafikerad. Att utsläppen sprids ut över flera flygplatser är snarare gynnsamt för miljön och luftkvaliteten generellt sett. Dessutom är Bromma flygplats till gagn för hela regionen tack vare sitt fina läge. Att flytta den skulle i sig innebära stora kostnader och utsläpp. Till det är en marginell försämring av luften i just Bromma en ganska klen motvikt.

Sedan var det bullret. Jag förstår egentligen hur de brommabor som protesterar tänker, för skulle flygplatsen flytta tjänar de ju storkovan när deras hus stiger i värde. Dem som klagar på bullret idiotförklarar dock sig själva. Varför i hela friden bosätter man sig bredvid en flygplats, om man inte kan stå ut med lite oljud? Det är ju ungefär som att flytta till Australien och sedan klaga på att solen skiner för mycket. Det kräver helt enkelt ett ganska stort mått dumhet för att inte inse en sådan sak på förhand.

Sist men inte minst kan vi konstatera att i de opinionsundersökningar som genomförts har stödet för att behålla Bromma flygplats varit tydligt, både bland privatpersoner och företagare.

Veckans I-Landsproblem?

Varför, varför, varför ska det börja snöa igen veckan efter att jag fått min nya fina bil utan vinterdäck? Nu måste jag ju ta den gamla bilen till jobbet tills det blir plusgrader. Även om den också är ganska mysig så är det otroligt frustrerande att bara låta den glansiga nya bilen stå… Blä! Mer sol nu!

SF Anytime och film2home är fullständigt värdelösa

Film2Home

De lagliga svenska filmsajterna förlorar stort på användarvänlighet och utbud när de jämförs med piratsajterna, visar en undersökning som presenteras i Computer Sweden. Där jämförs den “olagliga” sajten ZML, som erbjuder ett brett utbud av filmer utan kopieringsskydd för cirka 30 kronor styck, med de “lagliga” sajterna SF Anytime och film2home. Slutsatsen är dräpande för de lagliga alternativen:

Jag upplevde ZML som jättebra. De svenska sajterna tänker väldigt mycket på begränsningarna, och verkar därmed tycka det är ok att bryta mot användarupplevelsen. Man ger inte kunderna vad de efterfrågar, säger Björn Jeffrey.

Jag surfade in på film2home och möttes av bilden ovan. Efter att ha klickat bort den kunde jag bläddra runt på sajten. Utbudet är inget vidare och en film kostar 139 kronor att ladda ned. Då med restriktiv DRM som hindrar mig från att exempelvis konvertera filmen till ett format som funkar på min handdator. Helt värdelöst. Då kan jag lika gärna köpa DVD:n för 199 kronor. Den är också kopieringsskyddad, men det “skyddet” är brutet sedan länge och därmed kan jag göra vad jag vill med filmen. Förutsatt att jag är villig att lägga ned det arbetet.

Eller så laddar jag bara ned filmen från närmaste piratsajt, helt gratis, med noll restriktioner! Eller betalar ZML trettio spänn för att slippa letandet, samt risken att filmen har dålig bild- eller ljudkvalitet. Ingen vettig människa kan rimligtvis vara förvånad över att “laglig” nedladdning av film på nätet blivit ett totalt fiasko.

Jonas Dahllöf, vd på SF Anytime, pekar på att branschen i dag bygger på release­fönster, och att det måste vara upp till upphovsmannen att bestämma när en film ska släppas.

Här är hela problemet. Vi som gillar film skiter fullständigt i hur filmindustrin vill paketera sitt material. Själva filmerna är det mestadels inget fel på (om man bortser från tycke och smak). Det är paketeringen som är problemet. Piratkopieringen är bara ett symptom; sedan 1996 eller så har musik- och filmindustrin låtit oss konsumenter gradvis vänja oss vid att kunna välja fritt ur ett enormt utbud av underhållning, i öppna och obegränsade format, till extremt låga priser, oftast gratis. Under en lång period fanns det inga lagliga alternativ alls. När de nu kommer är det med en servicenivå som vida understiger vad vi är vana vid. Fiasko? Naturligtvis!

Om någon från filmindustrin läser, var god fatta följande: Regionala begränsningar är inte OK. Att filmen släpps i Sverige eller på nätet märkbart senare än någon annanstans är inte acceptabelt. DRM är inte heller OK. Filmen måste hålla hög bild- och ljudkvalitet och vara i ett sådant format att jag fritt kan omvandla den efter behov. Tidsbegränsning är inte OK. Droppa hela grejen med “hyrfilm” – när filmen inte längre är bunden till något fysiskt som en DVD-skiva är hela konceptet meningslöst. Är filen på min hårddisk så är den min. Och sist men inte minst, reklam före, efter eller under filmen är inte heller OK. Håll den skiten på era webbsidor där den är lätt att blockera.

De flesta filmälskare är villiga att betala, så även jag, även om jag anser 139 kr/film en smula dyrt. Men då måste de lagliga alternativen vara värda pengarna.

Som man bäddar får man ligga

DN rapporterar att massflykten från facket fortsätter i rasande fart. LO-förbunden redovisar ett medlemstapp motsvarande hela Uppsala, mest av alla tappar HRF. Ni vet, det där skurkgänget som tyckte det var helt okej att sätta en försvarslös salladsbar i blockad för att ingen i personalen hade kollektivavtal (eller ville ha det) och där ägaren hade fräckheten att ändå ge sina anställda goda arbetsvillkor.

Upprörande? Helt klart, om man tillhör fackmaffian. För oss andra borde det närmast ses som en stor lättnad.

Rubriken säger det egentligen bäst. Fackförbunden har – med några få lysande undantag, förvisso – visat att de är förlegade, förruttnade och oförmögna att anpassa sig till 2000-talets arbetsmarknad. Samtidigt har regeringen gjort ett lysande jobb med arbetslösheten. Folk har råd att spara pengar. Skatten är fortfarande för hög, särskilt på bränsle, men snart finns kanske förutsättningarna att ändra på det. Vi ser redan nu hur A-kassan blir billigare.

Bloggen Bent skriver för övrigt insiktsfullt om vänsterns bortförklaringar.

Proud Citizen of Sundbyberg

MINI Cooper S Clubman Uppifrån

Vissa dagar är jag inte så stolt över att bo i Sundbyberg. Andra dagar känns det som om jag hittat helt rätt ställe att slå mig ned på. Idag är en dag i den senare kategorin. Eftersom min nya fina MINI Cooper D Clubman nu har landat i Sverige har jag ansökt om boendeparkeringstillstånd hos kommunen, så som sig bör. Min bil är en miljöbil (enligt Vägverket) och som sådan är den befriad från en del hemska avgifter som staten annars prackar på oss stackars bilägare.

Dock inte boendeparkeringsavgiften, visade det sig när jag läste villkoren på blanketten. Där framgick det tydligt att endast bilar som drevs av “alternativa” drivmedel kunde få parkera gratis. Min bil går på dieselolja, ett icke-alternativt drivmedel, men är ändå långt miljövänligare än exempelvis Toyota Prius och andra törstiga skitbilar vilka räknas som miljöfordon enbart för att de också delvis kan drivas med elektricitet.

Eftersom jag blev en smula uppretad av den korkade definitionen bifogade jag ett brev till min ansökan där jag påpekade att en mer vettig definition skulle ta hänsyn till de faktiska utsläppen snarare än vilket bränsle bilen drivs med. Framför allt, skrev jag, borde exceptionellt bränslesnåla bilar (MINI Cooper D Clubman drar cirka 0,4 l/10 km) åtnjuta samma fördelar som bilar drivna av alternativa bränslen.

Jag räknade naturligtvis inte med att få ett vettigt svar på mitt brev, men att gnälla är gratis. Hör och häpna när en kille från kommunen ringde mig idag och berättade att min bil är berättigad till fri parkering, villkoren hade ändrats, men tyvärr inte texten på blanketten med dem. Han lämnade också namn och telefonnummer så att jag kunde återkomma till honom ifall jag inte fick mitt “miljömärkta” parkeringstillstånd i god ordning.

Idag är jag glad att bo i Sundbyberg!

Vi gillar Reinfeldt!

Tydligen kan man få en förstasidesnyhet på SvD.se genom att sätta in en annons i tidningen. Men där annonsen åtminstone är tydligt utmärkt som en sådan ser nyheten på sajten väldigt mycket ut som redaktionellt material. Nåväl. Blotta förekomsten av kritik mot regeringen från ett gäng borgerliga väljare har förstås startat en sedvanlig skitstorm från bloggare långt ute på vänsterkanten som utan något eget att tillföra stämmer upp i en klagosång över hur Reinfeldt äter barn, osv, etc.

Samtidigt visar den statistiskt intetsägande läsarundersökningen på SvD:s webbartikel att majoriteten alltjämt föredrar Reinfeldt som stadsminister. Föga förvånande, egentligen. Jämfört med Göran Persson eller (tillåt mig fnissa) Mona Sahlin är Reinfeldt praktiskt taget frälsaren inkarnerad, i snygg blå kostym. Därmed inte sagt att han är perfekt. Men därifrån till att bry sig om en hoper rika gnällspikar som köpt annonsplats i SvD, den vägen går inte logiktåget.

Läser man själva annonsen blir det också tydligt att nämnda tåg inte heller stannar hemma hos författarna. Vilda gissningar baserade på att dagens opinionsundersökningar är avgörande för valresultatet 2010 blandas med påståendet att en regeringsombildning är det enda sättet att rädda oss från ett “nytt långt socialdemokratiskt maktinnehav”. Även om jag håller med författarna om att detta är ett högst oönskvärt scenario anser jag inte att en omstart halvvägs in i mandatperioden är rätta sättet för regeringen att vinna förtroende hos folket.

Tvärtom. Regeringen ska få slutföra vad de påbörjat. Endast då kan vi hoppas på en stark seger för Alliansen i valet 2010!