Skärp er för fan!

Jag tillhör nog de första att lyfta ett ilsket finger när någon grupp i samhället visar sig slösa med våra gemensamma resurser, men det tar mig onekligen en smula på sängen att min egen generation nu framställs som skurkarna i sammanhanget. Psykvård för att man inte kommit in på en futtig högskoleutbildning? Ångestdämpande medicin för att livet inte består av en enda lång vattenrutschkana fylld av flödande rosa champagne?

“Jag duger inte. Det har jag papper på.”

Fucking skärp er, omogna jävla curlingbrats! Gå hem till era föräldrar och kräv dem på en ny uppfostran i utbyte mot den undermåliga, madrasserade amöbatillvaro ni uppenbarligen spenderat era första 18 levnadsår i. Ta er själva i kragen, inse att dagen i morgon håller nya möjligheter, att ni har minst 60 år på er att få rätsida på saker och ting, att Paris fucking Hilton definitivt inte är ett ideal för intelligenta människor att eftersträva och att jag inte tycker synd om er.

Ni ger hela vår generation ett dåligt rykte. Det är mitt jobb.

Ibland är det OK att strejka

Det kan knappast komma som en nyhet för någon att jag inte tycker om fackliga stridsåtgärder, men just i sjuksköterskornas fall kan det tyckas ganska berättigat. Det har ju varit allmänt känt sedan urminnes tider att sjuksköterska är ett sånt där jobb till vilket man kan plugga som en galning i flera år, ha brutalt mycket ansvar över andra människors liv och samtidigt tjäna ungefär som en burkplockande 16-åring. Samtidigt ägnar fetton som jag fem år åt att supa oss fulla under KTH:s stolta banér för att sedan tjäna sisådär 35 kkr/mån (vid examen, dvs) på att sitta framför en dator och hälla i oss espresso.

Det är svårt att se något förnuft i detta. Rättvisa, kanske – sjuksköterskorna har trots allt valt sina jobb helt frivilligt, i full vetskap om vad som komma skall – men inte förnuft. Samtidigt är jag böjd att hålla med Nihonshu på de flesta punkter. Väljer man att bortse från de delar av hans blogginlägg som utgörs av ointelligent nyliberal-bashing är det återstående rätt förnuftigt. Sjuksköterskornas lönesituation är ett typexempel på vad som händer när marknadsekonomin och lagarna om utbud och efterfrågan sätts ur spel genom politisk inblandning.

Lösningen är privatisering, men där är vi inte riktigt ännu, och det hjälper naturligtvis inte ett skit att sitta och predika kapitalism för de statligt anställda sjuksköterskor som just nu finner sig underbetalda och ouppskattade. Att flytta utomlands eller ta jobb inom den privata vården är inte ett kortsiktigt alternativ, men det är just en kortsiktig lösning som behövs, eftersom den långsiktiga (privatisering) sakta men säkert är på väg. Att då strejka för att få upp lönerna är helt korrekt, så länge det inte utgör en direkt fara för samhället, men det finns lyckligtvis lagar som ser till att så ej är fallet.

Som liberal* tycker jag förstås att det är rätt trevligt att se de återstående delarna av det gamla, ruttna socialistiska samhället – stora arga fackförbund och dysfunktionella statliga företag – långsamt ta död på varandra och därmed skynda på samhällets oundvikliga(?) färd mot ljusare tider. Enda problemet är att oskyldiga människor hamnar i kläm på vägen. Jag hoppas bara att sjuksköterskornas krav på högre löner kan mötas utan att det skär alltför djupt i något annat. Det är framför allt viktigt att det totala skattetrycket kan fortsätta sjunka. Själv kommer jag att fortsätta använda mig av vård i privat regi när jag behöver den.

* Fotnot: För övrigt gillar jag inte ordet “nyliberalism”. Jag önskar att åtminstone liberala bloggare slutade använda det. För det första tycks alla från sossarna och vänsterut ha börjat använda “nyliberal” som övergripande term för “saker vi inte gillar” (läs: inte förstår), oavsett huruvida ämnet i fråga har något med liberalism att göra. Vidare är de “nyliberala” idéerna i princip hämtade ur den flera hundra år gamla klassiska liberalismen, varför prefixet “ny” är felaktigt. Lustigt nog är “klassisk liberalism” och “nyliberalism” synonymer enligt Wikipedia.

My eyes! The goggles, they do nothing!

Det här är nog något av det roligaste jag sett den här veckan (vilket inkluderar Paulines katt). Det är en “läckt” video från Microsoft som deras säljteam har knåpat ihop för att marknadsföra Windows Vista Service Pack 1, som släpptes i dagarna. Videon är förvånansvärt välgjord, ganska rolig, men naturligtvis oerhört pinsam som reklamfilm betraktad. Därav dess stämpel som “intern”. Naturligtvis har alla tagit tillfället i akt att använda denna lilla film till att skratta åt Microsoft i allmänhet och Vista i synnerhet. Jag tror förvisso inte att Microsoft tar särskilt illa åt sig av kritiken. Gör man en vinst på 17 miljarder dollar är det väl egentligen helt ointressant vad ett gäng gaphalsar på Internet tycker.

Roligast är dock de puckon som tror att filmen är något slags seriöst marknadsföringsförsök från Microsofts sida och bedömer det därefter (från YouTube-kommentarerna):

Vista SP1 isn’t bad, but this is honestly the most disgusting thing I have ever seen in my life. Honestly, what type of fucking idiotic, shut in, PR people are at work here.

Get a life! Vi har faktiskt producerat något minst lika pinsamt på jobbet (fast med ett helt annat tema) och jag ser fram emot den dag jag får ändan ur vagnen och lägger upp den filmen på YouTube. Vacker musik och flertalet scener (givetvis starring Yours Truly) utlovas!

Blankast!

MINIn efter DITEC-behandling

När en bil är helt fabriksny finns det en del saker som man i egenskap av första ägare nästan måste göra, om man är bilentusiast och vill få ut så mycket som möjligt av sin stora investering. En sådan sak är en bra lackskyddsbehandling – alltså en tunn skyddsbeläggning som gör att lacken bevarar samma glans som när bilen var ny, trots att man använder den år efter år. Beläggningen är polymerbaserad och består alltså i princip av genomskinlig plast. Efteråt behöver man bara tvätta bilen med avfettning och högtryck, varken borstar, polering eller maskintvätt behövs, vilket gör bilvårdandet betydligt enklare och roligare!

Jag lämnade in min bil till Jörgen SandellStockholms Bilvård, inne vid Karlaplan. Jörgen och hans firma har oerhört gott rykte i entusiastkretsar, särskilt Porsche Club Sweden, men även BMW Club Schwedens medlemmar tycks älska stället. Kanske inte minst på grund av att entusiaster har rabatt. Sedan jag köpte min MINI har jag bombats av diverse snigelpostspam om olika lackbehandlingar; från Stockholms Bilvård fick jag ingen reklam alls. Inte minst därför valde jag att ta min bil dit. Vad är bättre marknadsföring än lojala kunder?

Hur som helst, “operationen” tog två dagar och idag har jag äntligen fått tillbaka min bil, förmodligen ännu blankare nu än när den stod i försäljningshallen på BMW Solna. I glädjeyran tog jag några bilder som nu ligger i galleriet, en av dem syns dessutom ovan. Men det är först om några år som jag får veta om behandlingen var värd pengarna. Att få en nästan ny bil att se perfekt blank ut ju egentligen ingen konst .. när den är fem år gammal är saken en annan.

Behandlingen kommer dock med sex års garanti, så jag bör kunna ta ett lika fint foto som det ovan i april 2014. Den som lever får se!

No blog = no life?

Jag har varit väldigt dålig på det här att blogga om aktuella händelser på sistone, vilket jag annars ansåg mig som rätt bra på en gång i tiden. Tidsbrist är orsaken; det är mycket på jobbet, på fritiden ägnar jag en hel del tid åt att koda på Sveriges bästa spelsajt och utöver det har jag precis sålt min älskade bil. Plus att allehanda aktiviteter på KTH, för viktiga och roliga för att prioritera bort, naturligtvis har tagit sin tid. Examen kan gott vänta, det finns massor av fester kvar!

På tal om fester så hoppas jag att alla som läser känner till Quarnevalen, som i år går av stapeln den 10 maj. Den uppmärksamme kan kanske få syn på en mystisk typ i violett overall, rätt lik mig själv, i full aktivitet på ett bidrag någonstans i den bakre halvan av tåget. Veckan efter det åker jag till Gotland med Team Sthlm för att ta reda på exakt hur roligt det är att krama en rauk på fyllan. Good times.

Att göra mig av med den gamla bilen var för övrigt betydligt mindre ansträngande än jag trodde. Dels slapp jag störtfloden av “sista pris kompiiiiis”-människor som jag trodde skulle börja ringa mig i samma stund jag lade ut annonsen på Blocket, dels är den nya bilen så najs att jag inte har lyckats ägna någon egentlig tid alls åt att sakna den gamla, trots att jag vet att jag borde. Ska också försöka skriva ett ägartest av den nya bilen så snart tillfälle bjuds.

Sist men inte minst så har jag uppdaterat bloggen idag. Dels uppgraderade jag till senaste versionen av WordPress, full med godis och säkerhetsuppdateringar, dels bytte jag tema till ett nytt och fräscht, hopknåpat av Viktor Persson på Arcsin men fritt för allmänt bruk. Kunde dock inte låta bli att göra några småjusteringar! Nedan ser ni bloggen före och efter, för jämförelse. Åsikter uppskattas naturligtvis.

Pauline har landat

Bara för att upplysa om att jag fortfarande lever och bryta bloggtorkan vill jag upplysa om att Pauline, även känd under det kortare namnet Mau, har börjat blogga. Ska bli kul att se hur länge det håller i sig och vilka spännande alster hon klämmer fram. Pauline pluggar till civilingenjör i Mikroelektronik, det ständigt(?) undergångshotade men ganska gulliga systerprogrammet till civilingenjörsprogrammet i Informationsteknik, där jag själv studerar.

Hennes första blogginlägg bryter ny vetenskaplig grund genom att uppfinna ett nytt(!!) system för Vuxenpoäng, i hård konkurrens med de två olika som redan finns. Jag gjorde tyvärr mitt bästa för att slå ned denna innovation, kanske lite för hårt, kan jag tycka så här i efterhand. Som plåster på såren redovisar jag här mitt resultat enligt hennes system, vilket jag i brist på formell dokumentation tolkar helt fritt:

  • Har flyttat hemifrån (500 poäng)
  • …men först vid 24 års ålder (-200 poäng)
  • Har kundkort på både ICA och Bilia (200 poäng)
  • Har bil (500 poäng)
  • …och den är inte försäkrad på någon släkting (200 poäng)
  • Tvättar själv (400 poäng)
  • Äter mer varierad kost än glass och mackor, dvs pasta och köttbullar (200 poäng)
  • Har en levande krukväxt (50 poäng)
  • Läser på universitet annat än Handels (500 poäng)
  • …och är nästan klar (500 poäng)
  • Går på gasquer i ovve (-1500 poäng)
  • …och har över 400 ovvemärken (-500 poäng)
  • Är singel (-500 poäng)
  • Jobbar heltid (2000 poäng)

Min totalpoäng är således 2900, vilket kan tolkas som ett bevis på att jag är yngre än Pauline. Åtminstone i teorin.

Förresten är min bil (den äldre av dem) till salu. Om du letar efter ett praktfullt fordon att dåna fram i, ta en titt.