Vänstern har kort minne

EU är på väg att komma överens om en maxgräns för tiden ett land kan hålla en asylsökande inspärrad för att hindra denne från att fly från en utvisning, eller om den asylsökande vägrar samarbeta med myndigheterna, t ex genom att vägra uppge sin identitet. Tidigare har länderna fått bestämma själva, men med det liggande förslaget skall tiden begränsas till 18 månader för alla EU-länder. Regeringen har ställt sig bakom förslaget. Protesterna från vänstern behöver man dock inte vänta på; att hålla någon inspärrad så länge är “inte naturligt“, påstås det.

Så hur lång tid fick en asylsökande sitta inspärrad under den förra regeringen…?

Hur lång tid som helst. Det fanns ingen tidsgräns alls. Det finns fortfarande ingen och när regeringen nu försöker införa en gräns i samråd med resten av EU får de skit för att de inte gör den kortare. Varför gjorde inte sossarna, vänster- och miljöpartiet det själva när de hade makten?

Grannfejdskampanj blev bakslag för LO

Det är tur för oss som röstar blått att vänsterns mest högljudda representanter är så otroligt korkade. Lite backstory, för er som missat det: LO är en organisation som i praktiken fungerar som det socialdemokratiska partiets militanta gren. Som en naturlig del av detta är en av LO:s kärnverksamheter att sprida desinformation om den borgerliga regeringens politik i syfte att underlätta ett socialdemokratiskt maktövertagande vid valet 2010. Lyckligtvis går det inte så värst bra – det har länge stått tydligt för alla med en fungerande hjärna att regeringen gör ett utmärkt jobb.

LO:s senaste lågvattenmärke kan därför ses som ett utfall av desperation. Man har skickat ut ett brev innehållande lögner om regeringens planerade ändringar i sjukförsäkringen. Så långt har jag inget emot detta; vill LO skicka folk propaganda får de naturligtvis göra det. Men i det här fallet har propagandan skickats enbart till boende på samma gata som specifika riksdagsledamöter, vilka nämns vid namn i breven. Att på detta vis bryta sig in i någons privata sfär är naturligtvis fullständigt vidrigt. Dessutom visar det på en total oförmåga att skilja på sak och person. Vad skulle Wanja Lundby-Wedin säga om hennes grannar fick post som uppmanade dem att skälla ut henne?

Nu visar det sig emellertid att kampanjen lett till rejält bakslag. Grannarna blev rejält arga, de gillar inte att LO använder dem som slagträn i debatten. Vidare är brevets påståenden direkt felaktiga, vilket Stefan Tornbergs söndersmulning visar. Dessutom får fiaskot uppståndelse i mainstream-media, inte bara på små politiska bloggar vars skribenter och läsare i huvudsak är gaphalsar till vänster och höger (exempelvis den här). På väg hem från jobbet idag hörde jag en radiointervju med den kvinna på LO som kläckt idén till kampanjen. Hon gjorde inte precis ett självsäkert intryck utan var “sååååå ledsen” om breven hade “kränkt” någon.

Visst.

Men för all del, keep up the good work! Fler sådana här tilltag från sosseriet och vi kan se fram emot en vänster på panikreträtt lagom till valet 2010.

Att bränna däck på lagligt vis

Sedan jag bytte ut min slagkryssare mot en bil som lämpar sig lite bättre för inspirerad körning har mina morgonresor till jobbet blivit mycket roligare. Jag kan liksom inte låta bli att ta något extra varv i en rondell, gå ut lite hårdare än nödvändigt i kurvorna och liksom njuta lite mer av att resa från A till B. Nu begränsas förstås min framfart av att jag befinner mig på allmän väg och därför försöker hålla fartgränserna – och avståndet till övrig trafik – med betryggande marginaler. Men det finns ett ställe där allt sånt är ointressant: på en avlyst bana, långt från allt vad allmän väg heter.

Nu i helgen, den 25 maj närmare bestämt, körde jag konbana med New Mini Club Sweden, en förening för oss som kör MINI Cooper (både nya och gamla, trots namnet). Det var första gången på bana och en minst sagt minnesvärd upplevelse. Jag trodde att dylika manövrar bara förekom på film, men känslan av att lägga av en riktigt fet bredsladd (jag vet vad det kostar i däck, men då kändes det fullständigt ointressant) är faktiskt något som var och en borde uppleva i verkligheten. Hjälm (för motorcykel eller motsv) är dessutom krav när man kör på banan, vilket skänker en känsla av surrealism till hela upplevelsen.

Filmen ovan är faktiskt inspelad på precis den dagen och banan vi körde. Det är dock inte jag som kör; jag var väl sisådär 10 sekunder långsammare runt banan i min dieselkombi, men jag hade minst lika roligt ändå. Vi började klockan åtta på morgonen med att köra i karavan från BMW Group i Solna till banan, som låg i Lunda cirka fyra mil utanför Uppsala. Solen sken hela dagen lång och vi serverades tokigt smaskiga grillmackor av Rent-a-chef, vars medarbetare också passade på att svänga runt banan i sina firmabilar (märke och modell kan ni själva gissa)…

Kolla gärna in mina foton från evenemanget. Det lär bli fler!

Grumligt vatten i genpoolen

Jag undrar vem som egentligen är störst fara för samhället, en amatörfotograf som fotograferar ett lekande barn i en allmän park eller en rabiat pappa som misshandlar nämnda fotograf inför ögonen på sin dotter. Och sedan “gråter ut” i Aftonbladet.

Hela min kropp blir iskall, alla artiklar, om alla dessa barn som råkat så illa ut, pulserar i mitt undermedvetna. Jag grips av rädsla och äcklas när jag tittar på den vuxna manen som sitter därborta på bänken med sin kamera. Jag tänker på Internet, jag tänker på barnbilder, jag tänker pedofili, jag tänker kidnappning.

Internet, hemska tanke! Herr Dan Benchetrit, jag hoppas ärligt talat att Ni inte får fler barn. Ni har uppenbarligen redan gjort Ert bästa för att kissa i genpoolen.

Även om killen som tog bilderna hade för avsikt att gå hem och runka hela natten till dem så tycker jag fortfarande att misshandel är värre. Att bli upphetsad av (påklädda!) barn är visserligen rätt sjukt, men åtminstone lagligt…

En väldigt passande låt gick just upp på TheSixtyOne.

Windows Vista bättre med kompetent användare?

Microsoft har inte haft det lätt sedan man släppte Windows Vista. Kritiken haglar, även om det mesta går att spåra till okunnighet hos användarna (exempelvis i fallet med säkerhetsfunktionen UAC) så är det onekligen något som inte står rätt till när en produkt möts av så mycket intensiv kritik från så många håll. Själv har jag dock svårt att känna någon samhörighet med dem som klagar; jag installerade Vista Business på min bärbara dator direkt när det kom och på min (fyra år gamla) stationära dator strax efter. Det är inte problemfritt, men på nästan alla punkter en trevligare upplevelse än Windows XP SP2 eller Mac OS X.

Anledningen till att jag skriver om detta nu är att jag på samma dag fick syn på två intressanta artiklar om Vista. Den första tar upp ett välkänt problem med förinstallerade datorer: programvaror man inte vill ha och dåliga drivrutiner. Praktexemplet som lyfts fram är Sony Vaio. En dator som från fabriken var nedlastad med all tänkbar skit blev plötsligt fantastiskt trevlig att använda – så fort den ominstallerades med en ren version av Windows Vista, istället för skräpet Sony skickade med. Problemet är förstås att en okunnig användare inte skulle ha kommit så långt. Han tänker “fan vad Vista suger, min gamla dator var mycket snabbare” utan att reflektera över varför. Och Microsoft får ännu en missnöjd kund.

För övrigt är Sony långt ifrån ensamma om detta; HP fick nyligen skit för att ha tillverkat massor av datorer med felaktiga drivrutiner som orsakade problem med Windows XP SP3. Man hade blandat ihop processorerna; datorerna hade AMD, drivrutinerna var för Intel. Vilken inkompetens! Naturligtvis fick Microsoft skulden. “Windows kraschade” ju. Att drivrutinerna i en typisk Windowsdator väldigt sällan är utvecklade av Microsoft till att börja med är det få som reflekterar över. Det står Microsoft på lådan, alltså måste det vara deras fel om skiten går sönder. (Man undrar hur detta skulle fungera om det applicerades någon annanstans. Om någon slår sönder min bil med ett basebollträ, är det BMW:s fel?)

Ett annat vanligt klagomål mot Vista är att det är långsamt i förhållande till Windows XP. Detta är på sätt och vis sant, men att använda det som ett argument mot Vista är i bästa fall korkat. Kör man Vista på en dator som byggts för Windows XPs systemkrav så kommer det givetvis att gå långsamt. Operativsystemen blir inte enklare med tiden, de blir mer komplexa och får fler funktioner, vilket gäller alla, inte bara Windows. Att vissa tillverkare avsiktligen säljer underpresterande datorer med Vista för att öka sin egen vinstmarginal hjälper förstås inte heller.

Den andra artikeln jag hittade handlar passande nog just om prestanda. Microsoft har ju börjat släppa ut sitt nya server-OS nu, version 2008, och det har tagits emot förhållandevis varmt. Kanske som en konsekvens av att användarna i högre utsträckning vet vad de pysslar med? Bland annat har Windows Server 2008 prisats för sin fina prestanda. Men vänta nu, under skalet är det ju ungefär samma kod som “långsamma” Vista, what’s going on? Inte så mycket, visade det sig. Skillnaden i prestanda kan mestadels härledas till några inställningar som kan göras på vilken Vista-installation som helst. Och vikten av att ha kompetenta användare framhävs återigen.

(This is) How smart people party

Jag har som vanligt varit pissusel på att uppdatera min blogg de senaste veckorna, men för en gångs skull kan jag härleda min upptagenhet till två konkreta händelser: Quarnevalen 2008 och Absolut Gotland. Båda studentfester av högsta klass, men med lite olika utformning. Quarnevalen känner väl åtminstone alla Stockholmsbor till; vissa tror att den bara inbegriper KTH-studenter, men det är fel, studenter från alla landets delar deltar. Idén är enkel: något hundratal lag bygger varsitt i förväg planerat ekipage på en vecka, därefter tågar ekipagen genom Stockholm City. Under byggveckan bjuds alla deltagare på obegränsade mängder gratis öl och på kvällarna är det fester med desto starkare (men dyrare) drycker.

Det borde ju vara ganska uppenbart vad som händer när man ger något tusental ur sveriges akademiska elit byggmaterial, powertools, en avzonad lekplats och gratis öl i en vecka? Succén är liksom ett faktum innan första spiken är satt i plankan eller svetslågan nuddat lacken på den första skrotbilen. Att östermalmsborna dessutom får stå ut med att samma låt spelas kontinuerligt, tolv timmar om dagen i en vecka, är bara grädde på moset. Och även om man kan ifrågasätta samhällsnyttan i att spärra av halva Stockholms innerstad så är publiksuccén ett faktum; Quarnevalen beskådas var tredje år av mellan 400 000 och en halv miljon människor.

Detta var för en vecka sedan – den här helgen har jag varit på Gotland och testat en betydligt mindre välordnad modell av studentfest, i form av Absolut Gotland. Konceptet är även här förföriskt enkelt; 1 400 studenter bokar upp hela Kneippbyn och röjer loss en långhelg. Naturligtvis med skyttelbussar mellan byn och systembolaget i Visby. Här snackar vi fest av minst sagt liberal karaktär: Alkoholen flödar och det hånglas i varenda buske. Saker som utskänkningstillstånd är obekväma fantasier, någon annans problem. Töntiga liveband som spelar samma usla Per Gessle-covers varje sommar förekommer inte, musiken kommer från överdimensionerade bilstereoanläggningar (effekt sisådär 1200 W) inbyggda i hjulförsedda lådor. Piratkopierat? Finns det någon annan sort?

Absolut Gotland (och liknande fester som exempelvis Sjöslaget) kan bäst beskrivas som en paus från verkligheten. Några dagars frihet att festa loss. Blir man hungrig så grillar man, blir man törstig dricker man, blir man trött somnar man (och när man vaknar har ens vänner tuschat en måttligt naturtrogen karikatyr av det manliga könsorganet i ens panna). Segregeringar på grund av inkomst, etnicitet eller kön förekommer inte. Alla är studenter, med eller utan (men oftast med) overall. Våld förekommer praktiskt taget inte. Det enda som möjligtvis blir lidande är levern och den personliga hygienen; efter tre dagar luktar ovven rök, kroppen är svettig, huvudet värker och huden svider. Men med en flicka i ena handen och en öl i den andra är det faktiskt sak samma.

Bilden föreställer min kompis Emmy i en för gotlandsfestande KTH-studenter typisk sinnesstämning och position. Jag hoppas att hon inte har något emot att jag använder bilden.

Uppdatering (2009-05-19 21:30): Emmy har lagt upp en väldig massa fler foton från AG. Kanske syns till och med jag på några av dem.