Föräldrar, sunt förnuft om jag får be

SvD konstaterar att det finns kraftigt skiftande åsikter i frågan om var, när och hur det är okej med småbarn ute i de delar av samhället där de nödvändigtvis måste umgås med vuxna som varken är deras föräldrar, barnskötare eller har något intresse av att vara någotdera. De flesta av åsikterna som ventileras i undersökningen och de påföljande kommentarerna är rätt förutsägbara; från dem som anser att barn skall behandlas och respekteras som vuxna, oavsett hur de beter sig, till dem som anser att småbarnsföräldrar bör avskilja all kontakt med omvärlden och offra sina liv för att stanna hemma och uppfostra barn på heltid.

Jag är rätt kluven i frågan. Å ena sidan höjer jag volymen på min MP3-spelare minst fem snäpp så fort jag ser småbarn på tunnelbanan; skrikande barn (samt även tonåringar och fyllon) är en av de starkaste skälen för mig att ta bilen närhelst jag kan och undvika kollektivtrafiken. Jag ser också med fasa på hur många småbarnsföräldrar inte gör ett dugg för att hindra sina små älsklingars störande beteende. De ser det väl som sin revansch på oss barnfria, som får sova på nätterna, slipper torka bajs från soffan två gånger om dagen och kan gå ut och supa med vännerna när vi känner för det.

Hur som helst, även om jag respekterar att även småbarnsföräldrar måste ha rätt att leva sina liv finns det inget som därmed ursäktar dem från ansvaret att ta hand om ett barn, eller från vanliga, förnuftiga regler för hyfs och vett mot andra människor. Man tar inte med barn på kollektivtrafiken, om de inte klarar av att sitta tyst och stilla. Man tar inte med barn på restauranger över McDonaldsnivå om de riskerar att störa de andra gästerna. Man bokar absolut inte in sig i den “tysta” kupén på tåget om man tänker ta med barn. Man byter heller inte blöja offentligt, korkar inte igen små butiker med barnvagnar, tar inte med sig barn in i barnovänliga miljöer med förväntan att alla andra ska anpassa sig … och så vidare.

Men allt detta är faktiskt bara sunt förnuft. Ingen som klarar av att läsa detta behöver rimligtvis varje punkt upprabblad för sig. Ändå ser man det varje dag. Så vad är det för fel på “folk”?

One thought on “Föräldrar, sunt förnuft om jag får be

  1. Det värsta är ju när latte-mammorna har barnen som en shopping-accessoar… *kväljningar* Då kunde de lika gärna skaffat en dammvippa till hund, de väsnas ungefär lika mycket.

Comments are closed.