Peter Sunde inte det lätta byte SVT Debatt hade tänkt sig

Peter Sunde, en av männen bakom The Pirate Bay, blev inbjuden till SVT Debatt för att diskutera uppståndelsen som kommit genom att en av TPB:s användare lagt ut ett förundersökningsprotokoll inkluderande obduktionsbilder. Frågan i sig har väckt ganska stor uppmärksamhet i media den senaste veckan, men tyvärr tycks fokus snarare ha legat på hur hemskt det är att vanliga människor plötsligt kunde ladda ner offentliga handlingar utan att behöva gå via en myndighet, snarare än vilken praktidiot åklagaren var som inte fattade att han lade ut någons döda, nakna ungar för allmän beskådan när han gjorde bilderna offentliga. Fel redan från början alltså. Men här hade Sunde en chans att i en saklig debatt förklara TPB:s syn på saken.

Själva grundfrågan, hur man balanserar allas rätt till yttrandefrihet med vissas önskan att slippa “obekväma” åsikter och “olämpligt” material, är uråldrig och ganska intressant. Men när Sunde kom till tals hade Janne Josefsson precis pratat med pappan till de mördade barnen i telefon; pappan var naturligtvis inte överlycklig över det faktum att The Pirate Bay “publicerat” obduktionsbilderna (för övrigt en lögn i sig, som tycks spridas av dem som är okunniga om hur Internet och BitTorrent fungerar). Och Peter Sunde får exakt motsatsen till en saklig debatt kastad i ansiktet:

När väl mitt inslag kommer – så börjar det som jag påpekat att jag vägrat ställa upp i. Barnens pappa frågas känslomässiga frågor – och som om det vore det mest inövade i hela världshistorien skickas mikrofonen över till mig och Janne Josefsson frågar – “Vad vill du säga till pappan när du hör det här?”. Ordagrannt taget från det scenariot som jag påpekat ett antal gånger för SVT att jag inte var intresserad av att ställa upp i. Och nu är det live inför en miljon tittare eller så.

Citatet kommer från Sundes eget blogginlägg, som är långt men mycket läsvärt. Man kan visserligen hävda att Sunde var naiv som väntade sig en djup, nyanserad eller saklig debatt i ett TV-program – men även en obotlig cyniker som jag förväntar mig att löften hålles, åtminstone om de kommer från människor som har en backlash att vänta om löftet bryts. Backlash har det också blivit. SVT har faktiskt gått ut med en ursäkt, vilket tyder på att de åtminstone inser att de gjort fel. Tyvärr är det för lite och för sent. The Pirate Bay meddelar att man från och med nu avbryter alla kontakter med media.

Vi har förstås bara hört Peter Sundes sida av saken. Visst är det möjligt att det är som SVT skriver – en ren kommunikationsmiss vid inspelningen – men det är uppenbarligen inte hela sanningen. Ser man exempelvis på den senildementa kärring som av någon outgrundlig anledning också fick vara med i Debatt är det uppenbart att programmets syfte inte var att ge någon objektiv granskning:

Det är inte mitt fel att någon annan, lägger ut kränkande obduktionsbilder på Sara och Max, de båda mördade barnen i Arboga, sa Peter Sunde och flinade.

I c:a 10 minuter satt denna fjuniga skitungen och gnällde över hur taskiga alla var mot The Pirate Bay. Det var som att prata med en demenspatient. Nej förresten, demensjuka är mycket trevligare och framförallt ärligare

Där satt vi Debattstudion i Göteborg och försökte få Peter Sunde att ta ett enda litet, pyttelitet ansvar. Vad gör fanskapet? Jo, skyller på media. Hahhaha! Lille vän, du är så ute och seglar i motvind så det anar du inte.

Citat ur Ramona Franssons blogg (via Laakso). Läs hela – det är så patetiskt att det har ett underhållningsvärde i sig. Naturligtvis förklarar Fransson inte någonstans varför det skulle vara Peter Sundes fel att en av hans sajts medlemmar lade ut en offentlig handling för distribution via TPB. Denna människa släppte SVT in i studion, i vad som för Peter Sunde hade presenterats som en möjlighet till saklig och djup debatt! Inte konstigt att killen är sur. Det hade jag också blivit. Trots att Sunde och jag knappast håller med om någonting vad gäller politiken i övrigt så ger jag honom mitt fulla stöd i detta.

Uppdatering (23:45): Fransson har tagit tillbaka texten jag citerade ovan och skrivit ett nytt inlägg som håller en högre nivå och ger visst stöd till Sunde, samt kraftig kritik till SVT.

När vi ändå snackar om gammelmedias pågående förfall – jag är som många vet inget stort fan av bio (åtminstone inte om jag är intresserad av filmen snarare än sällskapet) utan föredrar mina filmer hemma, i lugn och ro. Ikväll kände jag för att titta på Pixars eller DreamWorks‘ senaste 3D-epos. Finns de på DVD? Nej. Går de att ladda ned via något av de lagliga alternativen? Nix pix (som om de lagliga alternativen var värda ett öre till att börja med). The Pirate Bay? Jepp, 30 minuter senare har jag båda två i fullt tillräcklig kvalitet för att rulla vid sidan av under tiden jag kodar lite kod. Jag hade gärna betalat en rimlig summa för den bekvämligheten. Varför får jag inte det för filmbolagen?

Veganen säger: ät mindre kött!

En grånande indier som 99% av sveriges befolkning aldrig har hört talas om säger att vi borde äta mindre kött för att rädda miljön. Inte helt oväntat är han själv vegan. Detta har på något vis blivit en huvudnyhet i flera stora svenska tidningar, troligen helt enkelt därför att kontroversiella uttalanden från “högt uppsatta” personer alltid är nyhetsstoff, oavsett om påståendet är särskilt vettigt eller intressant i sig. Nu gäller det dock klimathysterin. Som bekant är hela vår livsstil ett hot mot oss själva, alla andra, världen, universum och varenda köttbulle vi äter DÖÖÖÖDAR en oskyldig liten blå fågel någonstans i Östergötland.

Give me a fucking break.

“Klimathotet” och alla påstådda försök att bekämpa det handlar huvudsakligen om tomma symbolhandlingar. Privatbilister pressas åt så hårt att bilentusiasten riskerar att bli en utdöende art om 10-20 år. Samtidigt gör man i princip ingenting åt utsläppen från de tunga vägtransporterna. I Sverige springer småligisterna runt och knivar däcken på SUVar; men Kina, Indien och andra länder som ligger 20 år efter oss i utvecklingen tillåts släppa ut hur mycket skit som helst i luften. Varför?

Visst ska vi leva så miljövänligt som möjligt, under förutsättning att det inte innebär inskränkningar av livskvaliteten. Särskilt när det gäller fossila bränslen borde det vara enkelt: fixa en elbil som är snygg, prisvärd och rolig att köra så ställer jag mig först i kön för att köpa (det får gärna vara en BMW). Men det räcker inte. Enligt miljöfascisterna måste varenda förbränningsmotor bort, bort, bort, oavsett om det finns några vettiga alternativ (cykel räknas inte). Sådan idioti ger mig lust att börja hälla spillolja i närmsta vattenskyddsområde.

Det viktigaste är trots allt inte själva planeten, utan människorna på den. Om vi måste offra sådant som är viktigt för oss, bara för att jorden inte ska öka ett par grader i medeltemperatur, så är jag av den bestämda uppfattningen att klimatet allt får stryka på foten. Jag ställer hellre mitt hopp till den tekniska utvecklingen. Även om vi sabbar planeten kommer vi förmodligen att kunna fixa den en dag. Men tills dess tänker jag inte göra avkall på några av de saker som gör livet värt att leva. Som Maddox sa, för varje djur du inte äter, ska jag äta tre!

Privat barnsjukvård är bra för alla barn

Snart öppnar landets första privata barnsjukhus i Stockholm, Martina, vid Sofiahemmet på Valhallavägen. Naturligtvis har blaskor som Metro valt att täcka detta med tokvinklade rubriker såsom Rikas barn slipper köa på akuten och Barnsjukhus – bara för de rika?. Objektiv rapportering, my ass! Metro borde dekorera dylika artiklar med en stor fet logga för Socialdemokraterna så att ingen tar miste på vems propaganda det är man sprider! I andra sossemedia liknas privat sjukvård vid brott mot FN:s barnkonvention. Man tar sig för pannan.

Sanningen är att privat sjukvård som koncept inte bara är fullständigt rättvist, det innebär också att den offentliga sjukvården blir bättre och mer tillgänglig. Märk väl; jag anser inte att all sjukvård borde vara privat. Det är onekligen vettigt att alla hjälps åt att via skatten finansiera ett grundutbud av statliga tjänster som alla ska ha billig eller gratis tillgång till: sjukvård, polis, räddningstjänst, försvar, et cetera. Samtidigt utgör privata aktörer ett nödvändigt komplement till dessa. En marknad utan konkurrens stagnerar alltid. En enda aktör på en marknad kan omöjligen tillfredsställa allas behov.

Sjukvård är dessutom ett av de mest uppenbara fallen där privata aktörer gör stor nytta. När ett nytt sjukhus öppnar som vi skattebetalare inte tvingas finansiera betyder det att den statliga vården avlastas. Barnsjukhuset Martina förväntas klara cirka tjugo tusen patientbesök per år. Därmed kan den offentliga vården bli resurssnålare, hålla högre kvalitet eller bli mer tillgänglig; allt beroende på prioritering. För att sno en liknelse av sossarna, arbetarens dotter är förmodligen bara glad att slippa dela väntrum med direktörens son. Det är ju en person mindre som står före henne i kön!

Ett vanligt (men felaktigt) argument i debatten är att det ovanstående inte alls stämmer; de privata vårdgivarna påstås sno all den duktiga personalen från den offentliga vården, vilket skulle väga upp eller till och med reversera de gynnsamma effekterna av den ovannämnda avlastningen. Detta bygger dock på att arbetsmarknaden för vårdpersonal skulle vara ett nollsummespel, vilket naturligtvis är trams. När nya sjukhus öppnar ökar efterfrågan på vårdpersonal (oavsett om sjukhuset är statligt eller privat). Därmed kan vårdpersonalen kräva högre löner och bättre arbetsvillkor. Detta gör i sin tur att dessa yrken blir mer attraktiva, varför fler söker sig till dem. Utbudet av personal ökar, och balansen återfås.

Vanligtvis förnuftiga Filippa Reinfeldt menar att privat barnsjukvård inte behövs (ur Metro):

“Både tillgängligheten och kvaliteten i Stockholms barnsjukvård har blivit mycket bättre. Jag har därför svårt att se att ett privat alternativ skulle vara attraktivt för småbarnsföräldrar”

Att Filippa är nöjd med kvaliteten på Stockholms barnsjukvård är väl kul för henne, men att kasta privat sjukvård åt sidan med en sådan bred generalisering är ganska ointelligent. Någon har uppenbarligen undersökt saken och funnit att det finns en marknad för privat barnsjukvård, annars skulle Barnsjukhuset Martina aldrig blivit mer än en idé. Vad Filippa eller någon annan politiker “har svårt att se” är faktiskt helt jävla ointressant.

Nej, jag har inget till övers för dem som argumenterar mot att privat sjukvård (av barn eller vuxna) inte borde få finnas. De ser hellre en värld där alla har det “sådär” än en där alla har det bra men där vissa har det bättre. Samtidigt har vänsterns avundsjuka hycklare aldrig haft något emot att tillhöra den sistnämnda gruppen. Själv tycker jag inte att det är något fel på den offentliga vården; sist jag besökte den blev jag utmärkt bemött. Men nog tusan skulle jag betala några hundralappar till för att slippa väntetiderna… och säg mig, vem skulle bli ledsnare av det?