Monaeffekten

De som med emfas hävdat att den “enorma” blockskillnaden i opinionsundersökningarna aldrig skulle kunna tas in av de borgerliga före valet 2010 torde väl hålla tyst framöver, eftersom sossarna nu lyckats tappa nästan hälften av sitt försprång på en månad. Med den typen av svängningar kan man inte förutsäga någonting om valresultatet utifrån undersökningar som görs flera år i förväg, vilket ju också är vad jag har sagt hela tiden. Således skänker jag inte denna undersökning så mycket vikt vad gäller de specifika procentsatserna. Det intressanta är vilken effekt det har om trenden fortsätter. Det kan mycket väl bli så att Mona Sahlin tvingas avgå som partiledare för att (s) skall anse sig ha en chans att vinna valet. Och det vore ju ganska synd för oss som hoppas på blå seger 2010…

Om vi levde på stenåldern…

…hade den här pajasen varit död för länge sedan. Förmodligen utsvulten, död av hög ålder eller sjukdom. Ty på stenåldern fanns nämligen inga containrar utanför livsmedelsbutiker att stjäla mat ur, inga kompisar att parasitera på när “det blir för kallt ute” och ingen möjlighet att leva på andras skattepengar bara för att man känner för att kalla sig “grön anarkist” eller någon annan titel för misslyckade töntar som kallar sitt sinnessvaga gnäll för “civilisationskritik”.

Jag blir så trött…

Utveckla för iPhone? Då ringer iMaffian på dörren…

Ted Dziuba skriver både underhållande och träffande om iPhone Application Store, det enda sättet att ladda hem applikationer till en icke-crackad iPhone, och hur den sätter den enskilde utvecklaren i en position inte helt olik den hos en butiksägare som erbjuds “beskydd” av maffian:

When a developer sells an application through the iPhone Application Store, they only see 70 per cent of the revenue. The rest goes to Apple for “system upkeep.” There’s no other way to sell iPhone apps. Apple’s distribution channel is the only one. Users can’t buy your program from their computer then load it onto an iPhone without jailbreaking the device, which is a gamble. If you don’t want to pay, well, let’s not go down that road. After all, what good would a programmer be without his thumbs?

All positiv press om vad som egentligen är en rätt medioker PDA-telefon med ett glassigt UI undanhåller ofta den viktiga detaljen att iPhone är en av de mest nedlåsta, begränsade handdatorerna du kan köpa, trots dess enorma potential för utveckling av tredjeparts programvaror, samt förstås gammal hederlig hemma-hacking. Visserligen går telefonen att “jailbreaka”, som det kallas (liknelsen med att släppa ut telefonen ur Apples fängelse är onekligen poetisk) men denna procedur är dels inte helt okomplicerad för novisen, dels orsak till problem när Apple släpper officiella uppdateringar, eller då man vill utnyttja sin garanti.

Dziubas artikel förklarar att Google “försöker göra distribution enklare” genom att med sin egen Android-lur tillåta att utvecklare, förutom via en central webbutik (Android Market), även distribuerar sina applikationer fritt, på egen hand. “Tillåta”, sug på den. I själva verket är det senare fallet standard sedan mer än ett decennium, en evighet i IT-sammanhang. På Windows-baserade mobiltelefoner och PDA:er har det alltid (med några få undantag, beroende på specifika teleoperatörer och telefontillverkare) gått att installera vilka programvaror man vill. Inte bara det, utvecklingsverktygen är dessutom gratis och marknadsledande.

Detta faktum omnämns sällan när man diskuterar olika mobila plattformars öppenhet och lämplighet för mjukvaruutveckling. Kanske anses det alltför o-chict i de Apple/Google-vurmande kretsarna att påpeka att marknaden för mobila plattformar är en där Microsoft för närvarande står för det mest öppna och fria alternativet (bortsett från OpenMoko – men det betraktar jag inte som ett giltigt motargument om det inte framställs av någon som faktiskt äger en, och använder den som sin primära telefon).

För att inte tala om det mest löjeväckande exemplet på Apples illvilliga inlåsningsstrategi – att du måste plocka isär din telefon i småbitar för att kunna byta batteri själv. Detta på en telefon med riktigt usel batteritid. Tydligen gäller det deras frisbee-macbook också.

Flame on, fanbois!

Vill IF Metall ha 25% dyrare bilar?

Som bekant har den senaste tidens finanskris gett upphov till en hel del varsel inom svensk bilindustri, exempelvis på Volvo. Inte helt oväntat är fackförbundet IF Metall en smula negativt inställt till att något tusental av deras medlemmar därmed förlorar sina jobb. Nu tänkte jag inte skriva om det; ekonomi tillhör inte mina intressen och visst är det synd att det går dåligt för Volvo Personvagnar. Men oroa er inte, kamrater! Er viceordförande har lösningen (via Svensson, min fetstil):

De åtgärder vi krävde var bland annat att korta arbetstiden till sex timmar per dag och ett kunskapslyft i Volvos regi, berättar Jan-Olov Karlsson.

Vilken grym idé, kortar man arbetstiden med 25% så krävs ju 25% fler anställda för att göra samma jobb, då behöver Volvo inte avskeda någon alls, kanske måste man till och med nyanställa! Att ingen har kommit på den lysande idén förut!

Sen måste man ju fråga sig om de anställda på Volvo som då skulle jobba 25% kortare tid varje dag också skulle gå med på en 25%:ig lönesänkning. Inte det? Själv är jag inte med i något fackförbund, men i det avtal jag tecknat med min arbetsgivare står att jag förväntas jobba så många timmar jag får betalt för och vice versa. Ett främmande koncept?

I fackets värld växer pengar tydligen på träd och fånigheter som vem som faktiskt betalar är någon annans problem.

Tre tips till Alliansen

Kära Allians!

Tre tips till er om ni verkligen vill vinna valet 2010:

  • Lägg ner IPRED1. Annars blir det FRA-lagen i repris. Jag kan visserligen tycka att skrikhalsar som Rick Falkvinge gjorde en höna av en kyckling där, men till skillnad från de brott som FRA-lagen var tänkt att slå mot är fildelning någonting alla gör. Säg åt skivbolagen att de får uppdatera sina affärsmodeller för 2000-talet istället. Gör detta, så kanske er nyfunna satsning på Internet tas på allvar.
  • Prioritera säkerheten på gator och torg. Det här tipset kan ni redan om ni lyssnat på Johan Ingerö. Få bort vardagsbrotten; rån, misshandel, skadegörelse och hot – och se till att folk märker det. Och fixa till straffskalorna. Idag kan man få tre års fängelse för att sparka ihjäl ett dagisbarn men nio år om man smugglar cannabis – det borde vara tvärtom.
  • Låt den här mannen göra sig mer hörd. Jag rattade in Anders Carlgren (miljöminister) i P1 på väg hem från jobbet nyligen, och han har en syn på miljön som jag tror att de svenskar som inte är ekofascister delar: visst ska vi leva mer miljövänligt och förbruka mindre energi framöver, men inte på bekostnad av vår livskvalitet. Även framöver skall vi ha sköna hus och snabba, bekväma bilar. Vägen dit heter teknik och forskning.

Med vänliga hälsningar,

En väljare.

Vuxenskills

Med anledning av Johan Ingerös måndagsinlägg om hur usel uppfostran och allmän brist på hyfs och respekt kan vara ett hinder för unga att komma ut på arbetsmarknaden känns det passande att förmedla denna lilla vardagsepisod ur mitt liv (en ovanlighet på den här bloggen).

Hammarby Sjöstad. Duggregn. Klockan är lunch och Wille är på den lokala Max-syltan för att köpa sig en påse hamburgare. Av någon anledning har Max funnit att en bemannad kassa är precis lagom i värsta lunchrushen, så kön är lång. Framför mig står tre skolflickor och tjattrar högljutt om skolflickesaker. En av dem tittar ut mot gatan och säger “Titta, där kommer dom” till sina kompisar. Vilka “dom” är blir snabbt tydligt när tuffa grabbarna dräller in tio sekunder senare. Tre gånger 170 centimeter fjun, skinnjackor och attityd.

Två av dem ställer sig längst bak i kön, men den tuffaste vet minsann hur man tar för sig. Målmedvetet knallar han in precis framför mig och börjar chatta upp tjejerna, som emellertid inte visar honom något större intresse. En av dem föreslår att han skall gå och ställa sig sist. Han flinar överlägset och ger de andra grabbarna en nick att komma och göra honom sällskap. De rör sig inte ur fläcken, kanske anar de formationen av ett åskmoln över mitt huvud.

Nu ska ingen tro att jag försvarar mobbing, eller att jag tycker det är särskilt nobelt med översittarfasoner – men att sätta ouppfostrade skitungar på plats är både skojigt och tacksamt. Alla vuxna borde prova det minst en gång om dagen. “Hörru!” morrar jag åt killen. “Jag är rätt säker på att jag kom hit före dig. Ta och ställ dig sist som alla andra.” Han glor storögt på mig. Hjort i helljus-blicken. Han får fram en halv, otydlig mening och går sedan snabbt bort till sina kompisar, som står och skrattar åt honom. Han köar fortfarande när jag får min burgare (kön var LÅNG). Ah, den söta smaken av rättvisa!

Nu hade detta, vid närmare eftertanke, kanske inte så mycket att göra med Ingerös blogginlägg. Skitungen ovan var väl typ 14 år och förmodligen inte på väg ut i arbetslivet i första taget. Men jag kan ju hänvisa till ett tidigare inlägg jag skrivit som också tar upp den allmänna uselheten hos många av dem som likt mig själv nyligen har blivit vuxna.

Reträtt eller inte?

Inte helt oväntat blev det stort tumult i de röda leden av Mona Sahlins uttalanden om att dörren till ett regeringssamarbete med (v) är stängd. Det tog heller inte lång tid innan korthuset föll och Sahlin tvingades backa. Eller? Hennes brev till Lars Ohly tyder egentligen inte på någon anmärkningsvärd reträtt från hennes tidigare uttalanden. Johan Ingerö har en läsvärd text om det hela, likaså Per Gudmundson. Och SVT Opinion påminner oss om att det finns gott om sosseväljare som hatar miljöpartiet.

Jag skulle gärna skriva mer själv, men jag ska strax styra kosan mot Värtahamnen och Sjöslaget. Silja Galaxy plus 2200 studenter = party party!

Grattis, Mona!

Dagens (och gårdagens) stora politiska nyhet att Mona Sahlin utesluter ett samarbete med vänsterpartiet till förmån för ett fördjupat dito med miljöpartiet fram till år 2020 har jag svårt att se som något annat än en brakseger för oss i det blå laget. Det innebär dels att ett “worst-case scenario”, med en vänsterkofta som Lars Ohly i regeringen efter nästa val nu verkar betydligt mindre troligt, dels att Socialdemokraterna får ännu friare tyglar att fortsätta sin långsamma färd högerut. Att flera vänstertyckare och fackförbund rasar av vrede är förstås också positivt, ett uppenbart tecken på att saker och ting är på rätt väg.

Trots att jag normalt inte har ett dugg till övers för socialdemokrati i allmänhet och Mona Sahlin i synnerhet, kan jag inte annat än gratulera henne till att ha gett finget åt knäppgökarna ute på vänsterkanten. Socialismen är sedan länge död som seriöst politiskt alternativ. Ju fler tydliga markeringar av det vi ser i form av konkreta åtgärder i politiken, särskilt från de partier som brukade vara dess förespråkare, desto bättre.

Skulle ju för övrigt vara otroligt häftigt om de interna motsättningar som detta onekligen ger upphov till inom (s) leder till intern splittring, förtroendekris för Sahlin och kraftigt ras i opinionen fram till valet…

Tonåringar tror på allt de ser i porrfilmer

Så tycks åtminstone argumentationen gå när sossebladet levererar en knappt sammanhängande och logiskt bristfällig svada om “den förnedrande porren” skriven av nån skogstomte som tydligen är psykolog från Ljungskile. Där får vi lära oss att om “vi vuxna” visste om att det finns PORR PÅ INTERNET!!! och att ungdomar kan TITTA PÅ DEN MED ETT PAR ENKLA MUSKLICK!!! skulle det uppstå en “folkstorm” där “vi” skulle “unisont i upprördhet, indignation och förtvivlan göra våra röster hörda”. Man tar sig för pannan. Nog för att man kan förstå att en 60-årig psykolog förmodligen har levt under en sten de senaste 20 åren, men är det så smart att anta att samma sak gäller alla andra?

Föräldrar är inte korkade (även om man som tonåring normalt tycker det). De glodde själva på porr som tonåringar och även om man då var tvungen att hitta en vänligt inställd kioskägare som kunde tänka sig att se mellan fingrarna på det där med åldersgränser på porrtidningar (been there, done that!) så var porren knappast svårtillgänglig för det. Visst är det lättare nu, men tröskeln var aldrig särskilt hög till att börja med. Och ungdomar har alltid gillat porr, av anledningar som förmodligen är för uppenbara för att jag skall behöva avhandla dem här.

Ett annat faktum som blåses upp är att man utan större ansträngning kan hitta riktigt vidrig skit på Internet, om man faktiskt letar. Men avsaknaden av begränsningar är ju en av de saker som gjort Internet så otroligt framgångsrikt och populärt. I slutändan väljer man faktiskt själv vilka sidor man vill gå in på. Om man sedan som förälder tror att ens barn blir brända för livet av att se ett våldsporrklipp på Internet, då får man väl hålla lite bättre koll på vad ungarna har för sig. Själv kan jag, som växt upp i ett hem där Internetanvändningen inte begränsades över huvud taget, meddela att när den första nyfikenheten har lagt sig så blir det där med äckelsajter på nätet tröttsamt rätt fort.

Åter till vår moralkärring (förlåt, gubbe). Hela debattartikeln stinker av sådan moralism och sensationaliserande av enkla fakta att man blir alldeles mörkrädd. Logiktåget passerar i expressfart utan att stanna. Kontentan tycks hur som helst vara att en tonårskille som ser en (regisserad) våldtäkt på nätet automatiskt kommer att tro att våldtäkt är ett prima okej sätt att umgås med tjejer, att “nej” betyder “hårdare” och att porren är orsaken till en stor del av alla sexuella övergrepp som försiggår i världen. Vi har hört det här argumentet förut, vad gäller våld i serietidningar, film och datorspel; varje gång har det slagits ner i backen som det verklighetsbefriade, ovetenskapliga trams det är.