Bilkludd

Har spenderat julen i Linköping med familjen, vilket väl får anses ursäkta den torka som plågat bloggen på sistone. Jag har inte direkt någon utarbetad plan för det här inlägget heller, annat än att döda tid på en utstuderat tråkig bilresa där föräldrarna envisas med att maratonspela samma julskiva som maratonspelats hemma de senaste fyra dygnen – förvisso ingen dålig skiva, men lite väl tung på jesusdyrkan och seg i tempot för min smak. Samt naturligtvis fruktansvärt repetitiv när man hört den för många gånger.

Resans tristess ger mig dock möjligheten att testa potentialen hos min nya Touch HD som bloggverktyg, ett område där den pga avsaknaden av ett riktigt tangentbord tyvärr lämnar en del att önska. Det är svårt att få något vettigt tempo i skrivandet när en enkel paragraf som denna tar 10-15 minuter att skriva, pickandes med pennan på skärmen. Nåväl. Förhoppningsvis blir jag bättre på det med tiden.

Resan går förbi otaliga små byar, var och en med egen kyrka och en eller flera små verksamheter av typen bilmek/loppis/rökeri/julgransodling. Att de lyckas överleva förundrar mig, men levnadskostnaderna ute på landet är förstås inte vad de är i storstan. Stannade förbi en liten presentbod och priserna är dessutom rätt hyfsade. Köpte på mig ett par fönsterprydnader som nog hade kostat det tredubbla i Stockholm.

På tal om tredubbla priser; farsan har köpt sig en stor fin TV och i går åkte vi in till Linköping för att skaffa en HDMI-kabel med lämplig adapter för att ansluta densamma till datorn. Hade i förväg kollat priserna på Clas Ohlson – dryga 300 kr för fem meter kabel, snäppet över billigaste sorten. En DVI/HDMI-adapter skulle gå på 99 kr. Väl i stan bestämde vi oss dock för att titta in på mindre men snobbigare HiFi-klubben. Där var dock prisbilden en annan – den löjliga lilla adaptern skulle gå på 319 kr, sladden på över 700 kr. Då av “HiFi-klubbens eget märke” (kinatillverkat, naturligtvis) som skulle vara det “mest prisvärda som gick att hitta” enligt expediten.  Gissa vilken kabel vi gick hem med till slut? Gissa om den fungerar utmärkt?

I morgon (söndag) kommer jag hem till Stockholm igen. Det ska bli skönt.

Julskinka = kärlek

Julskinka i ugnen

Vuxenpoängen fortsätter att rasa in – efter tips från en kamrat och en hel del läsande på Kostdoktorn.se har jag bestämt mig för att pröva på en LCHF-diet, alltså en kost så befriad från kolhydrater som det går, där energin istället kommer från fett. En variant på LCHF är den välkända s k Atkins-dieten. En mycket passande diet så här vid jul eftersom det mesta av julmaten faktiskt är ganska kolhydratsnål som den är – bortsett från Janssons, risgrynsgröt och alla sorters söta kakor då förstås. Bland de saker som är helt okej att äta i mängd finns julskinka, så idag har jag (beväpnad med morsans hemliga recept) nu börjat tillaga min egen. Mums!

Effekterna av att gå från pasta, potatis och ris som grundpelare i kosten till att inte ens dricka läsk är onekligen rätt påtagliga. Hittills har jag kunnat konstatera följande effekter (med reservation för att vissa förmodligen är inbillade eller orsakade av andra saker):

  • Ingen paltkoma efter måltider, även större dylika. Känner mig generellt sett piggare.
  • Annorlunda mättnadskänsla, svårt att beskriva skillnaden. Håller dock i sig längre än förr.
  • Kraftigt minskat sug efter sötsaker. Något minskat sug efter kaffe.
  • Kraftigt ökat sömnbehov första dagarna, därefter något förhöjt mot tidigare.
  • Är trött på förmiddagen men pigg på eftermiddagen, tvärtom mot innan, däremot är jag fortfarande kvällspigg.
  • En smula ont i magen, särskilt i början (förmodligen övergående besvär).

Huruvida jag faktiskt går ner i vikt har jag ingen aning om, för jag äger ingen våg. Istället kör jag med en lite okonventionell metod för viktuppskattning som kallas “byxmetoden”. Går jag i mina gamla byxor så har jag gått ned i vikt! Om nedgången blir så stor som den påstås bli i början (2-5 kilo/vecka) borde jag dessutom se en skillnad i spegeln rätt snart.

Varför då LCHF? Jag har aldrig varit särskilt orolig över min vikt, men när jag senast upptäckte hur dyrt det är att köpa byxor för att de gamla blivit för trånga kände jag att det kanske var dags att tappa lite. Fysisk träning eller motion har aldrig tilltalat mig – dels för att det är olidligt tråkigt, dels för att det tar stora mängder tid som jag kan göra roligare saker med. Dessutom tycks LCHF vara en diet som fortfarande låter mig äta de flesta av de saker jag tycker om (kött!) och som inte är alltför restriktiv (en öl eller två är fortfarande okej).

Den som är nyfiken på LCHF rekommenderar jag att läsa den här sidan (och den här), som innehåller allt man behöver veta för att bilda sig en uppfattning eller prova på själv.

“You asked for miracles, Theo…

…I give you the F.B.I.” Så lyder skurken Hans Grübers ord när han i Die Hard (1988) till slut lyckas ta sig in i ett kassavalv fyllt av dyrgripar. Bakgrunden är att valvets låsmekanism är så kraftfull att det skall krävas “ett mirakel” för att knäcka den. Men i ett försök att försvaga ockupanterna stänger FBI av strömmen till skrapan som valvet är inbyggt i, och vips släpper (det elektromagnetiska) låset.

Av detta lär man sig att mirakel kan komma i många former och ofta från helt oväntade håll. När alliansen nu återhämtat nästan allt stöd man förlorat till vänsterblocket sedan valet 2006 skulle jag visserligen gärna vilja säga att det var helt och hållet den förda politikens förtjänst. Men minst lika stort inflytande tror jag att Mona Sahlin har haft. Hon låter som en pantad tonåring. Hon är fullständigt oförmögen att presentera ett trovärdigt alternativ till Alliansens politik. Och nu har hon dessutom visat att hon antingen är så dum att hon kommer med patetiska lögner för att vinna billiga poäng, eller så kan hon inte läsa innantill.

Jag syftar nu på det pressmeddelande som Sahlin nyligen släppte med hänvisning till Gender Gap Index 2008, en rapport som mäter ekonomisk jämställdhet, utgiven av World Economic Forum. Rapporten rankar världens länder och Sverige kom på tredje plats, ett tapp med två placeringar från rapportens tidigare utgåva. Detta fick naturligtvis Sahlin att gå i taket:

Effekterna av två år med regeringen Reinfeldt syns redan. Vi har under den moderatledda regeringen trillat ner till tredjeplatsen på World Economic Forums lista gällande Gender Gap Index 2008. Tidigare år har Sverige alltid legat på första plats.

Oavsett om man tycker att jämställdhet är något vi bör prioritera över allt annat är pressmeddelandet ett Sahlinskt skott i foten av episka proportioner. Rapporten baserar sig nämligen på data insamlad mellan 1998-2006, alltså de åtta år då Socialdemokraterna senast satt vid makten. Dessutom var Mona Sahlin jämställdhetsminister åren 2003-2004.

Så är Sahlin inkompetent eller ljög hon medvetet? Vi lär tyvärr aldrig få veta sanningen, för hon har avböjt kommentar. Det kanske är den smartaste strategin för henne just nu. Så länge hon håller käften kan ju de väljare som ännu inte tagit av sig de röda glasögonen fortfarande inbilla sig att Socialdemokraterna vinner valet 2010.

Läs även Johan Ingerös kommentar.