Sexköpsdebatten och Godwins Lag

Eftersom frågan om sexköpslagens vara eller icke vara är i princip tabubelagd på politisk nivå är den inte heller särskilt aktiv i bloggosfären. Då och då dyker någon artikel upp som genererar de vanliga argumenten från såväl ja- som nejsägare. Nu har SvD, en tidning jag normalt respekterar, publicerat en synnerligen vinklad och osaklig artikel om sexhandeln i Danmark. Såväl HAX som Hanna Wagenius gör knockout på den i varsitt blogginlägg. Jag läser också en rad enkla och uppenbara sakargument mot sexköpslagen i ett lite längre inlägg av Hans Engnell. Mycket läsvärt och jag kan inte annat än hålla med. Men vad gör det? Läser man nej-sägarnas inlägg så slås man av hur låg nivån är på diskussionen. Det är som om man inte ens läst argumenten för eller emot, inte vill eller orkar ta reda på fakta utan faller pladask på sin egen okunskap.

Det finns ett gammalt och väl omskrivet talesätt kallat Godwins Lag som brukar appliceras på diskussioner över Internet. Lagen lyder ungefär: “ju längre en diskussion pågår, desto större är chansen att någon gör en liknelse med nazister och/eller Hitler”. Poängen är att detta är en logisk felaktighet. Jämförelser med nazism/Hitler är sällan relevanta och leder ofta till att en diskussion spårar ur. En mer sentida tolkning av lagen är: “den som först blandar in nazister och/eller Hitler i en diskussion som inte har något med dem att göra har automatiskt förlorat”. Kort och gott: ett så desperat och omoget grepp visar att man har slut på vettiga argument och därför kan man utan vidare diskvalificeras från vidare diskussion.

Jag skulle nu vilja föreslå något liknande denna senare tolkning, fast gällande diskussioner om sexhandel, sexarbetare, den svenska sexköpslagen, etc. Den som använder sig av någon av följande uppenbart idiotiska liknelser eller argument gör bäst i att helt enkelt låta bli att delta i debatten:

1. Uttryck av typen “sälja sin kropp”, “köpa/sälja människor”

Det torde vara uppenbart för var och en att givet tolkningen att en människa som använder sin kropp för att utföra en tjänst åt någon annan därmed “säljer sin kropp” eller “säljer sig själv” så ägnar vi oss alla åt detta. En programmerare, snickare, massör, politiker eller telefonist “säljer sin kropp” i precis samma utsträckning som en prostituerad. Enda skillnaden är vilka kroppsdelar som är involverade. Användandet av detta uttryck sätter likhetstecken mellan prostitution och livegendom, vilket är en uppenbar felaktighet.

2. All prostitution är människohandel

Att det finns ett mycket stort antal prostituerade som säljer sexuella tjänster helt frivilligt råder det ingen dispyt om, annat än av dem som anser att sagda kvinnor och män är så mentalt förstörda att de själva inte inser vad de vill. Det otroligt nedlåtande och sexistiska (för oftast handlar dessa argument bara om kvinnor) i dessa påståenden torde vara uppenbart. Inom logiken kallar man denna typ av fel för ett överväldigande undantag. I flera länder, bl a Danmark och Thailand, har sexarbetare till och med regelrätta fackförbund.

3. Alla hallickar är onda slavdrivare

I Sverige är prostitution som bekant lagligt, med ett signifikant undantag: koppleri, alltså att ta emot pengar som härrör från handel med sexuella tjänster. Denna lag har “lustiga” bieffekter såsom att prostituerade inte kan hjälpa varanda ekonomiskt och inte kan ha sambos. Idén är tydligen att ingen ska kunna tjäna pengar på den prostituerade, t ex genom att driva en bordell. Men frågar man faktiska prostituerade så visar det sig att en hallick eller anställning vid en bordell är precis vad många av dem vill ha. Då slipper de ju jaga kunder utan kan ägna sig åt den relevanta (och lönsamma) delen av jobbet! Naturligtvis finns undantag – men då är vi återigen tillbaka på slaveri och människohandel, vilket är olagligt oavsett om sexuella tjänster är inblandade eller inte!

4. Alla prostitutionsförespråkare är (potentiella) sexköpare

Bortsett från att detta argument är ett solklart ad hominem så finns det en oerhörd dumhet i att tro att någon inte kan förespråka något utifrån sina egna principer. En grundläggande liberal sådan är att samhället inte ska lägga sig i frivilliga överenskommelser mellan myndiga människor. Bara givet denna princip så är det självklart att handel med sexuella tjänster skall vara tillåten. Vidare behöver man faktiskt inte besöka prostituerade för att ha en åsikt om prostitution. Alla studier, forskning, intervjuer och såklart de prostituerades egna bloggar finns på nätet.

5. “Skulle du tycka det var OK om din dotter prostituerade sig?”

Det här argumentet sågades sönder och samman när det dök upp i en Aftonbladet-kolumn skriven av Maria Wollin för något år sedan. Hon fick stryk av ungefär hela bloggosfären, inklusive extremfeministen Syrran. Ändå dyker det upp igen. Jag kan bara svara – “Nej, men jag skulle å andra sidan inte tycka att det var OK om hon blev städare, sophämtare, brevbärare eller servitris heller.” Det beror inte på att jag har något emot serviceyrken, utan för att jag skulle föredra att mina eventuella framtida barn fick jobb med lite bättre karriärutsikter, naturligtvis med en akademisk utbildning i botten. Dessutom skulle jag oroa mig för att andra skulle se ned på henne för hennes yrkesval.

Eftersom sexköpslagen som sagt är tabubelagd bland politiker så tvivlar jag tyvärr på att någon förändring kommer att ske inom de närmaste åren, trots alla goda argument mot lagen, där det främsta är att den helt enkelt är ineffektiv (Socialstyrelsens rapport från 2007 visar att prostitutionen ökar i Sverige). Hoppet står till att organisationer som SANS får göra sina röster hörda. Internet är en utmärkt plattform för det, och med ökad kunskap kommer tabuerna och vanföreställningarna så småningom att släppa.