Socialdemokratin går av på mitten

Det socialdemokratiska partiet har med tiden växt sig så stort att det numera innefattar ett brett spektrum av åsikter – från nästan-socialister till nästan-moderater och förmodligen en hel del knäppgökar på utkanten. Denna inbyggda splittring är på sätt och vis sossarnas styrka; nästan vem som helst med åsikter från mitten och vänsterut kan hitta något att gilla i deras politik. Dessutom har partiets högerfalang länge haft ett visst övertag, vilket cementerades ytterligare när Mona Sahlin blev partiledare. Till vänsterfalangens förtret, kan man lätt förstå. Sagda vänsterfalang var den som skrek högst och gällast när Mona gjorde klart att ett samarbete med Vänsterpartiet inte var aktuellt – således är det inte konstigt att samma människor nu vädrar morgonluft när det ändå blev ett samarbete med (v) till slut.

Som blå väljare är det förstås inte svårt att dra på smilbanden åt nyhetsrapporteringen – Socialdemokraterna håller bokstavligen på att gå av på mitten. De som vill ha en ansvarstagande ekonomisk politik i linje med den nuvarande regeringen drar åt höger; de som vill höja våra redan groteskt höga skatter för att kunna slösa bort ännu mer pengar på verksamheter som borde ha privatiserats eller lagt ned för länge sedan drar åt andra hållet. Väljarna reagerar naturligtvis med att lägga benen på ryggen, ty för en högersosse är vänsterpartiets ekonomiska politik lika skrämmande som en avflummad skola är för den mot betyg och ordning allergiska vänstern. När valet 2010 närmar sig och väljarna börjar kräva besked så kommer sossarnas förmåga att laga – eller förtiga – splittringen att bli avgörande.

Man får heller inte glömma bort Miljöpartiet. Samtidigt som Vänsterpartiet drar sossarna åt vänster drar Miljöpartiet åt höger, och i sin egen bisarra riktning i en del andra frågor. I det glesbyggda Sverige, där tillgång till bil är en nödvändighet, marginalerna är små och varje höjning av bränslepriserna leder till högljudda morrningar kommer Socialdemokraterna snabbt att tappa i popularitet om man låter bilhatarna i (mp) vara med och bestämma.

De socialdemokratiska väljare som flyr högerut har lyckligtvis ett solklart alternativ, med bevisad regeringsduglighet och förmågan att komma överens internt och hitta lösningar även där man har vitt skilda åsikter. Men det visste vi väl redan?