Vad synd det är om parasiterna!

Bland andra SvD och DN skriver idag om en småskalig undersökning som gjorts av fusket med A-kassan, specifikt att arbetslösa säger till A-kassan att de söker jobb de egentligen inte har sökt. Enligt undersökningen ägnar sig så mycket som 25% av de arbetslösa åt denna typ av fusk. Leif Tallskog, chef för arbetslöshetsförsäkringen på Arbetsförmedlingen, menar att fler stickprovskontroller är lösningen. En åsikt som delas av såväl mig som av den rapport som BRÅ (Brottsförebyggande Rådet) lade fram i våras.

Inte helt oväntat har vänstern en annan syn på saken. Stockholmsvänstern skriver:

Kanske är det så att det är de höga kraven på att man ska söka jobb som är för hårda. Kanske är det så att de som sitter i den jobbiga situation arbetslöshet är ibland faktiskt inte orkar söka exakt det jobb som den här dagen sticks under näsan från arbetsförmedlaren.

Jag blev lite ilsken på det korkade resonemanget och svarade i kommentarsfältet:

“Krav?” Ja, tacka f*n för att det skall ställas krav på dem som lever på andras skattepengar istället för att hjälpa till och betala skatt som alla andra.

Är man sjuk, funktionshindrad eller har någon annan legitim anledning att stå utanför arbetsmarknaden så må det vara hänt. Sådana människor ska naturligtvis få hjälp av det offentliga utan större krav på motprestation än vad personen klarar av.

Men om man faktiskt är arbetsförmögen, ändå skiter i att söka jobb, men ljuger för att få gratis pengar, då är man en bedragare och en parasit som bör behandlas därefter.

Ni i vänstern får gärna förklara – ni pratar ofta om solidaritet med sina medmänniskor, att alla ska hjälpas åt. Men när det fuskas i våra välfärdssystem så att vissa kniper åt sig oförtjänt mycket av de gemensamma resurserna, då ska de av någon anledning inte lastas för det? Att göra så är väl höjden av osolidariskt beteende?

Den som är uppmärksam märker snabbt mitt misstag – de arbetslösa lever naturligtvis på A-kassan, inte huvudsakligen på skattepengar. Men principen är exakt densamma, att man parasiterar på ett system som bygger på att så många som möjligt tillsammans skall bidra med pengar.

Naturligtvis fick jag snabbt mothugg av ivriga vänsternissar. “Esteban” skriver:

Något som skulle minska arbetslösheten mer än något annat vore om Arbetsförmedlingen faktiskt började förmedla arbeten istället för att stjälpa över allt ansvar på de arbetslösa, som på egen hand förväntas hitta oannonserade jobb i branscher de inte vet något om och samtidigt hålla modet och hoppet uppe vecka efter vecka.

Men ansvaret är helt och fullt på de arbetslösa. Arbetsförmedlingen kan hjälpa till, men har absolut inget ansvar att se till att folk får anställningar. Själv har jag bara vid ett tillfälle fått jobb via arbetsförmedlingen (inte mitt nuvarande), och då var det genom att själv ringa på en annons för ett jobb som jag tyckte såg trevligt ut. Och även om man anser att arbetsförmedlingen ska ansvara för att ge folk anställningar – hur exakt skulle det gå till? Personen måste ju vilja själv och vara lämpad för jobbet, annars funkar det inte.

En annan kommentator, “Camilla”, visar prov på sällsamt dålig läsförståelse:

Däremot kan man ifrågasätta en undersökning av enbart 30 personer! Detta kan i sin höjd peka på att man borde göra en större undersökning, och då gärna ta reda på orsakerna till ljuget. För att inte bara utöka straff och övervakning, som ju är högerns vanliga melodi.

Som tur är för “Camilla” så har en sådan undersökning redan gjorts! BRÅ undersökte 2007 omfattningen och orsakerna till fusket i A-kassan, vilket även omnämndes i tidningsartiklarna. Men sedan när har något så simpelt som fakta hindrat någon från att ha en korkad åsikt?

Tyvärr har ännu ingen svarat på min fråga – hur det kommer sig att vänstern är så förlåtande och undfallande mot dem som utan hänsyn eller solidaritet med sina medmänniskor missbrukar de gemensamma välfärdssystemen, som vänstern så ofta och kraftfullt säger sig värna. Någon läsare av denna blogg som vill förklara det för mig?

Läs även Scaber Nestor på samma ämne.

4 thoughts on “Vad synd det är om parasiterna!

  1. Hej, tack för länken.

    ville bara påpeka att arbetsförmedlingen iom det försörjningsansvar de har (stänga av folk från a-kassan) faktiskt har ett, om inte uttalat ansvar att ge folk jobb, så ett moraliskt ansvar att förmedla jobb som faktiskt ger möjlighet till försörjning.

    I övrigt har jag faktiskt inte mycket att tillägga.

    Kanske du skulle rent retoriskt slipa av kanterna på din argumentation, många gillar inte att bli kallade dumma (även om det i många fall stämmer).

  2. Jodå, som arbetslös lever man ju i huvudsak på skattepengar. Iom regeringens förändringar av A-kassan så är en klart större del av kostnaden täckt genom a-kasseinbetalningarna, men fortfarande står staten för majoriteten av pengarna genom skatten. Så du hade ju rätt från början.

  3. Bidragsfusk är lika accepterat bland vänstermänniskor som skattefusk är hos högermänniskor.
    Det finns ingen anledning av någondera sida att egentligen kasta sten i glashus om man inte sopar rent framför sin egna matta innan.

    Och det där med skattepengar och akassa är rätt intressant, medan vissa ekonomiskt intresserade ser att om en viss inkomst som är dedikerad till en viss sak också ska gå dit, så är andra bara intresserade av klumpsumman. Akassan är överfinansierad via arbetsgivaravgifterna och dom privata akasseinbetalningarna. Men nu när borgarna tycker att man kan finansiera förmögenhetskattens borttagande med höjda arbetsgivaravgifter så blir hela systemet skevt.

  4. Arbetsförmedlingen bör vara en allmän plats för alla jobbannonser, kanske skulle arbetsförmedlingen styckas upp i delar och delvis privatiseras, och delvis inhysa statligt verk, där den privata delen arbetar med ren jobcoching, och den statliga är som nervtråden för alla platsannonser till alla privata jobbcoacher. Sedan är det upp till varje jobbcoach att köpa tjänsten av det statliga verket och inom de områden som coachen behärskar, därefter kan coachen hjälpa den sökande att komma rätt och att skapa kontakter, i vissa fall kan en coach behövas som ren kontaktperson, för tex handikappade. Ett handikapp kan se ut på olika sätt och man kan tex ha dyslexi som förhindrar mig i mitt jobbsökande, om jag då tex söker jobb som maskinförare kanske jag blir utan jobbet utan att fått det rätta stödet och hjälpen, jag är troligen minst lika duktig som alla andra maskinförare, tex på att plöja åkern.
    Men det verkar vara så i samhället över lag att det skall införas ett ELIT-tänkande, och att enkom den som bryter målsnöret vid rätt tillfälle är den enda som kommer klara uppgiften bäst. Tyvärr är det en av de komponenter som nu har sett till att vi befinner oss i modern tids värsta lågkonjunktur.
    Som sagt, arbetsförmedlingen behöver reformeras mer, och arbetsförmedlarna skall arbeta med att förmedla de jobb som finns tillgängliga, hjälpa den sökande att tex hitta nya spår, eller utreda vad man lämpas bäst för så att man kan söka de jobb man kommer trivas bäst med, eller utbilda sig till det yrket.

Comments are closed.