“Vi är inkompetenta, ge oss pengar!”

Electrolux ESF2440

Det är inte bara inom musik- och filmindustrin som teknikens underbara framsteg möts av oförstånd, fientlighet och en total oförmåga att leverera vad marknaden efterfrågar. Annan gammelmedia, såsom bokförlag och tidningsutgivare, har liknande problem. I den här artikeln från PC Pro beklagar sig massmediekoncernen Guardian Media Group över att Google “inte bidrar till brittisk journalism”.

Bakgrunden är att Google, i egenskap av sökmotor, indexerar Guardians (och alla andras) artiklar som de lägger ut på nätet. Detta innebär att man med några enkla sökord i sin webbläsare enkelt kan hitta material om ett visst ämne, en tjänst som i princip varenda nätanvändare använder dagligen och som de flesta förmodligen betraktar som oumbärlig för Internet. Google har också en portal, Google News, där nyheter från flera källor aggregeras. Därmed kan man enkelt passera förbi nyhetssajternas reklamtyngda och ofta plottriga förstasidor för att istället snabbt och enkelt ta fram, exempelvis, alla artiklar på SvD som handlar om fildelning och professor Roger Wallis.

Här skall två saker påpekas: Att Google på intet sätt samlar in nyheter från tidningssajterna mot deras vilja. Tvärtom. Det är trivialt enkelt att modifiera sin webbplats så att sökmotorer ignorerar den, inklusive Google. Men eftersom Google är ingången till Internet för miljontals människor är det naturligtvis idiotiskt att göra det, vilket tidningsutgivarna är väl medvetna om. Den andra saken som skall påpekas är att Google är långt ifrån ensamma om att göra detta. Sajter som svenska Knuff gör precis samma sak, men inkluderar även bloggar och utgår ifrån vilka artiklar som bloggarna länkar till istället för att bygga upp ett sökindex.

Det råder ingen tvekan om att tidningssajterna tjänar på att bli indexerade av sökmotorer som Google. Därigenom får de massor av trafik som de aldrig skulle kunnat åstadkomma på egen hand, utan att det kostar dem något. Ur artikeln:

The Guardian says content providers are faced with a catch-22: they can’t afford to withhold content from search engines, yet can’t feasibly charge consumers for it either.

Problemet är alltså lönsamheten. Ingen vill betala för att läsa tidningen på nätet, särskilt när det finns massor av bloggare som i många fall skriver lika bra artiklar som betalda journalister. Eller ja, fullt tillräckliga åtminstone. Men att publicera en tidning på webben kostar pengar. Eftersom annonsering på nätet aldrig varit någon vidare effektiv inkomstkälla vänder man sig därför till dem som har pengar:

While The Guardian stops short of suggesting Google and others should be forced to pay for content, it does suggest the exploration of new models that “require fair acknowledgement of the value that our content creates, both on our own site (through advertising) and ‘at the edges’ in the world of search and aggregation.”

Kort sagt – utan att säga det rakt ut vill The Guardian ha någon form av ersättning från sökmotorerna för att de har fräckheten att skicka dem massor av gratis trafik. Man vill att Google skall betala för att få erbjuda dem en gratis tjänst som de dessutom själva säger sig vara helt beroende av. Är det någon mer än jag som tycker att det är helt absurt? Förvisso är detta en mild västanfläkt jämfört med musikindustrins dumheter, men ändå. Man tycker att gammelmedias företrädare borde haft gott om tid på sig att lista ut hur Internet fungerar vid det här laget.

Diskmaskinen har inget med inlägget att göra, men jag köpte den idag eftersom min gamla gick sönder. Det är det första jag köper via Swedbank Mer. Ska bli intressant att se hur det funkar. Visar det sig vara en vettig tjänst skriver jag säkert mer om den framöver. Edit: Ändrade planer.

För lite politik…

Det har inte blivit mycket politik i den här bloggen på sistone (“tacka f*n för det!” tänker vissa läsare nu) men det beror egentligen inte på bristande intresse från min sida, utan snarare att det mesta jag skriver om politik hamnar som kommentarer på andras bloggar. Betydligt roligare än att skriva egna inlägg är ju att svara på meningsmotståndare, åtminstone sådana som, oavsett hur förvirrade jag anser att deras åsikter är, går att resonera intelligent med och som inte leker mini-Hitler i sina kommentarsfält.

Vänsterbloggare som Jinge (Jan-Inge Flücht) och Esbati (Ali Esbati) plus precis alla på S-bloggar har sedan länge straffat ut sig i mina ögon. Inte bara är så gott som alla inlägg fyllda av total idioti. Mothugg från meningsmotståndare redigeras, raderas eller besvaras på formen “det är inte tillåtet att ljuga i kommentarsfältet” vilket förstås gör det helt meningslöst att ens försöka. Således läser jag inte heller bloggarna.

En vänsterbloggare som inte nedsänker sig till dylikt fulspel är Anders_S på bloggen Svensson. Även om jag sällan håller med om någonting han skriver så uttrycker han sig nästan alltid på ett sakligt, intelligent och läsvärt sätt. Han raderar eller redigerar heller inga kommentarer som inte är off-topic eller innehåller personangrepp. Därmed följer jag hans blogg nästan lika slaviskt som Johan Ingerös och kommenterar flitigt. Vill man läsa mina åsikter om politik kan alltså Svenssons blogg vara en bra utgångspunkt!

Här kommer ett litet utdrag:

Anders_S: Kapitalismens kris och dess konsekvenser blir allt tydligare på olika håll i världen. allt fler människor sjunker ner i extrem fattigdom, allt fler människor blir arbetslösa och levnadsvillkoren för vanligt folk försämras runt hela jordklotet, i USA, i Europa, i Kina, i Afrika, i Indien, i Latinamerika.

Kapitalismen visar återigen, som så många gånger förr, att den inte kan garantera ett liv som är okej för alla människor. En av dess ständigt återkommande kriser är återigen på väg att kasta mänskligheten in i allvarliga problem. Låt oss bara hoppas att det inte går lika långt som det gjorde med 1930-talets kris.

Jag: Själv ser jag på detta som ett bevis på hur makalöst självkorrigerande det kapitalistiska systemet är; vi har hamnat här på grund av girighet och kortsiktighet hos människor, vilket orsakat en obalans i systemet. Liknande saker har hänt förr och livet gick vidare då också, även om omställningen blir obekväm för en del. Men det handlar inte om en tillbakarullning av vårt samhälle till stenåldern, som vissa tycks vilja få det till. På en punkt håller jag dock fullständigt med:

Kapitalismen visar återigen, som så många gånger förr, att den inte kan garantera ett liv som är okej för alla människor.

Detta stämmer, men det är heller inte systemets uppgift. Working as intended således. Det kapitalistiska systemets uppgift är att ge alla människor en plattform att bygga sina liv på. Utfallet på individnivå svarar varje enskild människa för, anser jag. Och i det fall det skiter sig fullständigt har vi, som sagt, mycket generösa sociala skyddsnät.

Jag vill också vända mig mot onödigt dramatiska formuleringar:

En av dess ständigt återkommande kriser är återigen på väg att kasta mänskligheten in i allvarliga problem.

Puh-leeze. “Mänskligheten” genomgår inte någon kris över huvud taget. Vore det inte för mediehysterin skulle de flesta inte märka någon skillnad alls. Vissa specifika grupper och områden har drabbats särskilt hårt, men det stora flertalet lever precis lika gott som för några år sedan, om inte bättre.

Vill man läsa mer så är hela inlägget här. Ovanstående kommentar av mig har i skrivande stund inte dykt upp på sidan ännu, men den gör nog det snart.

Om man vill läsa vad jag tycker om påstådda övergrepp utförda av Israeliska soldater i Gaza så kan man också göra det hos Svensson, typ här:

Man skall vara bra mycket fåtöljtyckare för att tro att det över huvud taget går att föra krig utan att övergrepp begås, och naiv för att tro att Hamas inte skulle ägna sig åt samma saker, eller värre, mot Israels civila om de hade förmågan. Det finns också en hel del artiklar och foton av brutalt avrättade israeler… då företrädelsevis soldater, eftersom IDF till skillnad från Hamas faktiskt är ganska bra på att hålla isär kriget och sin egen civilbefolkning.

(IDF är Israel Defense Forces, alltså den Israeliska armén.)

Kattvideo!

På allmän(?) begäran, mera Mini!


Ser du inte två videorutor kan det bero på att du har stängt av JavaScript eller saknar (uppdaterad version av) Flash i din webbläsare.

En ny familjemedlem

Mini/Mischa gillar att bli kelad med

Mini/Mischa på klöstornet

Mini/Mischa sover

Som synes har jag gått och blivit kattägare, mycket tack vare inspiration från min bror. Katten är en hona av rasen europeiskt korthår vid namn Mischa (vilket jag förkortar till Mini). Hittills har vår gemenskap bestått av för mitt umgänge med tjejer ganska typiska steg (om än kanske inte vanligtvis i den här ordningen):

  • Bilresan hem: Oavbrutet jamande. Jag förstod ingenting men lyssnade tålmodigt. (2 timmar)
  • Gömde sig under sängen när hon kom ut ur buren. Plötsligt är jag det farligaste som finns. Tittar ut, men gömmer sig igen om jag närmar mig. (1½ timme)
  • Hittade en plats överst på klöstornet och jamar oavbrutet om jag inte kelar med henne. Se foton ovan. Mysigt. (1 timme)
  • Somnade. (1 timme)

Minis nuvarande favoritsyssla är att gå någonstans i lägenheten där jag inte är och jama högt. När jag går dit teleporterar hon sig någon annanstans. Repeterar. Har tydligen skitroligt. Jag känner mig dresserad.

Detta kan nog bli en trevlig gemenskap! :)

Sumpans bästa fik!

Skivcentrum i Sundbyberg

I dessa dagar av digital musikdistribution (oavsett vad vissa utdöende aktörer anser om den saken) får väl renodlade skivbutiker anses som något av en raritet. Här i Sundbyberg, lagd i bästa möjliga läge på Sturegatan, har vi Skivcentrum, som utan tvekan är stadens bästa… café.

När jag flyttade hit för snart två år sedan var caféverksamheten på Skivcentrum något jag upptäckte av en slump, representerad av en träbänk med en stackars espressomaskin i hörnet av butiken, med bara ett par tre bord att sitta vid. Sedan dess har cafédelen svällt och ockuperar nu drygt 50% av ytan, vilket fotot ovan kanske i någon mån illustrerar.

Det är knappast en orealistisk gissning att betydligt mer än hälften av Skivcentrums omsättning härrör till caféverksamheten. Visst finns det många äldre människor i Sundbyberg som inte fattat näthandel och som fortfarande vill ha sin musik på CD. Men här på Skivcentrum tycks de kunder som inte lapar latte och äter mumsiga kakor vara betydligt mer intresserade av att snacka om musik än att köpa den. Att personalen är riktigt trevlig hjälper förstås en bit på traven!

Det skall bli kul att se vad som händer med Skivcentrum framöver. Själv hoppas jag att de behåller namnet även när skivförsäljningen försvunnit helt. Det vore en skön tribute till en utdöd marknad, ett sätt att komma ihåg rötterna. Och så länge Skivcentrum fortsätter att vara Sumpans bästa fik ser jag inga hot mot dess fortlevnad.

Tänk om andra delar av upphovsrättsindustrin var lika bra på att anpassa sig, istället för att gnälla som småbarn?

Sidenote: Hela det här inlägget skrev/fotade jag från Skivcentrum med hjälp av min Samsung SGH-i780. En utmärkt Windows Mobile-telefon för den som föredrar funktion över glättiga, överdesignade gränssnitt. Och den går utmärkt att blogga på!

Spotify-Wille, 2-0

Flitiga läsare av bloggen minns kanske att jag sade upp mitt abbonemang på Spotify premium när Spotify började regionsbegränsa sitt innehåll, detta då sagda begränsningar utplånade stora delar av mina smakfullt sammansatta spellistor.

Konsekvenserna av detta blev dock inte klara för mig förrän i fredags, då en ljuvlig anti-vietnamkrigsrap av Jedi Mind Tricks plötsligt slutade i… REKLAM! Ve och fasa. Plötsligt inser jag att det knappt gått en dag den senaste månaden utan att jag lyssnat på musik via Spotify. Och att Jedi Mind bara är en av de grupper jag upptäckt under den tiden.

Resultatet av denna tankebubbla var förstås att VISA-kortet åkte fram fortare än man kan säga “omvändelse under galgen.” Så nu är jag lycklig premiumanvändare igen. Och det går knappt en vecka utan att tusentals nya låtar trillar in.

Ni vann, Spotify. Nu saknas bara ett “gold premium”-alternativ, där jag kan ladda ned låtarna också (utan DRM).  Men för det är kanske inte musikindustrin mogen?