Vadå “svepskäl”?

DN rapporterar att arbetsgivare använder finanskrisen som “svepskäl” för att avskeda underpresterande anställda:

När företagen varslar får fler gå än vad som är motiverat av ekonomiska skäl. Vanligast är det i medel­stora företag med mellan 26 och 49 anställda. Yngre chefer är mer benägna än äldre att använda lågkonjunkturen som ett svepskäl för att säga upp dem som inte bidrar tillräckligt till produktionen.

Jag letar desperat efter “Hela denna artikel är en annons från Landsorganisationen” men jag hittar inget. Hur unket indoktorinerat kan det bli? Att en arbetsgivare inte är fri att när som helst säga upp en anställd som kostar företaget mer än han/hon presterar är fullständigt barockt och en av de tyngsta anledningarna till att jag röstar på Centerpartiet – där finns Alliansens starkaste kritiker mot LAS, och så länge Moderaterna fortsätter att bete sig som något slags light-sossar när det gäller arbetsrätten har jag mycket svårt att rösta på dem, hur bra deras politik än är i övrigt.

Jag har varit i situationer där enskilda anställda på ett företag tagit enorma resurser i anspråk av kollegor och chefer, producerat näst intill ingenting och ändå fått behålla sina jobb därför att bristen på personer med den rätta erfarenheten och utbildningen är stor, rekryteringsprocesserna är långa och dyra, har man väl anställt någon är det bäst att den personen är perfekt, annars har man slösat bort enorma summor och har man råkat anställa någon mer efteråt så blir det ett helvete att bli kvitt rötägget några månader senare. Dubbelt så om han/hon är fackligt aktiv. Vilket talande nog ofta är fallet…

Självklart blir de som från början är “osäkra kort” – ungdomar, invandrare, kvinnor i barnafödande ålder – än mer iskalla under dessa omständigheter. Samtidigt kliar sig politikerna i huvudet och undrar varför vi har så hög ungdomsarbetslöshet. Kolla på Nederländerna eller Danmark. Har de LAS? Nej – däremot har de låg ungdomsarbetslöshet. Idioter som hävdar att en friare arbetsmarknad leder till “osäkra anställningar” har inget förstått. Utan LAS så kan man vara trygg i förhoppningen att om man presterar bra på sitt jobb så riskerar man inte att få sparken bara för att man anställdes sist, samtidigt som betonghäckarna som haft samma jobb i 30 år ägnar dagarna åt fika och fackmöten. Det är äkta trygghet.

Tryggheten som LAS ger är falsk och tillkommer endast de lata och inkompetenta. Samtidigt straffar LAS den som är ung och ambitiös, som byter jobb ofta eller har en annan bakgrund än den typiskt svenska. Är det så vi vill ha det?

Working as intended

Att sätta fokus på hur totalt frånkopplade vänsterns tänkare är från verkligheten är ett bra sätt att få folk att inte rösta på dem, har jag märkt. I dag har turen kommit till jj.n, ytterligare en bloggare som tillsammans med bland andra Svensson bosatt sig under kategorin “långt till vänster men skriver ibland något tänkvärt” i min länklista. Den likt många andra arga vänsterbloggare anonyme “J N” har stora nyheter att komma med: Kapitalismen fungerar inte!

Man behöver banne mig inte vara det minsta konspiratoriskt, eller för den delen råkommunist, för att inse att kapitalismen inte fungerar den heller, i synnerhet inte för invånarnas bästa. Det räcker att läsa dagens rubriker…

Vad är det då för rubriker som lett honom fram till denna slutsats? Jo, att mataffärer planeras för att maximera antalet varor som en typisk kund får syn på (ohmygod!), att ett gäng konsulter blir utredda för skattefusk, att LCHF hjälper mot diabetes och att – håll i er nu – unga människor är mindre erfarna än äldre bland annat vad gäller att planera sin ekonomi. Tänka sig, det kunde jag aldrig ha gissat! Finns det något annat som man blir bättre på ju längre tid man ägnar sig åt det?!?

Från dessa var för sig tämligen ointressanta artiklar (varav ingen hade nått min webbläsare om herr J N inte länkat till dem) så är det naturligtvis en aning långsökt att stolt proklamera icke-fungerandet hos ett system som bevisligen fungerat alldeles utmärkt i flera decennier nu. Resultatet av sådana uppenbara vurpor är bara att man tappar respekt i läsarens ögon. Till och med Svensson håller med om att “kriser” som den nuvarande inte heller utgör kapitalismens undergång, och att det saknas alternativ till kapitalismen som system (det länkade inlägget innehåller en del felslut, men för att inte spreta iväg bemöter jag dem inte här).

Låt oss börja med matbutikerna, för de är intressantast. SvDs artikel hänvisar till en två år gammal forskningsöversikt av marknadsföring i butiker, men det rör sig egentligen inte om något nytt eller avslöjande; att butiker ofta planeras utifrån att man skall gå ett “varv” där man lätt har tillgång till i princip alla varor som finns till försäljning vet ju alla som någon gång satt sin fot på exempelvis ICA. Den mindre konspiratoriskt lagde kan ju lätt konstatera att detta även är bra för konsumenter som inte vet var allting finns: följer man den “snitslade banan” finner man förr eller senare det man vill köpa! Många använder denna taktik för att inte gå vilse i en främmande eller oöverblickbar butik, inklusive mig själv så sent som i förrgår, då jag (motvilligt) fann mig på Coop Forum i Uppsala.

Den mot kapitalismens undergång ledande slutsatsen som J N drar av detta är .. ingen alls. Han länkar bara till inlägget som ett slags “kolla här, kapitalismen är dålig för konsumenterna!” utan någon som helst kommentar eller reflektion. Dylikt länkfarmande är förstås ingen ovanlighet bland metrobloggare (som får betalt per sidvisning), men läskunnigheten måste vara usel om man missat att artikeltextens första mening slår fast att det är den som handlar, och ingen annan, som “högst frivilligt” beslutar om exakt vilka varor som skall hamna i shoppingkorgen.

Vidare till konsulterna. Okej, de har (förmodligen av girighet) inte spelat enligt reglerna och därmed undanhållit staten massvis med skatt. Diskussionen om huruvida våra skattenivåer är moraliskt riktiga eller inte åsido kan vi konstatera att de brutit mot lagen, och nu håller på att få sina straff för detta. Uppenbarligen fungerar systemet exakt som det är tänkt, så vad är argumentet? Att uråldriga mänskliga later som girighet mirakulöst försvinner i en planekonomi? Påståendet är skrattretande för den som lagt märke till hur den politiska eliten i världens mer och mindre “socialistiska” länder och organisationer också gärna tar för sig på sina “kamraters” bekostnad.

Nu börjar det här inlägget bli långt, men jag kan ju avseende kostråden bara enkelt konstatera att det finns gott om den sorten på Internet, att Livsmedelsverket inte är att lita på i frågan, samt att det inte finns någon anledning att tro att forskningen skulle göra fler eller större framsteg om företagen inte kunde skydda sina investeringar med patent, eller om all forskning skulle prioriteras och finansieras av staten. Vi behöver, återigen, bara se på de länder där socialism i olika former har prövats för att inse att den kapitalistiska marknadsekonomins totala överlägsenhet som samhällsbärande system gäller även detta område.

LCHF, fem månader senare

Viktkurva maj 2009

Nu har det gått drygt fem månader sedan jag började med LCHF och mer än 120 dagar sedan jag började föra logg över min vikt – en tidigare redovisning av densamma återfinnes här, och den senaste statistiken syns ovan. Sedan jag började med LCHF har jag nu tappat över 15 kg späck, och även om jag inte riktigt är nere i min “idealvikt” (som påstås ligga kring 80 kg) ännu så tar jag det här tillfället i akt att proklamera seger. LCHF fungerar! Efter den första tiden har jag inte känt av några bieffekter. Jag rör mig inte mer än tidigare, har inte börjat träna – viktnedgången beror enbart på ändrad kosthållning. Jag kan fortfarande äta kolhydratrik mat om jag måste (eller vill) utan att för den sakens skull behöva övernatta på toaletten. Allt för mycket fusk med socker- eller kolhydratrik mat visar sig som en tillfällig “spik” i grafen, men efter ett par dagar pekar det nedåt igen. Kan det bli bättre?

Viktkurva maj 2009, ändring

Tyvärr har jag märkt en tydlig nedgång i själva viktminskningen, vilket syns i grafen ovan, som visar viktskillnad per dag. Att den skiftar vilt är inte så mycket att bry sig om – min badrumsvåg är inte exaktare än ±1 kg – men trenden (den röda linjen) visar på en långsam men tydlig drift mot noll. Kilona blir alltså svårare och svårare att bli av med, vilket kanske är naturligt men ändå en smula oroväckande. Jag hoppas kunna rasa åtminstone fem kilo till innan det tar stopp! Kanske kräver det att jag dricker mindre öl – hemska tanke – eller börjar cykla till jobbet, men den dagen, den sorgen.

Är arbetarbarn obegåvade, eller?

Reaktionerna från vänstern på regeringens förslag till ny skollag, i vilket förbudet mot intagningsprov för specialklasser med naturvetenskaplig/matematisk inriktning slopas, är tyvärr förutsägbart korkade. Eller vad sägs om följande från Svensson:

Eliten vill alltså att eliten ska ha bättre utbildning. Inte nog med att de idag har möjlighet att gå i sina egna privata och segregerade skolor. De ska, även om de går i vanlig offentligt driven skola, ha sina egna specialklasser.

Av detta skall vi alltså förstå att specialklasser i naturvetenskap och matematik bara är till för “eliten” (vilket, om jag läser resten av inlägget rätt, här även inkluderar den s k medelklassen). Något sådant finns dock inte i förslaget. Det handlar om att det befintliga förbudet, som för övrigt bara gäller inträdesprov i naturvetenskapliga ämnen – inte praktiska dylika som musik och idrott! – skall tas bort, vilket gör det möjligt att skapa profilklasser, i såväl privata som kommunala skolor.

Den slutsats som Anders med flera drar är alltså att dessa utbildningar enbart kommer att vara öppna för en otydligt definierad “elit”. Men faktum är ju att det enda som kommer att krävas för att ta sig in på en dylik utbildning är bra betyg och ett genuint intresse för något lämpligt ämnesområde. Så vad menas? Är det:

  1. Att “arbetarklassens” barn per definition är för obegåvade för att uppnå bra betyg
  2. Att ingen ur “arbetarklassen” kommer att söka till utbildningarna
  3. Att “arbetarklassens” barn systematiskt kommer att filtreras ut vid antagningen

Vi kan anta att alternativ 1 inte är vad som menas, eftersom det är befängt att tro att inkomst skulle ha något slags koppling till begåvning (även om vi vet att högutbildade och välavlönade människor i större utsträckning röstar blått). Vi kan även räkna bort alternativ 3, eftersom diskriminering på grund av inkomst aldrig skulle accepteras eller förekomma, särskilt inte på en kommunal skola. Återstår då alternativ 2. Men vad grundar man detta påstående på? Ingenting, tydligen. En teori är att det finns en “arbetarstolthet” hos vissa föräldrar som gör att man inte vill ge sina barn chansen till en högre utbildning: “Duger gruvan åt mig så duger den åt min pöjk!” Men även om vi kan se på sådant beteende som vidrigt och själviskt så måste det vara upp till ett barns föräldrar att välja vilken skola barnet skall gå i.

En annan teori är att föräldrar i “arbetarfamiljer” inte är lika bra på att lära sina barn goda studievanor och peppa dem till att prestera bra i skolan. Men återigen måste ju ansvaret här ligga på föräldrarna. Och eftersom en särskild begåvning inom t ex matematik kan finnas hos barn även från ett sådant hem så är ju chansen ofantligt mycket större att han eller hon hittar en specialutbildning där dessa kunskaper kan utvecklas om man inte förbjuder sådana utbildningar, vilket alltså är fallet just nu. Givetvis kommer en begåvad pojke eller flicka dessutom att trivas bättre i en klass full av likasinnade, än i en klass där han/hon blir “lärarens kelgris”. Att duktiga elever klarar sig själva är en myt. Tvärtom tenderar duktiga elever som inte får någon respons från omgivningen att spendera sin tid i skolan på mindre nyttiga, men desto mer stimulerande, aktiviteter.

Hur som helst finns det ingen som helst anledning att förvägra barn, “elit” eller inte, som har ett särskilt intresse för matematik eller något annat naturvetenskapligt ämne, att läsa utbildningar som är specifikt inriktade mot deras intresse, bara för att den möjligheten inte tillkommer alla. Människor föds olika och utvecklas olika. Alla har inte vad som krävs för att få MVG i matte, komma in på KTH eller ta examen därifrån. Så är det bara. Men det är de utvalda, de starkast lysande stjärnorna, de bästa snillena som gör mest för att föra vårt samhälle framåt. Så genom att inte fånga upp dem och ge dem största möjliga chans att uppnå sin fulla potential gör vi oss alla en otjänst.

Rekommenderar till sist detta klipp från Simpsons. Tack till Ingerö för länken.

Piratkopiering och fantasisiffror

Blir via SvD uppmärksammad på att BSA släppt sin rapport om internationell piratkopiering för 2008. Där kommer man fram till att cirka 25% av all mjukvara som används på datorer i Sverige är piratkopierad, vilket lustigt nog placerar oss ganska långt ned på listan över världens pirattätaste länder. Naturligtvis gäller undersökningen i första hand företagsanvändare, vilket innebär att saker som spel inte är inräknade. Tittar du in i en typisk hemdator så är andelen piratkopior förmodligen aningen högre än 25%.

BSA och andra antipiratorganisationer gillar ju att i dessa rapporter försöka framställa piratkopieringen som en stor kostnad för industrin, ofta klämkäckt angiven som en ganska exakt summa (72 miljarder i Sverige enligt rapporten). Här lyckas dock SvD:s artikel vara mer vinklad än själva rapporten (som för övrigt finns i sin helhet här). Där rapporten faktiskt medger att siffran bara är en uppskattning av antalet piratkopierade program multiplicerat med det genomsnittliga värdet på ett stycke mjukvara och sätter förluster –  “losses” –  inom citattecken för att markera att det rör sig om låtsaspengar, skriver man i SvD ut siffran som om det var faktiska förluster det handlade om:

I USA är andelen lägre än i Sverige, men trots det blir förlusten för IT-industrin störst där, drygt 9 miljarder dollar eller nästan 72 miljarder kronor.

Dålig journalistik, någon? Det är lätt att inse att för att få en rimlig bild av hur mycket pengar som industrin i själva verket förlorar genom piratkopiering, måste undersökningen av “hur många piratkopierade program har du på din dator” även kompletteras med frågorna:

  • Av alla piratkopierade program du använder, hur många hade du valt att klara dig utan om du inte hade tillgång till piratkopiorna?
  • Av alla piratkopierade program du använder, hur många hade du ersatt med ett billigare – eller gratis – program från en annan leverantör om du inte hade haft tillgång till piratkopiorna?
  • Av alla de program du använder, hur många har du köpt legala versioner av efter att tidigare ha använt en piratkopia?

Samma frågor (i anpassad form) kan naturligtvis appliceras på “undersökningar” gällande piratkopiering av film, musik eller annat material. En grundläggande anledning till att man piratkopierar är nämligen att det ofta är betydligt enklare att få tag i det man behöver piratvägen. De distributionssystem som upphovsrättsindustrin utvecklat för många miljarder kronor kan inte tävla med enkla webbplatser och fildelningprogram som studenter och källarnördar svängt ihop ideellt. När industrin börjar leverera vad kunderna efterfrågar, då kan vi börja snacka om “förluster” av fildelning. Just nu är det en grop som upphovsrättsindustrierna har grävt åt sig själva.

På tal om upphovsrätt – jag har fortfarande inte bestämt mig hur jag vill rösta i EU-valet. Sajter som den här pekar mig ganska solklart i riktning mot något av Allianspartierna. Men det här är ytterligare en anledning för mig att rösta Pirat. Sexköpslagen är vid sidan av LAS en av de mest antiliberala lagar vi har, eftersom den försöker förbjuda vuxna individer att ingå frivilliga avtal som inte innebär skada för någon. Dessutom vet vi sedan länge att den bara försvårar för de prostituerade. Men det är ett ämne för en annan bloggpost.

Kattnytt

Mischa, 2009-04-24

Några av mina vänner har frågat mig hur det går med min katt, Mischa, så här kommer lite updates. Hon närmar sig sex månaders ålder nu och växer så det knakar. Hon käkar mat i till synes obegränsade kvantiteter och sover största delen av dagarna, men när hon är vaken är hon det gosigaste, keligaste lilla pälsnystan som finns. Hon älskar att bli klappad och att ligga i mitt knä (eller på musmattan, oftast när jag försöker få något gjort samtidigt). Nyligen tappade hon sina “mjölktänder” och tydligen kliar det i de nya bissingarna som växer ut, för hon älskar att bita i saker, särskilt mina händer. Hoppas det går över.

Tydligt är dock att hon växt ur en del av grejerna jag köpt åt henne lite snabbare än väntat. Idag uppgraderade jag hennes lilla baby-kattlåda till en enorm sak som mer liknar ett 5-star Pussycat HiltonTM än en toalett. Den nya kattlådan har dessutom tak och väggar, vilket förutom att tillgodose eventuella kattliga krav på insynsskydd även hindrar hennes pälsighet från att sprida ut kattsand (med eller utan “bonusinnehåll”) på köksgolvet efter varje toalettvisit. Detta då katter, trots moderna innovationer som klumpbildande kattsand, fortfarande envisas med att lägga sin spillning i små gropar som sedan skall täckas över, genom vigoröst sprättande, efter avslutat arbete.

Jag lägger upp nya foton lite då och då i galleriet, så den som är nyfiken kan titta in där!

…och de röstar säkert på sossarna också!

White Trash

Den här krönikan är så rolig att jag måste blogga om den, fast det är söndag kväll och jag borde göra något vettigt egentligen, typ sova, gosa med katten eller skriva lite kod. Sara Kadefors ondgör sig över “brölande män” som “invaderar stan (Göteborg, min anm) tillsammans med vårsolen”.

Nu ska de ut på stan och röja. Det är sommar, för fan! Tjena brudar! Vill ni knulla? Inte? Vad fan är det för fel på er då? Ni är jävligt fula, det är det som är felet. Öööhhh! De hejdar en spårvagn med hjälp av sina nakna bringor. Rullar av utanför krogen. Vill du ha stryk, din jävel? Kom, så ska jag slå dig! Var fan är alla brudar? Fan buddy, jag älskar dig. Vi tar en sexa jäger till, nej förresten, en åtta! Ingen får banga nu. Ingen!

Det står inte i texten, men det är alldeles uppenbart den svenska versionen av white trash som Sara så på pricken skildrar.  Själv håller jag fullständigt med om att dessa hemska varelser borde rensas bort från vårt samhälle! Det är ju i exakt den här demografiska gruppen (lågutbildade män under 50) som både Vänsterpartiet, sosseriet och Sverigedemokraterna hämtar merparten sina väljare! Blir vi bara av med dem så är minst hälften av samhällets problem (alkoholism, kvinnomisshandel och krogvåld för att nämna tre) lösta, och kanske kan vi dessutom stänga landets alla fotbollsarenor, som ju också tycks attrahera neandertalare i drivor. När börjar vi saneringen?

Jag (liksom Sara) skämtar givetvis, men tydligt är ändå att hennes text trampat på minst en öm tå. Läser man kommentarstråden så dyker genast de obligatoriska referenserna till judeutrotning, etnisk rensning och anklagelser om sexism upp. Det som slår mig som en smula underligt är dock att alla (inklusive rubriksättaren på kommentarstråden) tycks ha fått för sig att det är unga män det handlar om, alltså killar i 20-årsåldern. Min upplevelse är snarare att den stereotypa brölande white trash-snubben (varav rätt många förresten är kvinnor) snarare återfinnes i åldersgruppen 30-50 år. Åtminstone om man ser på Sundbybergs många krogar och restauranger, där jag av förklarliga skäl spenderat flera varma vårkvällar på sistone.

Men är de ett problem? Nej. Tonårsflickor som skriker i sina mobiltelefoner är också störande. Studenter i overaller som har fylleslag på campingplatser är förmodligen extremt störande enligt vissa. Jag åker hellre bil än kollektivt eftersom jag avskyr att bli antastad av pärm- och lapptiggare, religiösa galningar, försäljare och andra mörkrets varelser som smyger runt där i jakt på försvarslösa offer. Men ett visst mått av tolerans är ändå nödvändigt för att vi alla ska kunna leva tillsammans. Så jag åker kollektivt ändå, när det är smidigast. Och om Sara Kadefors tycker att det är jobbigt att gå på krogen kanske hon borde söka sig till lite bättre ställen. Krogar som serverar fler än tre ölsorter (ljus lager räknas som en ölsort oavsett hur många olika märken det finns) tycks nämligen ha något slags osynlig barriär mot folk som inte kan uppföra sig.