Reseblogg från Kroatien, 14-15 juli

Jag och Lukas har varit på semester i Kroatien i två veckor och detta är min reseblogg, som jag skrev på min Windows-mobil men postar i efterhand eftersom nätåtkomsten inte var något vidare under semestern. Se alla inlägg här.

Lukas på Srd, Dubrovnik i bakgrunden

En brant gränd i Dubrovnik

Tisdagen den 14 juli

Mr Hyrbil (även känd som Drazen) levererade en skitig men pigg Opel Corsa-diesel när vi fortfarande satt på terrassen och åt frukost (kroatiska pikanta korvar och stekta ägg, för övrigt). Vi drog omgående på oss byxorna och styrde mot Dubrovnik, 15 mil söderut längs smala serpentinvägar (det finns en motorväg, men den går bara typ halvvägs och inte via Makarska!) I Kroatien kör alla minst 20 km/h för fort, precis som i Sverige, men vägarna är smalare! Åkte förbi sjuttielva småbyar på vägen varav majoriteten inte fanns på kartan, vi roade oss med att vråla namnen, som hejaramsor eller svordomar – Kroatiska är ett flexibelt språk, särskilt när man inte kan det!

Gödda av “goda råd” och skräckhistorier från andra turister väntade vi oss spanska inkvisitionen eller värre vid bosniska gränsen, men möttes av en handviftning: kör på bara. Vilket antiklimax! Blev så förvånade att vi glömde bordershoppa. Väl framme i Dubrovnik slängde vi av väskorna i vår övernattningslägenhet, åt lunch på en flott restaurang med kalkstenslejon som bordsgrannar och tog buss 6 från Babin Kuk (ja, stadsdelen heter så) till Gamla Dubrovnik, ett stycke romerskt fort som får Visbys ringmjaur att se fånig ut (förlåt, gotlänningar, men ni har i alla fall snyggare tjejer.) Klättrade runt på stenarna och tittade i butiker fram till kvällen, sedan åkte vi tillbaka till lägenheten för lite siesta innan middagen.

Gick ned till hamnen och avnjöt middag på en terrass med brutalt fin utsikt; maten var också mycket god och vinet räckte läääänge. Gick hem och kastade ut världens största tusenfoting ur rummet (ledsen, djurvänner – den träffade en mur på vägen ut.) Kröp till sängs mätta, belåtna och fullständigt utmattade.

Fort Imperial, på toppen av Srd

Onsdagen den 15 juli

Bestämde oss för att ta en promenad innan hemresan så vi gick runt “babiankuken”, alltså udden Babin Kuk, till fots. Inte en jättebra ide skulle det visa sig eftersom massor av hotell och villor hade lagt beslag på delar av kusten som vi därmed var tvungna att gå runt. Genomsvettiga och trötta satte vi oss i bilen, ställde ACn på max och körde upp på Srđ, en bergstopp med en fästning på (Fort Imperial) som tydligen stått obesegrad under Hemlandskriget 1991-1995. Inte svårt att förstå varför – det var branta backar (26% lutning enligt trafikskylten) och vår stackars Sopel fick jobba som en bergsget för att komma upp.

Fortet var synnerligen välbehållet och ombyggt till museum över den kroatiska armens tappra och hjältemodiga kamp. Massor av fina gamla vapen med vilka kroaterna drivit ut inkräktarna fanns också att se. Nöjda och indoktorinerade rullade vi ned för Srđ igen och styrde kosan norrut. Rullade återigen genom Bosnien utan några som helst besvär. Stannade på en marknad längs vägen och handlade mumsiga drycker i mängder av byborna, det mesta i väldigt anonyma flaskor. 5% eller 55%? Who knows? Och vem bryr sig, förutom tullen?

Strax därefter blev vi hungriga och rullade in i någon ort vars namn vi inte kunde uttala – Grgrgricivici eller nåt – och hittade en otroligt fin liten restaurang nere vid stranden. Satt där i säkert två timmar, mumsandes läckert käk under noga studie av fiskarna som simmade under våra fötter. Så småningom lyckades vi slita oss och körde hem till Makarska, där vi åt middag och somnade ganska tidigt.

Dubrovnik

Sittandes på muren runt gamla Dubrovnik

För övrigt … var Kroatiska självständighetskriget, eller Hemlandskriget som kroaterna själva kallar det, en i raden av konflikter där folken i kommunistiskt styrda länder sade ifrån på skarpen och började kämpa för självständighet och demokrati. I detta fall med lyckligt resultat, även om kriget tyvärr krävde ett stort antal dödsoffer. Det krävs emellertid inte många timmar i Kroatien för att man ska inse att konflikterna tillhör det förflutna. Liksom kommunismen.