Låt Saab dö – andra behöver kompetensen

Det är redan gamla nyheter att Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson säger nej till att låna ut en miljard kronor till Koenigsegg Group. En del anser naturligtvis att detta är jättehemskt. Själv kan jag bara applådera. De senaste 20 åren har Saab varit en enda stor, blödande förlustmaskin som påstår sig tävla med BMW och Audi men som inte ens kan spöa tjeckiska lågprismärket Skoda på hemmaplan. Det finns därmed en positiv sida av att Saab går i konkurs – all den kompetens som eventuellt finns bland de anställda frigörs därmed och kommer mer dugliga företag till gagn. Men hade jag jobbat på Saab och varit någorlunda kompetent i det jobbet så hade jag flytt för länge sedan.

Ett argument som ofta lyfts fram är att det i teorin är billigare för staten att låna ut/köpa upp Saab än att ta konsekvenserna (i form av arbetslöshet, osv) av att Saab går under. Men då ser man ofta bara på den kortsiktiga kostnaden för själva lånet/köpet och ignorerar, eller underskattar, glatt det faktum att ingenting alls tyder på att Saab kommer att börja gå med vinst inom de närmaste seklen. Oavsett vem som blir nästa ägare kommer man antingen att behöva strukturera om företaget från grunden (=avskeda folk) eller räkna med många, många förlustår. Och experterna tvivlar på att Koenigsegg Group har vad som krävs. Förstå mig rätt – jag ser gärna att Saab återuppstår som en framgångsrik biltillverkare i Koeningseggs ägo – men jag skulle inte satsa en spänn av mina egna pengar på projektet.

Jag blir besviken när normalt sett vettiga personer som Alrik SöderlindAuto Motor & Sport (i nr 18, 25 aug 2009 – artikeln ej online) beklagar sig över att regeringen inte häller pengar över Saab när man faktiskt är delägare i andra företag. Alrik menar också att eftersom andra länders regeringar i vissa fall har lagt stora belopp på att rädda inhemsk bilindustri bör Sverige göra detsamma. Men vad den gode Alrik och andra då missar är att det är skillnad på normalt sett välskötta företag som bara fått sig en törn av “krisen”, och företag i bottenligan som inte gjort någon anmärkningsvärd vinst på 20 år, inte visar några tecken på att börja göra det och där lågkonjunkturen bara var ytterligare en spik i kistan.

Så Koeningsegg, köp Saab för era egna pengar eller låt det dö. Det är kanske på tiden.

One thought on “Låt Saab dö – andra behöver kompetensen

  1. Jag får ibland slängar av industripatriotism, men jag har bett min bror att kasta saker på mig så jag kommer på rätta tankar när jag fallerar åt det hållet. Detta skedde när SAAB åter igen börjar skaka och tvivelaktiga åtgärder slängs fram för att rädda företaget.
    I sak håller jag med; har för mig att någon bloggare ironiserade över ev. statligt övertagande av Volvo och Saab med att det nu var dags för ”Svenska Bil” att dränera en redan ansträngd statskassa. Och ja, det gör ont att se sådana här klassiska industrier gå under, med alla de följder som detta får, men då har orten i fråga inte stimulerat nytänkande och småföretagande i tillräcklig grad. Att Saab försvinner borde leda till att andra verksamheter skapas på orten, om inte, så är saken i det närmaste klar, vilket orter som Stråssa, Fredriksberg och Deje vittnar om; en nästan krampaktig vägran för att skapa någonting nytt, då var det bruken, och nu är det verkstadsindustrin.

    Vad jag inte förstår är varför folk i allmänhet, men vänstern i synnerhet inte förstår dessa fakta;
    – Det produceras för mycket bilar i världen.
    – Det finns länder i Asien.
    A) Kina och Japan exempelvis.
    B) Dessa producerar bilar.
    C) Detta gör dem snabbare, billigare och bättre.
    – I längden medför detta att fabriker i ex. Europa blir mer och mer frånsprungna.
    Och så vidare… statskapitalistiska åtgärder kommer inte att räcka till.

    Så; vad göra? Svar: Någonting annat, helst i high-tech, green-tech branschen eller liknande. Helt enkelt någonting som görs bäst här. Detta är enkla komparativa effekter. Inget ideologiskt egentligen. – Så är det. Alternativet till förändring och förnyelse är att stå still, och det har fruktansvärda konsekvenser (man kan förvisso också gå bakåt, men detta tror jag inte någon seriöst överväger).

    Vi skrattade åt japansk bil och varvsindustri en gång i tiden. – Nu är det ingen som skrattar längre. Samma sak kommer att ske med Kinas bildindustri (och annan industri också för den delen).

    En sista betraktelse för att återknyta till Saab-fallet: när MG-Rover började falla sönder så fördes en mycket het debatt om statligt övertagande, och att det var någon annans fel att företaget inte gick ihop. Det var dock en journalist som torrt anmärkte att majoriteten av dem som närvarade vid protestmöten och liknande kom i en Honda, Toyota eller en Nissan. Förmodligen köptes dessa bilar istället för en ständigt havererande MG eller Rover…

Comments are closed.