Uppgradera inte till Windows 7 (eller: hur du blir en äkta geek)

Windows RG

Jag blir alltid en smula ledsen när jag stöter på människor som spenderat flera tusen kronor på en utmärkt dator (eller i vissa fall, en pissusel dator som kan bli fullt användbar med några billiga modifikationer) men som inte klarar av att använda den. Ni vet vilka jag menar: samma kategori av människor vars DVD-spelare blinkar “00:00” konstant och som har övertygat sig om att alla popup-rutor, inklusive de som påminner om 947 oinstallerade Windowsuppdateringar, är “virus”.

Dock finns det ett par goda råd som även hyfsat kompetenta datoranvändare lätt glömmer bort, eftersom de kräver en del egen ansträngning att komma igång med, fastän resultatet ofta sparar in den ansträngningen tio gånger om. Ni som likt mig käkar enligt LCHF känner igen principen. Inspirerad av de ofta återkommande men i nio av åtta fall helt meningslösa artiklarna i slaskpressen på samma tema kommer här därför mina tre råd till hur man får sin dator att fungera bättre:

1. Kasta ut Windows XP och gör en ren installation av Windows 7

Windows Vista fick inte något vidare gott mottagande, kanske med all rätt. Men Windows 7, som landar i butiker den 22 oktober (men som alla datornördar med självrespekt förstås redan har provat) är en annan femma. Sedan jag uppgraderade är det en ren plåga för mig att använda en XP-dator. Det är som att jobba med ett trubbigt instrument, där allting tar längre tid och kräver fler handgrepp än det borde. Därför gör det mig ont att se hur vissa klamrar sig fast vid XP som en alkis vid en halvdrucken Arboga 7,2.

Jag kan ägna spaltmeter åt att förklara exakt hur bra Windows 7 är jämfört med alla andra populära OS på marknaden (och några impopulära) men enklast är egentligen om du provar själv. Jag har gjort tillräckligt med obetald reklam för Microsoft redan.

Så varför titeln på detta blogginlägg? Jo, ett vanligt misstag när en ny version av Windows landar är att man stoppar in skivan och klickar på “uppgradera”. Låt bli det. Formatera hårddisken och installera om på nytt. Plötsligt känns datorn minst tio gånger snabbare, du blir av med all skit som ackumulerat under åren och slipper krångla med inkompatibla drivrutiner. Dessutom går en nyinstallation mycket snabbare än en uppgradering. “Alla mina jätteviktiga filer då?” undrar du. Läs vidare:

2. Lagra personliga filer och sådant du inte kan installera om på en separat disk

Att tömma disken och installera om datorn är inte särskilt jobbigt eller tidskrävande. Men om du är den sortens person som lagrar allt under C:\WINDOWS kan du stöta på problem. Genom att lägga alla personliga filer – allt du inte enkelt kan installera om genom att stoppa in en skiva eller ladda hem från Internet – på en separat disk, åstadkommer du två saker. Dels behöver du inte vara orolig för att göra en ren Windows-installation, allt det du vill spara ligger ju separat. Dels blir det mycket lättare att göra säkerhetskopior. (Gör du inte säkerhetskopior? Där har du ett större problem. Åtgärda och fortsätt läsa sen.)

Använd med fördel en extern hårddisk för dina personliga filer. Dels kan du lätt ta den med dig eller stoppa undan den när du ska resa bort. Dels har den säkert inbyggda funktioner för säkerhetskopiering. En variant är att ha två likadana som du synkroniserar en gång i veckan/månaden (det finns många smidiga program för att göra detta). Den ena använder du, den andra låser du in i ett kassaskåp. Växla med jämna mellanrum för att maximera diskarnas livslängd.

3. Köp mer minne och kör ett 64-bitars operativsystem

Precis som många har en irrationell rädsla för att byta bort trygga gamla sunk-XP finns det en rädsla för att köra 64-bitars Windows. Vissa tror att deras datorer inte har 64-bitars processorer eftersom det sällan marknadsförs. Andra tror att 64-bitars Windows inte kan köra 32-bitars program, eller att det sker något slags “emulering” som försämrar prestandan. Ingetdera är sant. Något som däremot är sant är att en dator med ett 64-bitars operativsystem och processor bättre kan utnyttja hårdvarans resurser, blir snabbare (och ofta mer stabil) än samma dator med 32-bitars operativsystem.

En dator med 32-bitars operativsystem kan som mest använda 4 GB internminne (RAM), även om man rent fysiskt kan trycka in mer. Ingen big deal säger du, men ofta är gränsen mycket lägre, beroende på vilken hårdvara som används. Med t ex ett modernt grafikkort kan gränsen bli så låg som 2 GB, vilket är ungefär vad man hittar i en billig laptop. Nu skakar ni som Varit Med Förr på huvudet och konstaterar att det ska till ett fetto-OS som Windows för att kräva mer än 2 GB internminne. Men nej! Det fina i kråksången är att Windows 7 (och Vista) kan utnyttja oanvänt RAM som ett slags dynamisk RAM-disk för att snabbladda program och filer som används ofta. Resultatet är att datorn flyger fram. Dessutom är RAM otroligt billigt. Jag tycker inte att 8 GB är onödigt mycket, och köper man ändå en ny dator är extrakostnaden försumbar.

Sammanfattning

Om det ovanstående verkar för jobbigt eller krångligt för dig, sorry. Du tillhör nog inte målgruppen för den här artikeln. Gå och ställ klockan på din DVD-spelare och se om det känns bättre sedan. Eller sälj din PC till någon som kan använda den och skaffa dig en fruktdator eller ett Nintendo Wii. De är mer lämpade för folk som inte vet hur datorer fungerar. Alternativt kastar du av dig okunnighetens mössa, svär att aldrig lägga pengar på ful vit plast och börjar läsa några wikipedia-artiklar om processorarkitektur. Det är aldrig försent att bli en äkta geek!