Man skaffar sig ett jobb – man “får” det inte

Slaskmegafonen Aftonbladet har inlett en artikelserie om arbetslösheten. Helt oväntat handlar det inte om någon djupsinnig diskussion om exempelvis hur LAS slår mot redan svaga grupper på arbetsmarknaden till förmån för (huvudsakligen) medelålders män; istället handlar det tydligen om att ge spaltutrymme åt folk som ska “gråta ut” för att de är arbetslösa och så ska vi tycka synd om dem och kräva att någon göööööör något.

Inte helt oväntat har skvadroner av vänsterbloggare kravlat upp under respektive stenar och tar nu tillfället i akt att skylla på regeringen. Det där med finanskris tas det ingen hänsyn till. Ej heller att regeringen gjort mer än någon sosseregering i modern tid för att stimulera fram fler jobb, på effektivast möjliga sätt – genom att sänka skatten. Okej, att avskaffa LAS kanske vore effektivare, men så höga förhoppningar har jag inte om vår nuvarande regering. Kanske om några år.

Jag har faktiskt rätt svårt att tycka synd om en 26-årig singeltjej som inte lyckats få något jobb. Föga konstigt det när hon själv säger att hon “ingenting kan“. Hallå, vad har du pysslat med de senaste åtta åren? Tjejer med civilingenjörsexamen är högvilt på arbetsmarknaden och utbildningen är gratis! Alternativt kan man ju flytta någonstans där det finns jobb, men det sitter långt inne för många. Det kan förstås tyckas orimligt att bli “tvingad” att flytta hundra mil för att få jobb, bort från familj och vänner. Men vad är då alternativet?

Arbetstillfällen uppstår inte i ett vakuum. Det måste finnas ett behov och behovet måste motivera kostnaden för att anställa (här kommer skatten in – ju mindre pengar staten tar desto mer finns det över till löner). Det går naturligtvis inte att tvinga arbetsgivare att erbjuda jobb på de orter där det finns särskilt många arbetslösa, dessutom vore det bara att flytta på problemet. Återstår då två alternativ, antingen ska fullt arbetsföra människor gå på bidrag eller så får de ta sig i kragen och flytta dit jobben finns. Vilket är mest realistiskt? Jag frågade en kommunist, men i skrivande stund har jag inte fått något svar. Underligt.

På tal om LAS, förresten…

3 thoughts on “Man skaffar sig ett jobb – man “får” det inte

  1. Jag är riktigt nyfiken. Hur åstadkommer du nya jobb, eller stimulerar, genom att sänka löneskatten? Inte för att jag är emot det per se men att slå sig för bröstet och säga att man fixat fram nya jobb med det är väl ändå magstarkt.

  2. När Reinfeldt fick den frågan hänvisade han till forskning och erfarenhet från andra länder. Se artikeln här:

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3544987.svd

    Dock saknas förstås konkreta referenser till sagda forskningsunderlag. Går säkert att hitta om man är driven. Hittade även en intervju med Per Schlingmann där han ger lite mer bakgrund:

    http://www.aftonbladet.se/debatt/article5769495.ab

    “Forskning visar att sänkt skatt på arbete ger fler jobb. När det lönar sig bättre att arbeta söker människor som är arbetslösa fler jobb och de söker dessutom jobb i vidare kretsar. I kombination med åtgärder som gör det billigare och enklare för arbetsgivare att anställa, bidrar jobbskatteavdraget till regeringens mål att skapa fler jobb, fler företag och minskat utanförskap. Lägre skatt underlättar för företag att starta, växa och stanna i Sverige.”

    Makes sense to me.

  3. Att sänkta skatter ger fler jobb har dubbla grunder.

    Först kan man titta på “skattekilen”. Begreppet handlar om hur mycket en person har kvar i handen när alla skatter och avgifter är betalda efter att ha tjänat X antal kronor (oftast tittar man på de sista 100 intjänade kronorna). Om jag betalar dig 100 kronor och du får betala 20 kronor i moms, 20 kronor i arbetsgivaravgifter, 30% skatt på det kvarvarande (för en som inte betalar statlig inkomstskatt) så kan arbetaren ha 40 kronor kvar i handen. Staten tar således 60% av det en person tjänat. Minskar man skattekilen, oavsett om det handlar om sänkta arbetsgivaravgifter, förändrad moms, sänkt inkomstskatt eller andra skatter/avgifter så får arbetaren mer pengar att röra sig med. Skulle man minska skatten med två tredjedelar så skulle folk ha dubbelt så mycket av sina intjänade pengar kvar att leva på vilket leder till att folk konsumerar mer saker och fler tjänster. Nackdelen är att den ökade konsumtionen inte väger upp för den minskade skattesatsen så staten får lägre intäkter att röra sig med, även om de med lite tur även får lägre utgifter.

    Skattekilen handlar egentligen inte om arbetsmoral eller vilja att arbeta utan bara hur många gånger pengarna snurrar innan alla hamnat hos staten. Eftersom staten är en trög aktör och individer tenderar att agera snabbt så ger en lägre skattekil fler jobb.

    Den andra delen är moralisk. Tror den vetenskapliga grunden sammanfattas i forskning kring Lafferkurvan. Höjer man skatten så betyder det inte att man får större skatteintäkter eftersom folk väljer att inte arbeta eller skattefuska. Dessutom ökar incitamentet för skatteplanering.

    En höginkomsttagare kan idag betala uppemot 60% i inkomstskatt vilket betyder att staten tar över 75% av de pengar du drar in. Och då har vi inte räknat på andra omkostnader. Viljan att då arbeta en extra timma kanske inte är så intressant eftersom man redan har ett bra liv. Kompetenta personer väljer att inte arbeta några extra timmar.

    Samtidigt är kostnaden för att vara arbetslös/sjuk/förtidspensionerad jämfört med att arbeta inte särskilt stor för de som har mindre resurser, vilket minskar deras incitament att arbeta. För en låginkomsttagare kan a-kassa eller socialbidrag rent av löna sig eftersom man slipper arbetsresor och andra med arbetet förknippade utgifter (resor, äta ute, ordentliga kläder etc). Dessutom öppnar det upp för eventuellt svartarbete. Genom att öka skillnaden även där så får man en högre arbetsmoral, större vilja att söka nya jobb och bättre arbetsinsatser vilket ökar lönsamheten att anställa folk och därigenom ökar antalet personer som blir anställda.

    Och förstås, när det kommer till personer som inte kan något och är allmänt inkompetenta – höjd minimilön har gjort att de helt enkelt inte har något arbete som genererar de mervärden deras lön kostar arbetsgivarna.

Comments are closed.