Några tankar om klimatet

Lille Havfruen, Köpenhamn

Det har varit dött på bloggen i en månad nu. Jobb och mer jobb tar sin tid, dessutom är jag mitt i förberedelserna för att börja gnugga på mitt pilotcert. Plus att det är jul. Det blir mer att jag postar länkar, med tillhörande cyniska kommentarer, på Facebook eller utsätter mina stackars vänner och arbetskamrater (ni vet vilka ni är!) för halvtimmesrants. Bättre än inget, I suppose, men bloggen är ändå bäst.

Klimatet dominerar medierna tack vare mötet i Köpenhamn. Själva mötet finner jag faktiskt ganska ointressant. Å ena sidan har vi en hög u-länder vars enda intresse av mötet är att sätta sig på tvären så att de ska slippa ta något som helst ansvar för sina utsläpp (eller sin brist på demokrati och mänskliga rättigheter) även fortsättningsvis. Vissa använder mötet för att predika socialism. Å andra sidan har vi EU och USA, två i grunden välmenande bjässar som ställer upp på vissa uppoffringar så länge de inte måste bära hela bördan själva. Till sist Kina, som kombinerar de sämsta sidorna av båda grupperingarna. Vem som helst förstår att det är upplagt för fiasko.

Jag ska inte påstå att jag är någon expert på klimatvetenskap, men jag har läst en del. Att medeltemperaturen för närvarande stiger tycks vara mestadels säkert men huruvida det faktiskt beror på människans koldioxidutsläpp finner jag osäkert. Ibland får man uppfattningen att det råder något slags konsensus inom forskarvärlden, vilket förstås är långtifrån sant. Även bland skeptikerna hittar man stora namn och fina titlar. Givet denna osäkerhet finns det egentligen bara ett argument som håller för att ändå dra ner på utsläppen i mesta möjliga mån, nämligen försiktighetsprincipen. Att släppa ut koldioxid kanske inte skadar miljön, men att inte släppa ut koldioxid gör det säkert inte.

Återstår då bara frågan om vem som ska betala för de nödvändiga samhällsförändringarna. Janne B. Svensson står kanske ut med några kronors högre bensinskatt, men att skippa Thailandresorna varje vinter? Sluta äta importerad mat? Sluta köpa julklappar? Glöm det! Om priset för en mindre uppvärmd planet är att vi måste offra vår civilisation så får planeten bli varmare, så enkelt är det. Det kommer inte att innebära slutet på allt liv, eller att planeten går i bitar – naturen kan själv åstadkomma långt svårare katastrofer än vad människan kan åstadkomma ens med kärnvapen, och ändå frodas livet fortfarande. Kanske stiger havet en smula så att några öar sjunker. Big fucking deal.

I grunden inser de flesta detta. Även om man månar om miljön så är det inte till vilket pris som helst. Jag ser därför ingen risk för att den ekosocialistiska agendan ska vinna särskilt mycket mark i demokratiska länder. Även tokstollarna inser detta och tillämpar därför rent antidemokratiska metoder för att få ut sitt budskap. Men den fria världen står emot. Själv ser jag ingen orsak till oro. Med tiden kommer vi att lösa miljöproblemen; men inte genom att lägga om våra liv, utan genom forskning och smartare teknik. Då kan Birger Schlaug, Michael Moore & co gorma bäst de vill.

6 thoughts on “Några tankar om klimatet

  1. Om du orkade läsa den vetenskapliga pressen i stället, så kanske du skulle få en mera korrekt bild om vilket konsensus som faktiskt finns inom forskarvärlden.

  2. Om mängden konsensus beror på vilken media man läser så är det förmodligen så att mängden konsensus regleras mer av politiska faktorer än av vetenskapliga.

    Jag bestrider inte att merparten av alla klimatforskare tycks ense om att människan är ansvarig för en global uppvärmning. Det jag däremot bestrider är uppfattningen att vi ska göra precis vad som helst för att stoppa sagda uppvärmning.

    ÄVEN om global uppvärmning förekommer och är helt och hållet påverkbar av människan, är det verkligen värt priset att stoppa den? Vad kan rimligtvis hända med två grader högre medeltemperatur som vi inte bara kan anpassa oss till? (Vi måste ju tydligen anpassa oss i vilket fall?)

  3. Merparten av alla klimatforskare är inte ense om att de antropogena utsläppen står bakom klimatförändringarna. Däremot har FN:s klimatpanel endast valt ut de rapporter som talar för detta – det är ju trots allt uppdraget de har.

    Och om man betänker att det klimatindustriella komplexet omsätter c:a 79 miljarder dollar årligen (3000 gånger mer än oljelobbyn gör slut på) så handlar det väl framför allt att vara med vid köttgrytorna…

    Sveriges utsläpp uppgår till c:a 0,18 promille av de totala CO2-utsläppen i atmosfären (antropogena och naturliga). Jag väntar fortfarande på en cost/benefit-analys av hur mycket svalare det blir om vi slutar äta biff…

  4. Om polerna smälter bort helt så är det mer än “några öar” som läggs under vatten. Det kan kanske vara värt nåt att vi får ha kvar Stockholm, Göteborg och Malmö? ;) Dessutom så påverkar ju klimatet och som vi kan se utanför fönstret varje dag så är varmare inte lika med att alla får det som i Thailand. Det blir snarare mer moln och nederbörd men om du vill ha novembergrått året om så är det väl ok :) Men jag slipper gärna.

  5. Bengt: I det tidsperspektivet att polerna smälter bort helt (hundratals år, om jag inte misstar mig) så har vi gott om tid att hitta en teknisk lösning på antingen klimatet, eller för att hålla våra bostäder på land. Det är inte precis en risk vi behöver bekämpa NU, för att uttrycka det milt.

    Detta förutsätter förstås att man tror att jordens temperaturväxlingar är något vi öht kan påverka annat än på marginalen. Kanske smälter polerna bort oavsett vi gör om en sisådär 300 år.

  6. Och redan 2050 är vi 3 miljarder fler människor på planeten än idag (prognos). 3 miljarder till som bidrar till utsläppen. Om polerna är borta om 100år, vad tror du har hänt redan om 50år? Både 100 och 50 år är ganska små mått om man ska räkna teknisk utveckling och att hitta lösningar. Dessutom finns ju som vi redan nu ser en enorm tröghet i att vända utvecklingen. Inte ens om målen som var satta för Köpenhamnskonferensen hade ju kunnat skrivas i avtal och förverkligas så är det tillräckligt, bara en början. Oavsett om vi är orsaken eller inte så skjuter vi bara problemet framför oss, och, om det är vi som skapat det så blir det bara än värre innan vi fått tummen ur och vidtagit åtgärder. Folk kommer inte bara att få vänja sig att leva utan lyx utan även utan en hel del annat inklusive torr mark att bo på. 100 år är inte mycket för så genomgripande förändringar som behöver göras om det faktiskt beror på oss. Och om det inte beror på oss (men där tror jag vi är eniga) så är det knappast fel att minska utsläppen ändå av många anledningar. Planetens resurser är ändliga.

Comments are closed.