Biograferna är stoppklossar

Det var rätt länge sedan jag gick på bio. Dels har jag knappt tid, dels är det för dyrt, dels är upplevelsens kvalitet alltför oförutsägbar. Med detta menar jag att även om filmen mot förmodan är bra så riskerar man fortfarande att hamna i samma salong som någon eller några som medvetet eller omedvetet gör sitt bästa för att förstöra upplevelsen för alla andra.

Jag avnjuter däremot gärna en bra film i hemmets lugna vrå, vid precis den tidpunkt och med precis det sällskap som passar mig. Tyvärr är detta idag inte möjligt utan omfattande användande av fildelningssajter, vilket i praktiken gör att jag tittar på ganska lite film. De lagliga alternativen är som bekant urusla (ja, Voddler också) och har en film inte släppts på DVD går för det mesta även The Pirate Bay bet på att ge mig en version som är värd att se.

Tyvärr har vi ett släpankare som är fastkedjat i nätfilmbutikernas kollektiva anklar: nämligen biografbranschen. Biograferna ska ha ensamrätt i fyra månader på varje ny film och det krävs knappast ett geni för att lista ut att intresset är som störst under den perioden. Fick nätbutikerna konkurrera på lika villkor med biograferna skulle det förmodligen göra underverk mot piratkopieringen. Naturligtvis skulle mängder av biografer få stänga igen, men är inte hela den branschen i behov av en rejäl omstrukturering redan nu? Jag vill hävda att merparten av alla biografer lever på övertid.

Den svenska biografindustrin har nämligen sitt eget släpankare i form av det så kallade Filmavtalet, vilket kräver att 10% av bruttobiljettintäkterna går till “svensk filmproduktion” – ni vet, alla de där filmerna som knappt någon hör talas om och ännu färre faktiskt vill se. Filmavtalet, som i grunden är en 60-talskonstruktion, är idag frivilligt vilket innebär att alla nätbutiker står utanför. Föga förvånande finns det krafter som verkar för att ersätta det frivilliga avtalet med en lag som tvingar alla som säljer film i någon form att donera pengar till svensk filmindustri.

Det hela är naturligtvis fullständigt absurt, oavsett om det rör sig om ett avtal eller en lag. Varför ska en industri som inte klarar av att gå med vinst på egen hand hållas under armarna av staten, eller värre, tilldelas pengar som stulits från fungerande verksamheter? Marknaden – vi konsumenter – ska avgöra vilka filmer som är värda att betala för, inte ett gäng kultursnobbar som avlönas med skattepengar! Jag har förstås inget emot att det görs “smala, konstnärliga” filmer. Däremot anser jag att producenter av dylika får finansiera sina hobbies ur egen ficka, precis som alla vi andra.

2 thoughts on “Biograferna är stoppklossar

  1. Resonemanget översätter ju tämligen rakt av på all kultur/konst som statsfinansieras idag. Har aldrig riktigt förstått varför mina skattepengar ska gå till sånt som inte bär sig självt och som alltså tydligen väldigt få vill ha…

  2. Videodistributörerna och musikrättigheterna som är uppdelade efter nationer och regioner är stoppklossar för en modern utgivning.

    Jag får inte trycka en film här och sälja den till Tyskland eller Spanien. Jag måste ingå i avtal med distributör där det blir dom som bestämmer hur mycket och många som ska tryckas och ordnar med licensiering av musiken för varje nation där filmen ska säljas, i verkligheten blir det snarare ett tio tal distributörer för bara EU/EES och det finns inte ens gemensamma för hela norden i vanliga fall. Det hindrar distribution och åtkomst av film och utgör handelshinder. Men det är så denna industri föredrar det, med regionala monopol och rättigheter uppdelade på länder och regioner.

    Ett europeiskt Hulu eller Amazon VOD stoppas av samma anledning, nationsbaserade musikrättigheter (och tv/video har musik, mycket sådan) sätter stop för en all-europeisk tjänst med säte i ett land och rättigheter att sända till alla i europa. Vem som får åtkomst beror då på vilken land man befinner sig i och villkoren skiljer stort mellan länderna och det blir helt enkelt för svårt att driva en centralt driven och administrerad tjänst. Filmälskare tar ju till gråimport från t ex Storbritannien, som skickar direkt till oss, men dessa DVDs får inte säljas här av näringsidkare i landet utan tillstånd, vilket normalt inte kan ges. Är ju någon som belagt produkten med monopol. Men inte får ge ut den, inte planerar att ge ut den än eller ger ut en mycket dålig upplaga.

    Det hela är ju så löjligt att SF/Bonnier själva inte klarar av att driva en film/video on demand tjänst med större katalog än några indies som är oberoende från branschen och toppar på ca 2000 filmer och massor med porr som ingen vill ha. Medan tjänsterna i USA har ca 20 000 filmer och och 20 000+ TV-serier. Urvalet blir löjligt. Voddler är absolut lägst i klass och ligger på ca 800 filmer i en dåligt utformad tjänst med en icke licensierad spelare och gör patentintrång, och får en mycket opassande och dåligt presterande tjänst som inte klaras av särskilt väl på mindre kraftfulla datorer (hallå majoriteten av datorer som säljs är bärbara). Kvalitén är urusel. Tjänsterna i USA finns att tillgå från din TiVo DVR (inspelningsbara kabelmottagare), boxar för $99 USD, Blu-ray spelare, möjlighet att streamas till TVn via Xbox eller PS3, och laddas ner till datorn, inte bara streaming, allt i hd kvalité, det går att tillgå i vardagsrummet det gör ingen av de svenska tjänsterna, de som finns i kabel/satellitboxarna (som inte är via internet som i staterna utan via tv-näten) här har runt 600 filmer som mest och är ännu sämre. VOD-porr är nog inte så intressant, beck och wallanderfilmerna dessa har, har nog de flesta sett eller vill inte se :) Dessa ersätter inte ens en bensinmack med mindre urval. Bensinmackarna får ju iaf in nya filmer med jämna mellanrum. Kan man inte säga om de digitala tjänsterna. De som köper tjänsterna blir minst sagt besvikna på leverantören som lovar så mycket och annonserar så hårt.

    Vi ligger långt efter omvärlden, som vanligt. Nyss fick vi ju iaf e-bokläsare som säljs inom landet. Men det är långt kvar till någon revolution.

Comments are closed.