Flyglektion #1

SE-IUF (PA-28-181)

Äntligen blev det dags för min första flyglektion! “Bara” fyra månader efter min första provlektion har jag lyckats få alla tillstånd i ordning, blivit insläppt i flygklubben, fått ett eget passerkort till grinden på Bromma Flygplats och snackat med tre olika flyginstruktörer om hur man kan trycka in så mycket flygtid som möjligt i ett redan välfyllt schema, för att förhoppningsvis ha min Private Pilot License någon gång i sommar. Ett ambitiöst mål, har jag fått veta. Vissa har sitt cert efter tre månader, andra kan hålla på i åratal utan att ha vad som krävs för att flyga upp. Eftersom min teorikurs tar slut i juni får jag nog räkna med att hålla på i minst sex månader.

Denna gång flög jag inte SE-GLU (“Ludvig Urban”) utan SE-IUF (“Urban Filip”), förvisso ett plan av i princip samma modell – Piper PA-28 Cherokee – men lite fräschare och bättre utrustat (bland annat fanns GPS och skinnsäten!) Vädret var nästan bästa tänkbara, solsken och bara enstaka, högt svävande moln. Temperaturmätaren visade på -16 grader, i kallaste laget för att vara utomhus anser jag, men inne i flygplanet blev det snabbt varmt och skönt!

Själva lektionen gick till ungefär som min provflygning – vi gick ett varv runt flygplanet för att jag skulle lära mig att göra en daglig tillsyn (motsvarande den yttre och inre kontroll man lärde sig på körskolan). Därefter lyfte vi från Bromma, gjorde ett antal övningar under cirka en timmes tid och landade igen. Den största skillnaden var att vi fokuserade mer på några enskilda moment, istället för att snabbt testa igenom en massa olika manövrar som på provflygningen. Jag fick försöka flyga på konstant kurs, höjd och hastighet (lätt), stiga och sjunka till givna höjder (ganska lätt) samt svänga planet utan att påverka höjden (förbaskat svårt!)

Den som inte flugit själv eller läst på om flygning, har förmodligen rätt svårt att förstå hur man bär sig åt för att svänga ett flygplan, men jag ska försöka förklara. Planet har tre roder – skevroder, höjdroder och sidroder – vilka syftar till att rotera planet runt varsin imaginär axel. Men varje rörelse leder också till sidoeffekter, eftersom planet rör sig genom en luftmassa. Dessutom har man en fjärde variabel, hastigheten. Pekar nosen uppåt så kommer planet att stiga, och hastigheten sjunka, eller vice versa. Hastigheten påverkar roderverkan högst påtagligt. Svänger man åt något håll kommer vingen som ligger “utåt” i svängen att ha större roderverkan eftersom den rör sig snabbare genom luften.

För att göra en kontrollerad sväng som inte leder till att flygplanets höjd eller hastighet förändras nämnvärt, och inte gör eventuella passagerare flygsjuka, måste man därför göra koordinerade rörelser med alla tre roder samtidigt så att rodereffekterna tar ut varandra, utom just de man är ute efter. Skev- och höjdroder kontrolleras med ratten, sidroder med pedaler på golvet. Att lära sig svänga koordinerat är synnerligen svårt, men har man väl lärt sig det så sitter det i muskelminnet och går per automatik! Åtminstone hoppas jag innerligt det…

Känslan jag fick efter min första riktiga flyglektion är ungefär samma som efter min provlektion: det här kommer att bli genuint svårt för mig att bemästra, men jag har otroligt kul. Även fast det var länge sedan jag flög sist kom jag ihåg förvånansvärt mycket, dessutom har jag haft tid att läsa på. Ändå vet jag knappt vad knapparna på instrumentbrädan gör, jag fokuserar på att lära mig att få flygplanet att peka dit jag vill. När det är klart återstår att starta och landa, radiokommunikation, navigering, meterologi… men det avskräcker inte. Nästa flyglektion är redan bokad.

Fortsättning följer!

(Jag kommer inte att skriva om varje flyglektion, så för fler detaljer om vad de första lektionerna innehåller och hur övningarna går till rekommenderar jag den här texten på SAS Flygklubbs hemsida.)

One thought on “Flyglektion #1

  1. Vad kul! Din text får mig att minas hur roligt och utmanande det var i början att lära sig flyga. Hoppas du “fastnar”!

Comments are closed.