Toys for Flyboys: Lightspeed Zulu

Två saker lärde jag mig i lumpen: Att gamla lastbilar för ett fasligt oväsen och att hörselkåpor är väldigt obekväma att bära flera timmar i sträck. Bullriga motorer är ett gissel var man än befinner sig, men i små flygplan är det särskilt illa – du sitter fyrtio centimeter bakom motorn, i en farkost där all ljudisolering bantats bort för att spara vikt. Avgasrören har inte ens ljuddämpare. Till detta kommer vinddraget, som i över 200 km/h är allt annat än måttligt. Det säger sig självt att man behöver skydda hörseln på något sätt, samtidigt som man förstås inte får avskärma sig från den livsnödvändiga radiokommunikationen med flygledare, vädertjänst och andra piloter.

Varje pilot med någon som helst självbevarelsedrift använder således ett flygheadset, rejäla hörselkåpor med inbyggda högtalare och mikrofon. Marknaden är enorm och vad som egentligen skiljer en modell från en annan är svårt att avgöra. Vill man bara rädda hörseln och prata i radio duger de allra billigaste, som går att låna gratis på varenda flygklubb värd namnet. “Billigaste” är dock en högst relativ term i det här fallet – redan en instegsmodell kan gå lös på 3 000 kronor och letar man sig uppåt i prisklasserna till finare märken med fler finesser kan man lätt få punga ut med mer än det tredubbla.

I min jakt på headset till min PPL-skolning hade jag turen att komma över ett par Lightspeed Zulu – ett headset som, av priset och omdömena att gå efter, är det i princip häftigaste på marknaden just nu (med viss konkurrens av Bose Aviation X). Nypriset i pilotbutiken på Bromma är hisnande 9 200 kr – vilket kan pressas ned om man privatimporterar från landet i väst, men fortfarande betydligt mer än vad en flygelev vill spendera. Pengarna ska ju gå till flygtimmarna! Lyckligtvis stötte jag på en trevlig människa som var villig att skiljas från sina (lätt begagnade) Zulu till ett betydligt vänligare pris. Fortfarande mer än vad ett par nya Peltor 8006 hade betingat, men vafan – prylbögen i mig måste få bestämma ibland!

Vad får man då om man väljer att spendera nästan tio lax på ett par Zulu, och är det verkligen värt prislappen? Efter att ha provat och jämfört mina Zulu med ett par av klubbens headsets (de ovan nämnda 8006:orna) kan jag utan vidare konstatera: värdesätter man komfort så är saken avgjord så fort man satt lurarna på huudet. 8006:orna känns som vilka hörselskydd som helst – inte direkt obekväma, men man glömmer aldrig bort att man har dem på sig. Zulu har komfort som ett par riktigt fina HiFi-lurar av den typ som seriösa audiofiler glider omkring i. Ljudkvaliteten följer i samma spår – Zulu har så bra ljud att de utan vidare kan passera som ett par bättre lurar för hemmabruk. Tydligt är att Lightspeed lagt krut på att reproducera fler än bara de frekvenser som behövs för radiotelefoni.

(Den som tänker använda sina Lightspeed Zulu i ett modernare flygplan bör tänka på att de är inställda på mono som standard – för att få stereoljud får man slå om en liten brytare under batteriluckan. Detta då många flygplan saknar stereo i sina intercomsystem.)

Utöver den överlägsna komforten och ljudkvaliteten bjuder Lightspeed på en del godis för att göra flygningen behagligare. Zulu har både aux-ingång (för exempelvis MP3-spelare) och Bluetooth-anslutning, så man kan svara i mobilen med ett minimum av distraktion från flygningen. Att spela musik över den trådlösa förbindelsen går förstås också bra. Separata volymkontroller finns för öronen och Zulu kan till och med fejka “surroundljud” med hjälp av en funktion som kallas Front Row Center. Onödigt? Definitivt! Men känslan av att ha “extra allt” gör mycket för att plåstra om hålet i plånboken som Zulu lämnar efter sig.

Hur är då ljuddämpningen? Bra – måhända snäppet vassare än klubbheadsetet – men allvarligt talat är skillnaden inte speciellt stor och troligen försumbar ur ett hörselskyddsperspektiv. Det Zulu har som de flesta klubbheadset saknar är ANR, aktiv brusreducering. Fördelen med detta är att låga frekvenser (läs: motorbuller) filtreras bort effektivare. Nackdelen är att funktionen kräver AA-batterier, vilka förstås måste bytas med jämna mellanrum.

Sammanfattningsvis: Lightspeed Zulu är ett headset som står ut ur mängden, främst tack vare alla tekniska finesser. För en flygelev som inte kommit upp i ett tvåsiffrigt antal flygtimmar är de förstås brutalt onödiga, men å andra sidan kommer jag med största sannolikhet att ha glädje av dem i många år framöver. Har man, som i mitt fall, turen att hitta ett par som säljs en bra bit under butikspris är valet självklart. Skall man punga ut över nio tusen spänn gäller det att tänka noga på sina prioriteringar. Ligger fokus på att flyga och inte bli döv på kuppen så är det förmodligen bortkastade pengar. Komforten, ljudkvaliteten, Bluetooth-stödet och den aktiva brusreduceringen är, å andra sidan, tungt vägande skäl för att “go Zulu”.

One thought on “Toys for Flyboys: Lightspeed Zulu

  1. Bra utvärderat!

    Dock kan jag ju säga att ljuddämpningen är brutalt bättre än ett par peltor. Jag vet inte hur många timmar du loggat med dem än, men jag uppfattar vindsus över motorbuller med zuluna, på ett behagligt sätt. Jag får inte huvudvärk när man flyger en 3-4h i sträck och man är okej i skallen på kvällen. Det har inte hänt med några headsets jag testat innan.

    Och batterierna..ja de beöver bytas. Jag loggar en 20-30h/år och jag brukar få byta en eller två gånger per år beroende på hur mycket man kör bluetoothen (som såklart drar batterier utav bara fan). Inte så farligt med andra ord. Lägger man pengarna vi gör per flygtimme och det antalet timmar planering och tankekraft bakom varje flygtimme så är batteribyte inga problem mot vad man får ut av det. :)

Comments are closed.