Klasstänk förstör människor inifrån

Jag har aldrig tyckt om den begreppsmodell, vilken verkar användas både till vänster och höger, där man talar om människor såsom tillhörandes olika “klasser”. Arbetarklass, mellanklass, överklass. Raka, vita linjer dragna rätt över mänskligheten som om vi vore parkeringsplatsen utanför IKEA. Ingen kan heller riktigt förklara var linjerna är dragna. Antingen gör man det lätt för sig genom att bara se på inkomst, som om “alla med en inkomst över 30 000 kr i månaden” vore en homogen grupp. Eller så gör man det ännu lättare för sig och säger att man är den klass man anser sig tillhöra. På så vis kan Mona Sahlin säga sig företräda ett “arbetareparti” trots att hon själv tjänar mer än de flesta VDar och svänger sig med dyra väskor.

Ja, okej, jag vet att marxistisk teori, i vilken både socialdemokratin och kommunismen hämtar sin grund, definierar klasser utifrån produktionsmedlen och vem som har kontrollen över dessa. Problemet är att den sortens tänkande är hopplöst obsolet. Karl Marx hade inte bara fel då, hans teorier är direkt löjeväckande när de appliceras på dagens samhälle. En egenföretagare som jobbar hemifrån på sin egen dator, vad har hon för plats i den maxistiska utopin? Sannolikt elektriska stolen, men poängen är att hur man än vrider på definitionen så finner vi att “arbetarklassen”, som i retoriken påstås vara så hunsad och exploaterad, inte existerar i verkligheten. Och i den mån den existerar i fantasin är det ju var och ens fria val om man vill ingå i den. Så varför gör man det? Är det måhända så att man inte anser sig ha något val?

Bilden av “arbetarklassen” är som sagt synnerligen negativ. Av medierna och vänsterns retorik lär vi oss att en “arbetare” är lågutbildad, osofistikerad, utbränd och att hon behöver såväl statens som fackets hjälp för att med nöd och näppe klara sig hela vägen från vaggan till graven. Denna bild är så inpräntad att den kan hänvisas till utan några som helst belägg, till och med för att motivera sina egna upplevda tillkortakommanden (den länkade artikeln handlar om något helt annat egentligen):

Min man går hemma och är sjukskriven, han är arbetare och har svårt för att prata om känslor och djupare saker. Han brukar prata med sonen – men det blir mest om ”väder och vind”. Jag är också från arbetarklassen och kan inte heller föra några djupare, intressanta diskussioner känns det som.

Att läsa detta gör mig frustrerad. För mig är jantelagens ramsa – du ska inte tro att du är något – ett dåligt försök till svart humor. Tydligen finns det människor där ute för vilka detta är verkligheten. En värld där “klass” avgör vad man kan säga och tänka, snarare än individen själv. Det är bara tragiskt. Tyvärr är det ganska uppenbart hur sådana tankegångar uppstår. Socialdemokratin, som regerat Sverige nästan obrutet under en lång tid, har alltid gjort sitt bästa för att bidra till bilden av en patetisk, förtryckt arbetarklass. En klass som uppmanas att glo avundsjukt på den som vill och kan skapa en bättre tillvaro för sig och sin familj.

Varje människa bär på en gränslös potential. Oavsett kön, ras, föräldrar eller födsloort är vi alla kapabla att utföra stordåd. Mot detta står bara de hinder man lägger på sig själv, och de man tvingas på av omgivningen. Samhället borde vara fokuserat på att undanröja dessa, men istället lever många i ett träsk av avundsjuka och missunnsamhet mot dem som lyckas på egen hand. Trenden är på väg att vända, men det tar tid. Tills dess har vi ett ansvar att se till att de avundsjuka hålls borta från maktens korridorer.

3 thoughts on “Klasstänk förstör människor inifrån

  1. oj. läste av en slump. bland det mest korkade på länge. att tänka innan man skriver är som att torka sig innan man skiter?

  2. Problemet är att de avundsjuka är svåra att känna igen. Bortsett från en närapå genetisk strävan efter att förhindra alla andra att få det du själv vill ha (oavsett om du kan skaffa det eller inte) så särskiljer de sig inte särskilt mycket. Om de inte väljer att skylta med sina åsikter dvs, något både Mona Sahlin gör och som vi sett en hel del av igår under “Internationella Kvinnodagen”.

Comments are closed.