Mer amatörflygning på YouTube

Jag har tidigare postat ett par videoklipp och en hel del foton från mina flygeskapader här på bloggen, inlänkade via Facebook. Tyvärr är ‘fejjan’ väldigt starkt fokuserad på att dela bilder och filmer enbart med de som ligger i min vänlista och gränssnittet är minst sagt bristfälligt. Därför har jag nu flyttat mina flygsnuttar till kungen av videosajter, nämligen YouTube, där de gör gott sällskap med mängder av klipp på mer eller mindre amatörmässig flygning från jordens alla hörn. Jag rekommenderar alla som är intresserade av dylikt att göra den ett besök. Just nu har jag inte så många videoklipp uppe, men det kommer!

Även fotona är på väg till ett nytt hem (tillsammans med valda delar av det som ligger i mitt gamla junk-bildarkiv) men om det kommer ett senare inlägg.

Så krypterar du dina Google-sökningar

Om du är som de flesta andra webbanvändare så gör du dina sökningar genom Google. Och varför inte? Söktjänster kommer och går, men min erfarenhet är att Google konsekvent levererar en hög kvalitet på resultaten och erbjuder en bra integration mellan sina olika tjänster. Vissa ser förstås detta som en säkerhetsrisk. Google ser allt du söker efter, och använder du deras andra tjänster såsom e-post och kalender så kan Google förmodligen rota rätt djupt i ditt privatliv om de skulle vilja det. Nåväl, de flesta människor – mig själv inklusive – är nog åtminstone perifert medvetna om detta och väljeratt lita på att Google inte gör något elakt.

Nu har emellertid Google gjort något som faktiskt ökar skyddet för ditt privatliv. Nyligen införde man nämligen möjligheten att göra sökningar krypterat, med en teknik som kallas SSL. Själva tekniken är egentligen inte så intressant att ta upp här eftersom det hela är transparent för slutanvändaren – klicka på länkarna om du vill veta mer. Det fina i kråksången är att ingen (utom Google) kan se vad du söker efter. Vid en vanlig sökning kan nämligen såväl sajten du klickar dig in på, men också mellanhänder som din internetleverantör, se vilka sökuttryck du har använt. Vad de använder den informationen till är förstås svårt att säga, men som sagt – vad du Googlar efter säger mycket om dig.

Hur gör man då? Om du har Google som startsida är det naturligtvis inte svårare än att byta startsida till https://www.google.com. Om du som jag använder webbläsarens inbyggda sökfunktion (som ligger i eller bredvid adressfältet) så är det fortfarande ganska lätt, om man vet hur man ska göra. För enkelhetens skull har jag slängt ihop steg-för-steginstruktioner på engelska för de vanligaste webbläsarna:

HOWTO: Set Google SSL as default search engine

Mozilla Firefox

  1. Go to https://addons.mozilla.org/en-US/firefox/addon/161935/
  2. Click “Add to Firefox”
  3. Check “Start using it right away”
  4. Click “Add”
  5. Done!

Google Chrome

  1. Open Tools menu (wrench in upper right corner)
  2. Select “Options”
  3. Next to “Default search:”, on the “Basics” tab, click “Manage”
  4. Click “Add …”
  5. Enter the following values:
    Name: Google SSL
    Keyword: google.com
    URL: https://www.google.com/search?ie={inputEncoding}&q=%s
  6. Find and select “Google SSL” in list
  7. Click “Make Default”
  8. Click “Close” twice
  9. Done!

Microsoft Internet Explorer

  1. Go to http://www.ieaddons.com/en/createsearch.aspx
  2. Enter the following values:
    URL: https://www.google.com/search?q=TEST
    Name: Google SSL
    Character Encoding: UTF-8
  3. Click “Install Search Provider”
  4. Check “Make this my default search provider”
  5. Click “Add”
  6. Done!

Där försvann min sista* anledning att tanka MP3:or

Som alla andra älskar jag musik. Oavsett om jag sitter hemma, på jobbet eller i bilen så är det sannolikt en låt som spelar i bakgrunden. I detta är jag naturligtvis långt ifrån ensam, vilket är skälet till att Spotify blivit en sådan succé. På något underligt vis lyckades de få så gott som alla skivbolag med på noterna ungefär samtidigt, plus att de byggde en programvara som är både snygg, snabb och stabil. Tre önskningar på en gång? Men det gååår ju faktiskt inte! Nej, mycket riktigt har även solen sina fläckar. Länge hade jag en mobil för vilken någon Spotify-klient inte gick att finna. Kanske anade man redan då att Windows Mobile tuggade på sin sista lakritspipa.

Min bil, en nästan perfekt vagn för mina behov, klarar inte heller av att tanka hem musik från nätet utan hjälp. BMW erbjuder visserligen ett USB-kit för en oherrans massa pengar men att kunna ha mina mp3:or på flashminne istället för att bränna en ny CD-skiva med jämna mellanrum kändes inte värt stålarna. Det är nämligen att få tag i musikfilerna som är den stora tidsåtgången. Att behöva rota runt på diverse fildelningsnätverk känns helt enkelt som ett monumentalt slöseri med tid när jag redan samlat ihop alla* låtar jag vill höra i Spotify.

Räddningen kom i april när mitt nya jobb erbjöd en chans att skaffa en ny telefon: en HTC Desire med Android 2.1. Bortsett från att vara marknadens bästa smartphone i allt övrigt (du längst bak med en Nexus One – sitt ner och håll käften!) har den också en Spotify-klient. I kombination med min bil, en USB-laddare för cigguttaget (fyrtio spänn inkl frakt) och en ljudsladd jag hade liggande hemma har jag Spotify i bilen, vart jag än må fara. Laddaren eliminerar risken för batteritorsk under resan; jag behöver bara luta mig tillbaka och njuta av ryggmassagen som min subwoofer (effekt blygsamma 1500 watt RMS) står för.

Och kostnaden för allt detta? Inget mer än vad jag redan betalat för telefonen, bilen, baslådan och ett par sladdar. 3G-trafiken ingår i mobilabbonemanget och Spotify tar inget extra för den mobila tjänsten utöver de 99 kr/mån som jag redan betalar. En struntsumma, för övrigt. Om Spotify erbjöd ett dyrare abbonemang skulle jag förmodligen hoppa på det utan vidare, tjänsten är helt enkelt så bra. De som påstod att legala alternativ aldrig skulle kunna konkurrera med “gratis” hade fel. Visserligen krävdes det en uppstickare för att göra det, men ändå. Det där med distribution har ju egentligen aldrig varit skivbolagens starka sida.

* Är då solen numera fläckfri? Nej, inte riktigt. Än så länge begränsas förstås utbudet på Spotify rent praktiskt av skivbolagen och deras förvirrade försök att styra marknaden. Jag måste fortfarande bege mig ut på nätets bakgator för att få tag i Robyns senaste (är videon redan klar måste låten också vara det – så varför släpps den först i juni?!) och mer eller mindre obskyra japanska artister såsom DJ Sharpnel och Kotoko lyser fortfarande med sin frånvaro. Men varje låt som jag inte behöver ladda ner är en seger både för mig och musikindustrin. Därmed borde det bara vara en tidsfråga innan mp3-filen är att betrakta som ännu en IT-antikvitet.

Världen är bäst ovanifrån

På väg till Norrköping på FL65

Det var ett bra tag sedan jag skrev något om min mödosamma väg mot ett flygcertifikat, så här kommer en liten uppdatering – våren är här! För en privatflygare är det otroligt goda nyheter. Hela landet är nämligen strösslat av gräsbanor som är i princip obrukbara i slaskiga årstider, men alldeles utmärkta för korta små hopp och övningar när det är torrt i marken. Skå-Edeby (på Färingsö) och Sundbro (norr om Uppsala) för att nämna ett par som ligger på bekvämt avstånd från Stockholm.

En annan fördel med våren är naturligtvis det fantastiska vädret. Från att ha stått ut med att tryckas ner under gråmulna stratustäcken kan jag nu stiga upp på högre höjder, rekordet än så länge är 2000 meter (eller FL65 som det heter på flygspråk). Att flyga högt är fördelaktigt av flera skäl. Luften är lugnare, så man har mer tid att njuta av utsikten istället för att kämpa mot vindarna, vars påverkan kan vara högst påtaglig när man flyger ett litet flygplan. Dessutom breder jorden ut sig som ett konstverk under vingarna. Fascinerande och vackert. Slutligen är det lätt som en plätt att navigera när det inte är någon skillnad i perspektiv mellan marken och kartan!

Blå, blå, himmel och hav :)

För ett par veckor sedan fick jag flyga ensam för första gången, utan en flyglärare i planet med dubbelkommando. Att man får göra det innan man har sitt certifikat, till skillnad från exempelvis körkortet för bil, kan tyckas bakvänt. I själva verket känns det rätt naturligt att man ska öva på att flyga utan någon som sitter och påminner eller korrigerar ens små misstag. Annars finns ju risken att man blir beroende av “skyddsnätet” i högersätet. Dessutom är det en otrolig kick att flyga solo! Att veta att man absolut inte har något annat val än att, helt av egen kraft, flyga och landa utan misstag är en minst sagt intensiv upplevelse.

I mitt förra flyginlägg skrev jag om landningen. Det kommer jag att göra nu också, trots att jag har flugit över 20 timmar sedan dess. Ungefär hälften av flygutbildningen går åt till att lära sig landa, eftersom det är den svåraste biten – mäter man en pilots stressnivå under flygning så ser kurvan ut ungefär som Eiffeltornet på slutet. Jag känner mig ganska säker på det nu, men jag lyckas fortfarande göra bort mig ordentligt ibland, särskilt när det blåser sidvind. Att flyga in snett mot banan för att sedan räta upp planet i sista stund och landa i lutning, med ena huvudhjulet före det andra, är en konst jag ännu inte behärskar. Tur att det är ett tag kvar till uppflygning!

Parkerad utanför flygklubben i Örebro

För den som gillar foton har jag postat en hel del sådana på Facebook, där man kan se dem även om man inte har något konto. Länkar nedan. Bilderna i det här inlägget är dessutom klickbara.


Fortsättning följer!