Det privatekonomiska caset för flygcertifikat

Sex månader senare börjar jag så sakteliga närma mig slutet av min långa och mödosamma skolning. Att jag trots väldigt många chanser inte lyckats göra mig själv illa än så länge måste ju trots allt ses som ett tecken på att det här är nåt för mig. Trots trilskande flygplan, trilskande väder och lärare som aldrig blir riktigt nöjda hur snyggt man än landar så har det varit en otroligt rolig och berikande resa. “Berikande” ska naturligtvis tolkas ur ett erfarenhetsmässigt perspektiv. Att ta flygcert är långt ifrån gratis, jag räknar med att ha lagt runt 110 000 kr när jag väl är helt färdig – samtidigt tycker jag att bilden av privatflyg som en rikemanshobby är fruktansvärt orättvis. 110 papp är en spottstyver jämfört med vad man kan lägga på en bil, en båt eller på att föda upp ett gäng ungar, om det är ens grej. Liksom allt annat i livet handlar det om att välja vad man vill använda pengarna till.

Med detta sagt; när man väl har certifikatet ska man ju använda det också, men att hyra flygplan är förstås inte gratis det heller. Använder man sitt cert till att åka på små utflykter – till Visby exempelvis – kan det emellertid vara billigare än de alternativ som står till buds för en icke-pilot. Låt oss ta ett räkneexempel:

Vi vill åka till Visby från Stockholm. Visby ligger som bekant på Gotland, så då står två alternativ till buds: färja eller flyg. Färjorna opereras av Destination Gotland och utgår från Nynäshamn. Till hamnen kan man ta sig med SL vilket tar 1½ timme, därefter tar färjan 3 timmar men man måste vara på plats minst 30 min i förväg så om alla tider passar perfekt (väldigt troligt, inte) så är man i Visby efter bara fem timmar. Knappast förvånande att Reinfeldt & co valde att ta regeringsplanet till Almedalen. Nåväl, för en vuxenbiljett på färjan landar prislappen på beskedliga 142-350 kr. Då får man (förhoppningsvis, platserna är onumrerade) sitta på en köksstol i “restaurangtorget”. Vill man ha en egen plats i en något bekvämare stol får man pröjsa upp till 475 kr. För enkelhetens skull antar vi att själva resan Stockholm-Nynäshamn är “gratis” eftersom den går på SL-kortet.

Vill man flyga reguljärt så finns det flera alternativ bland inrikesflyget. Priserna börjar en liten bit över 500-lappen och fortsätter upp till runt 2 000 kr om man vill ha möjlighet att boka om sin biljett. Resan tar då 40 min från antingen Arlanda eller Bromma, även om man förstås måste vara på flygplatsen en stund innan avgång. Snabbt men dyrt, alltså.

Och att flyga själv? Hyrpriset på flygplan varierar kraftigt beroende på vad man hyr och varifrån, men som ett exempel kan vi ta de fina PA-28-181 som finns på SAS Flygklubb. En timme i SE-KSG kostar i dagsläget 1 070 kr inklusive bränsle och man betalar bara för flygtiden, inte när planet står parkerat. En liten propellersnurra är förstås inte lika snabb som flygbolagens turbiner så trippen till Visby från Bromma tar lite drygt en timme (mindre om det blåser nordligt). Hela resan går alltså lös på någonstans kring 1 350 kr. Fast vänta, flygplanet rymmer ju fyra personer! Förutsatt att man kan hitta tre vänner som vill flyga till Visby billigt (och vem har inte sådana) blir det knappt 340 kr/person. Marginellt dyrare än färjan alltså men fyra timmar snabbare. För min del är valet enkelt.

Någon lär påpeka att flygplan minsann är fruktansvärt miljöfarliga och att den som ens överväger att flyga för fyra ynka timmars skull är en vidrig skurk som borde pryglas offentligt. Nåväl, det ligger något i det, åtminstone förutsatt att man gått på koldioxidhysterin. Samtidigt är det rätt fånigt att gnälla på privatflyget eftersom miljöpåverkan är i princip noll – det finns helt enkelt inte så många av oss att utsläppen gör någon skillnad. Vill man ändå stilla sitt CO2-samvete kan man alltid klimatkompensera sin flygresa. Turen till Visby blir då 30 kr dyrare, vilket ger en merkostnad på sjuåfemti per person. Fast inte tror jag att det gör någon gladare.

Finns det då några nackdelar? Ja, flyget är mer väderkänsligt, man får inte supa skallen av sig i Visby om man tänker flyga hem morgonen därpå och som amatörpilot får man akta sig för att börja flyga sina vänner mot betalning – att tjäna pengar på sitt PPL är ajabaja (att dela på den faktiska kostnaden är däremot okej). Men det är i sammanhanget små problem. Man får aldrig glömma den huvudsakliga anledningen till att man flyger: för att det är kul! Allt annat är bara bonus!

4 thoughts on “Det privatekonomiska caset för flygcertifikat

  1. Vad gör man när det råder IMC? :P
    -Man tar en IR så klart!! hehe!

  2. Shimbo, inte precis. Man måste inte ha något visst antal timmar men man måste ha gjort tre starter och landningar inom de senaste 90 dagarna innan man får ta med pax.

  3. Ah, hmm farsan flyger osv med eget flygplan, kanske var så att hans flygplan måste flyga visst antal timmar innan han får ta med nån upp

Comments are closed.