Nedersta raden

Nedersta raden

För många som har ambitionen att ta flygcertifikat – de allra flesta, skulle jag faktiskt vilja påstå – är kostnadsfrågan central. Många har helt enkelt hört någonstans att det är “dyrt”, andra stirrar sig blinda på de höga timpriser som vissa aktörer tar ut för att hyra flygplan. Konsulterar man nätets visdom finner man att de flesta sidor ger ett kostnadsspann på någonstans mellan 80 000 – 110 000 kr. Tillräckligt för att köpa en begagnad bil men jag kan nästan garantera att ett flygcert är både roligare och håller längre än de bilar man finner i det kostnadsspannet. I själva verket är dock spannet större än så och beror väldigt mycket på vad man har för förutsättningar i form av förmåga, förkunskaper och var i landet man bor.

För att bidra ytterligare till förvirringen (eller kanske klara upp ett och annat) tänkte jag skriva några rader om hur mycket mitt PPL(A), eller “Private Pilot License, Aeroplane” faktiskt kostade, från dag 1. Kanske mest av intresse för dig som precis har påbörjat en flygutbildning, eller tänker påbörja en inom den närmaste framtiden. Av praktiska skäl har jag inte räknat med sådana saker som resan till och från flygplatsen eller försökt sätta ett värde på vad jag kunde ha använt tiden och/eller pengarna till istället.

Provlektion 1 900 kr 1,6%
Läkarundersökningar 1 100 kr 0,9%
Avgifter till Transportstyrelsen 5 710 kr 4,8%
Kursavgift PPL-teori 14 500 kr 12,2%
Antagnings- och medlemsavgifter SAS FK 5 800 kr 4,9%
Utrustning och materiel 7 391 kr 6,2%
Flyglektioner 75 820 kr 63,6%
Slutprov (Uppflygning) 7 010 kr 5,9%
TOTAL 119 231 kr 100,0%

Ovanstående listning är samma som donutgrafen ovan visar. Jämför man med den här killen, vars slutsumma landade på 97 870 kr (eller 21 361 kr mindre än min) så visar det sig att jag betalade några tusen “extra” mer för materielen, flyglektionerna och teorikursen. För dessa poster vill jag därför ge lite insikt i vad jag gjorde för avvägningar som påverkade priset.

Flyglektioner

LektionerFöga förvånande är flygningen den enskilt största delen av kostnaden för att ta ett flygcertifikat. Två saker påverkar hur stor den blir: valet av skola och hur många flygtimmar man behöver för att klara sin uppflygning. Jag valde att göra min praktiska skolning vid SAS Flygklubb, efter att ha utvärderat också Stockholms Flygklubb, Tekniska Högskolans Flygklubb,  Airways Flygutbildning och LidAir. De tre klubbarna erbjuder ungefär samma timpriser – mellan 985 och 1 350 kr/h för flygplan av modell Piper PA-28. Ser man enbart på siffrorna ger detta ett kostnadsspann på 44 – 60 kkr för enbart flygplanshyran, räknat på de 45 timmar som är absolut minimum för att få flyga upp (sedan tillkommer uppflygningen).

Emellertid visar det sig att rätt få faktiskt är redo att flyga upp efter 45 timmar. Jag var det definitivt inte – i min loggbok fanns strax under 57 timmar när jag flög upp. Detta ger mig en timkostnad för flygplanshyran precis under tusenlappen, vilket nog får anses vara ganska bra. Till detta kommer – oavsett flygklubb – ett arvode till läraren som verkar ligga någonstans kring 400 kr/h på de flesta klubbar. På 45 timmar blir det 18 kkr jämnt och den totala kostnaden hamnar alltså i intervallet 62 – 78 kkr. Jag betalade sammanlagt 22 414 kr i arvode till mina (fantastiska) lärare vilket motsvarade 28,8% av totalsumman (se pajgrafen till höger).

Väljer man istället att flyga på en kommersiell flygskola som Airways eller LidAir blir prisbilden förstås en helt annan, dels för att flygplanen är modernare och lärarna anställda men också för att skolan naturligtvis förväntar sig att gå med vinst. På Airways får man betala 2 200 kr/h för flygplan och lärare vilket ger 99 000 kr jämnt för de 45 kravtimmarna. För mina 57 timmar hade jag fått lägga upp 125 000 kr! Det kan visserligen påstås att utbildningen som de kommersiella skolorna ger håller en högre kvalitet, men även om så är fallet måste man fråga sig om det 60%:iga påslaget är värt det. Antar vi ändå att mina 57 timmar hade blivit 45 på Airways hade jag fortfarande fått betala 25% extra. Nya fina flygplan i all ära, men det har naturligtvis ingen påverkan på hur duktig man är som nyexaminerad pilot.

Teorikursen

Jag blev rekommenderad Flygteoriskolan i Barkarby redan när jag började söka information om flygcertifikat och jag hittade egentligen aldrig något seriöst alternativ till den bortsett från den teorikurs som Stockholms Flygklubb själva håller i. Priset skiljde emellertid bara ett par tusenlappar och där Flygteoriskolans paketpris var “all inclusive” hade jag fått gå och handla böcker och annan utrustning själv om jag hade valt klubben. Valet föreföll därför mycket enkelt och även om jag sedermera lärt mig att man i andra delar av landet kan komma undan en smula billigare med teorin var det knappast ett alternativ för mig att flytta enbart för flygutbildningens skull. Priset, 14 500 kr för en termins studier inklusive kursmateriel och skolprov var således bara att svälja. I efterhand kan jag inte säga att detta var ett dåligt val. Jag är mycket nöjd med utbildningen som Flygteoriskolan gav och ser fram emot att återvända dit för eventuella fortsättningskurser.

Utrustning och materiel

Utöver det som ingår i teoripaketet behöver man en del prylar som pilot. Kartor tillhör de mest väsentliga och för 230 kr/st är de inte direkt billiga, de slits dessutom fort och inte helt sällan släpps uppdaterade/korrigerade utgåvor. Utöver dessa finns det ett antal praktiska hjälpmedel som privatflygaren gärna skaffar sig. Med detta sagt försökte jag hålla inne leksaksinköpen, så när som på en enda pryl – ett headset, som tog 5 000 kr i anspråk. Köper man ett billigt begagnat headset eller snyltar på flygklubbens (som egentligen är till för passagerarna) kan man förstås komma undan billigare. Med detta sagt går värdet på ett riktigt bra headset nästan inte att överskatta. Man får inte ont i tinningarna efter en lång flygning, bullret i kabinen stör mindre och man har lättare att kommunicera. Det headset jag köpte kostar nästan 10 000 kr nytt i butik om man köper det i Sverige. Jag anser därför att jag kom billigt undan, även om det kanske fanns mer ekonomiska alternativ.

Slutligen: Ultralätt/UL-B och segelflyg

Många som intresserar sig för flygcertifikat blir avskräckta av priset, som sagt. Är man huvudsakligen intresserad av att flyga för skojs skull finns det två alternativ som kostar avsevärt mindre pengar: ultralätt flyg och segelflyg – utbildningarna som krävs är inte alls lika långa och timpriserna är lägre. Totalkostnaden hamnar på hälften, eller kanske t o m en tredjedel av vad det kostar att ta ett vanligt certifikat. Men naturligtvis är det inte heller samma sak. Rent krasst: att jämföra ultralätt och segelflyg med normalklassade flygplan är ungefär som att jämföra mopeder och cyklar med personbilar. Visst kan det vara minst lika kul, eller måhända ännu roligare, med segelflyg; och har man inte för avsikt att flyga långt eller ta med (fler än en) passagerare så finns det många ultralätta flygplan som kan göra jobbet. För mig har det aldrig varit fråga om något annat än ett certifikat för “riktiga” flygplan som låter mig flyga allt mellan ultralätt och flygande minibussar om jag så vill. Ett som jag kan bygga vidare på om jag skulle vilja prova pilotyrket en vacker dag. Än så länge är den dagen inte kommen … men vem vet?

One thought on “Nedersta raden

Comments are closed.