Taktikröstning, att rösta med hjärnan?

Naturligtvis var jag tvungen att göra en affisch åt Maud också. Hon leder ju faktiskt mitt favoritparti, även om Fredrik är en sjutusan till statsminister.

Eftersom mitt förra inlägg blev väldigt ideologiskt och därmed rätt frånkopplat från verkligheten tänkte jag skriva om den raka motsatsen, om att rösta – den möjlighet vi icke-politiker ändå har att påverka hur det här landets ska styras under de närmaste fyra åren. För mig är det självklart att använda min röst så effektivt som möjligt – även om det innebär att jag i vissa fall gör det där som påstås vara så hemskt, taktikröstning vill säga. Många verkar se det som fult att tänka två steg framåt och faktiskt se på vad de faktiska konsekvenserna blir av den röst man lägger, snarare än att rösta på ett visst parti för att partiledaren är snygg, eller för att man blir “informerad” av sitt fackförbund om vilket parti som är det enda rätta.

Med detta sagt ska man förstås alltid i första hand rösta på det parti vars politik stämmer bäst överens med ens egna åsikter. Att hitta en 100%:ig matchning är tyvärr sällan möjligt och i brist på sådana får man ta det som ligger närmast – men försök övertyga en piratpartist som tycker att “det inte finns något liberalt alternativ i svensk politik” om det! Det är naturligtvis också så att vi numera har en de facto blockpolitik i Sverige varför de respektive partiernas egna politik kanske lätt tillskrivs för stor betydelse. Även om deras block vinner valet kommer den förda politiken förstås att bli en kompromiss mellan de vinnande partierna, såvida nu inte alla vill precis samma sak.

Ser man på valet som nu stundar har det varit tydligt ett tag att Alliansen av allt att döma går mot en jordskredsseger. Visst, inget är avgjort förrän på valdagen, men i senaste Sifo-mätningen är skillnaden så stor att Alliansen skulle bli största block (men utan egen majoritet) även om Centerpartiet skulle åka ur riksdagen. Låt oss därför för stunden anta att Alliansen vinner valet om en vecka. Baserat på detta antagande kan vi resonera om hur man bör rösta om man tar hänsyn till vilka konsekvenser olika valutgångar troligtvis ger upphov till.

Har man bestämt sig för att rösta på Alliansen är naturligtvis det självklara valet att fortsätta så ända fram till valdagen. Med fördel lägger man då sin röst på ett av småpartierna – (c), (kd) eller (fp), i den prioordningen – för att hindra att de åker ur riksdagen och på så vis hindrar Alliansen från att uppnå egen majoritet. Borgerliga väljare är traditionellt sett väldigt bra på detta och vi har under de senaste fyra åren sett att alla fyra partierna har kunnat sätta sin tydliga prägel på den gemensamma politiken.

Föredrar man de Rödgröna är valet betydligt knepigare. Det är sannolikt att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Blir blockskillnaden mindre än (sd):s mandat kommer detta lilla parti att få en vågmästarroll där man avgör vilket block som får sin vilja igenom – eller helt enkelt använder den makten för att skapa kaos och oordning, som det missnöjesparti man trots allt är. Eftersom loppet i princip är kört för de Rödgröna kan det alltså istället vara en idé för en Rödgrön väljare att se till att (sd) inte får något inflytande alls, och det säkraste sättet att uppnå detta är naturligtvis att rösta på Alliansen.

Skulle man vara en av dem som föredrar Sverigedemokraterna kan ovanstående paragraf förstås ses som en anledning att stå fast vid det. I själva verket är det en anledning att tänka om sitt val en gång till. Faktum är ju att båda blocken har sagt kategoriskt nej till att regera med stöd av (sd), vilket innebär att det största blocket (Alliansen) kommer att behöva söka stöd hos ett eller flera av partierna i motståndarblocket för att kunna driva igenom sin politik någorlunda ostört om man inte får egen majoritet. Dessa kommer naturligtvis att förvänta sig något tillbaka i gengäld. En röst på (sd) kan därmed paradoxalt nog innebära att de Rödgröna får större inflytande i politiken än annars, eftersom Alliansen kommer att vända sig till dem hellre än till (sd).

Vill man undvika detta kaos är alltså rådet återigen att rösta på Alliansen. 50% är allt som krävs för fyra års politisk stabilitet utan vare sig Sverigedemokrater eller Rödgröna som sätter käppar i hjulet.

Sist vill jag säga några ord om Piratpartiet. Trots sin höga profil i valrörelsen ligger man i samma opinionsliga som (f!) och (sp) under den föga smickrande rubriken “Övriga”, med strax under 2% i senaste Sifo. Chansen att komma in i riksdagen är således noll och den som idag överväger att rösta på (pp) eller något annat mikroparti bör alltså redan ha insett att det är samma sak som att spola ned sin valsedel i toaletten. Om integritetsfrågorna verkligen står högst upp på dagordningen finns det gott om kandidater inom Alliansen (och de Rödgröna) som delar Piratspartiets åsikter i dessa frågor och som förhoppningsvis sitter i en position där de kan göra sina röster hörda efter valet. Låt inte din röst gå till spillo. Det dröjer trots allt fyra år innan du får en till.

7 thoughts on “Taktikröstning, att rösta med hjärnan?

  1. Ditt resonemang om SD-väljarens dilemma bygger på att ingendera blocket tänker jobba ihop med SD.

    kanske. men om man måste välja mellan att vara statsminister och ge SD ett köttben, eller att inte ge SD något och låta motståndarna få regeringsmakten?

    Hur ser de egna ministrarna på detta? Accepterar de att gå ner till vanligt riksdagsarvode? Eller hur ser de egna ministeraspiranterna på det, om de ska behöva lämna makten till motståndarblocket?

    Det finns flera tankar hos politikerna än du kan föreställa dig.

  2. Att “ge SD ett köttben” skulle vara en PR-mässig katastrof oavsett vilket block som gjorde det. Alla väljare som var det minsta tveksamma skulle lägga benen på ryggen och motståndarblocket skulle kunna komma med anklagelser om att man öppnar för främlingsfientliga grupper, hur obetydligt köttbenet än var i praktiken. Och det skulle INTE vara glömt till 2014.

  3. “En röst på (sd) kan därmed paradoxalt nog innebära att de Rödgröna får större inflytande i politiken än annars, eftersom Alliansen kommer att vända sig till dem hellre än till (sd).”
    Ett alternativ skulle vara att vara rakryggade och prata fakta och statistik kring invandringen. Tyvärr bryr sig alla etablerade politiker bara om sin egen lön istället för Sveriges folk som de ska representera.
    http://www.dn.se/debatt/journalisterna-morklagger-sanningen-om-invandrarna-1.627362

  4. Varför röstar man återigen fram politiker i Sverige som enbart vill klamra sig fast vid makten av egna ekonomiska skäl!
    Fortsatt massinvandringen,islamiseringen och orättvisor mot etniska svenskar.
    Hur har ni blivit så egoistiska så det finns ingenting över för en svensk som är sjuk,arbetsskadad,fattigpensionär,bostadslös eller arbetslös.
    Var har solidariteten tagit vägen i Sverige?
    Kanske ni också kan bli sjuka skulle ni vilja bli behandlade så?
    En röst på SD det är enda alternativet!

  5. “Med detta sagt ska man förstås alltid i första hand rösta på det parti vars politik stämmer bäst överens med ens egna åsikter.”

    Men inte om detta är PP eller något av de mindre partierna? Hur tänkte du nu…?

    Man ska alltid rösta efter sin övertygelse och om man ska resonera som du gör att en röst på det parti man gillar bäst är nedspolad i toaletten bara för att det råkar vara ett litet parti… hur ska de nånsin kunna bli större då? (förutom såklart mer pengar och bredare politiskt program) Om alla som vill rösta på PP verkligen gör det så kanske de skulle nå 4% men om alla fegar och resonerar som du vill så blir de kvar på 1-2%.

  6. Varför har du kommentarsfunktionen påslagsen när du inte besvarar det som skrivs här? Respektlöst mot dina läsare som lagt ner möda på att argumentera med/mot det du skrivit. Meningen med bloggar (sociala medier/web 2.0/vafandunuvillkalladetför är inte envägskommunikation you know…

  7. Bengt, för mig är huvudsyftet med kommentarsfunktionen att få kritik på mina texter. Inte nödvändigtvis att föra debatter med mina läsare även om jag märker att du gärna vill det.

    Så för att svara dig: Att man i första hand röstar efter ideologi innebär att man också har ett andrahands-, tredjehands- osv alternativ i det fall man av något skäl inte längre vill rösta på sitt förstahandsalternativ. Ett sådant skäl kan vara att partiet ändå inte har någon chans att komma in i riksdagen. Kanske tycker du att man ska rösta på dem ändå och det är naturligtvis din rättighet. Själv tycker jag att man ska utnyttja sin röst taktiskt där den gör störst nytta.

Comments are closed.