Windows Phone 7, så nära men ändå så…

Just nu på WinPhone7-lanseringen: Tecknade tentakler i Tokyo

En av de saker jag älskar mest i min valda bransch är hur otroligt ofta saker händer. Inget ont om dig som jobbar med typ kollektivtrafik, men hur ofta händer något som faktiskt skakar om? Som får er att seriöst överväga att bygga om alla era produkter från grunden eftersom alternativet är att bli lämnade i rännstenen av konkurrenterna? För oss som jobbar med mobil utveckling börjar det kännas som rutin. Det hände 2007 när Apple introducerade iPhone. Och så igen 2008 med Android. Efter en kort respit är det nu dags på nytt. Idag släppte Microsoft Windows Phone 7 till allmänheten.

Efter en dag av WinPhone7-relaterade events, sammanfattade av mina statusuppdateringar ovan, börjar jag nu få en välunderbyggd uppfattning om vart det bär hän. På sätt och vis har mina förväntningar överträffats. Det innovativa gränssnitt som jag tidigt hyllade är precis lika häftigt att använda som jag hoppades på. Det är snyggt, logiskt, inituitivt och snabbt – märkbart rappare än Android/iOS trots att hårdvaran är i princip densamma. Applikationerna är snyggt integrerade med varandra och övergångarna sker med snygga animationer som aldrig stakar sig.

Microsoft har satt en lägsta nivå för hårdvarutillverkarna som är förhållandevis hög. Åtminstone initialt kommer alla Windows Phone 7-telefoner att ligga i den högre änden av pris- och prestandaskalan, alltså på ungefär samma nivå som exempelvis iPhone 4 och HTC Desire. Syftet är att ge en så likformig användarupplevelse som möjligt oavsett vilken telefon man köper, och att underlätta för utvecklare genom att minska behovet av att testa sina applikationer på många olika telefoner.

Så långt allt väl. Rent funktionellt motsvarar WinPhone7 vad man kan vänta sig av en 1.0-produkt. Microsoft har uppenbarligen siktat på att få ut telefonen i god tid före jul och det är förståeligt. Visst, “klipp och klistra” saknas men är utlovat i en uppdatering som kommer om några månader. Likaså kan vi förvänta oss att andra småsaker som saknas vid lansering dyker upp allteftersom. Alla telefoner som säljs kan uppdateras centralt av Microsoft, så kunderna kommer inte att behöva vänta på hårdvarutillverkarna. Det är en tydlig fördel gentemot Android, där den senaste versionen av operativsystemet kan ta flera månader för att leta sig ut i telefonerna.

Tyvärr är Windows Phone 7 inte utan svåra brister. Den ena är det klena utbudet av appar – sannolikt ett övergående problem när telefonerna börjar landa i händerna på kunder och fler utvecklare får upp ögonen för Microsofts fenomenala utvecklingsverktyg (som är gratis – och ljusår före allt som finns till iOS eller Android). Spotify är på gång och även om det lär bli svårt för Microsoft att komma ifatt konkurrenternas försprång är det knappast antalet appar som är det viktiga – snarare är det att användarna kan finna de appar de faktiskt vill ha. De mest essentiella – surf, mail, kalender, kontakter, kartor, musikspelare, Facebook/Twitter-integration etc – finns förstås med från början. Nämnde jag att man kan ringa telefonsamtal också?

Den andra bristen hos Windows Phone 7 är tyvärr inte en som lär gå över med tiden, om inte mirakel sker. Precis som jag beklagat mig över tidigare är WinPhone7 en nedlåst plattform, på samma sätt som iPhone. För att få publicera sin applikation på Microsofts marknadsplats (“app store”) måste man betala en avgift och appen måste passera igenom ett censurfilter. Det finns inget sätt att kringgå denna spärr som användare, exempelvis genom att installera appar via andra källor än marknadsplatsen. Kort sagt är Windows Phone 7 inte en produkt som kan komma ifråga för entusiaster, företag med egna hemmasnickrade applikationer eller för den som värdesätter fritt skapande eller att kunna utbyta värden med sina medmänniskor utan att någon utomstående lägger sina fula fingrar emellan.

Jag tycker att det är otroligt synd, för utan fängelsemodellen hade jag starkt övervägt att skaffa mig en Windows Phone 7, så fort de första uppdateringarna kommit på plats. Gränssnittet och snabbheten imponerar. Enheterna är fina att se på, lätta och bekväma i handen och har lång batteritid. Utvecklingsverktygen är som sagt top of class. Men en dator som lyssnar mer på ett gäng byråkrater på ett censurkontor än på mig kommer aldrig i min ägo, såvida inte någon betalar mig för att använda den. Hur svårt hade det varit för Microsoft att inkludera en kryssruta någonstans långt ner i menysystemet: “Jag vet vad jag gör, ta bort alla fåniga begränsningar”?

Med det sagt finns det bevisligen massor av folk som inte har dylika principer och där kan Microsoft säkert hitta en marknad. Företagsanvändare lär älska WinPhone7 tack vare den snygga och friktionsfria integrationen med officepaketet, kalender och e-post. Av samma anledning vill säkert många företag – särskilt de som använder gamla Windows Mobile idag – anamma Windows Phone 7 till sina anställda. För den som är trött på sin krånglande fruktmobil men skräms av mångfalden och flexibiliteten hos Android torde valet också vara självklart. För min del kan jag bara önska Microsoft lycka till. Konkurrensen gör marknaden gott och Windows Phone 7 är på många sätt en utmärkt produkt. Men jag behåller min HTC Desire tills vidare.

Som avslutning kommer här reklamfilmen för LG Optimus 7. Ifall någon undrade var de där tecknade tentaklerna kommer in i bilden.

Frihet eller “integration”

Apple lanserade några nya produkter idag, bland annat en ny modell av svindyra ultraportabeln Air. Själv är jag (som en del läsare redan vet) inget stort fan av Apple, men ett av de största skälen till att jag inte är det gör också att jag fann dagens lansering intressant. Apple lanserar nu en ny “App Store” av samma typ som redan finns på iPhone/iPad, med skillnaden att man nu kommer att tillhandahålla program även för Macar.

Speldesignern Ron Gilbert förklarar det bäst, via Twitter:

For you Apple apologists claiming Apple will never lock down the Mac, step one is in place and you all let it happen.

Step 1: Mac App Store + 3rd party apps. Step 2: User option to disallow 3rd party apps for “safety”. Step 3: Remove that option.

Att införa en App Store för “riktiga datorer” (jag återkommer till det uttrycket strax) är alltså, om man ska tro Gilbert, första steget mot att göra även Mac till ett “gyllene fängelse” på samma sätt som iPhone/iPad. En nedlåst miljö där bara det som godkänts av Apple får existera. Allt för att stärka företagets grepp om användarna och ge dem en upplevelse, där allt ser ut och fungerar likadant oavsett vem som har byggt det. “Integrerad” är ordet Steve Jobs brukar använda för att beskriva den.

Själv finner jag det lustigt att människor som förmodligen är stora fans av mångfald och valfrihet i verkliga livet plötsligt är helt okej med att låta allt passera genom en ultrakonservativ censurmaskin (och betala drygt 30% extra för det!) när det gäller vad som visas på en datorskärm. Hur många skulle acceptera samma nivå av censur på det vi ser på TV eller Internet? Föräldrar till små barn brukar visserligen vara benägna att installera alla möjliga filter för att hindra sina knoddars upptäcksresor på nätet, men samma filter är knappast igång när pappa ska surfa efter läggdags.

Apples försvarare (för det finns en hel del) brukar anföra två argument till varför det gyllene fängelset är nödvändigt. Dels att nedlåsningen ger en bättre användarupplevelse, dels att man inte “behöver” samma mängd frihet på något så “enkelt” som en telefon eller en surfplatta, som man har på en “riktig” dator. Implikationen i det senare är att Apple aldrig kommer att låsa ned sina “riktiga” datorer. Nå, vi får väl se hur det blir med den saken nu, om vi drar oss till minnes Gilberts profetia.

Att över huvud taget göra skillnad mellan exempelvis “datorer” och “telefoner” är med dagens tekniska nivå ytterst tveksamt. En HTC Desire, iPhone 4 eller Xperia X1 är långt kraftfullare än en “riktig dator” som för bara några år sedan skulle ha kostat en mindre förmögenhet, något för entusiaster och proffs – absolut inte något som en tonåring kunde bära omkring i fickan och använda till statusuppdateringar på Facebook. En “smartphone” som bara kan köra i förväg godkända program framstår ur detta perspektiv som en fin sportbil med ratten fastsvetsad.

Och vad gäller användarupplevelsen – jag återkommer till det där med valfrihet och mångfald. Här talar lyckligtvis marknaden sitt tydliga språk. Trots ett enormt försprång för iPhone har telefoner med det öppna operativsystemet Android fullständigt krossat Apples försäljningssiffror under 2010, och gapet förväntas öka. Folk föredrar att få välja själva, helt enkelt.