Frihet eller “integration”

Apple lanserade några nya produkter idag, bland annat en ny modell av svindyra ultraportabeln Air. Själv är jag (som en del läsare redan vet) inget stort fan av Apple, men ett av de största skälen till att jag inte är det gör också att jag fann dagens lansering intressant. Apple lanserar nu en ny “App Store” av samma typ som redan finns på iPhone/iPad, med skillnaden att man nu kommer att tillhandahålla program även för Macar.

Speldesignern Ron Gilbert förklarar det bäst, via Twitter:

For you Apple apologists claiming Apple will never lock down the Mac, step one is in place and you all let it happen.

Step 1: Mac App Store + 3rd party apps. Step 2: User option to disallow 3rd party apps for “safety”. Step 3: Remove that option.

Att införa en App Store för “riktiga datorer” (jag återkommer till det uttrycket strax) är alltså, om man ska tro Gilbert, första steget mot att göra även Mac till ett “gyllene fängelse” på samma sätt som iPhone/iPad. En nedlåst miljö där bara det som godkänts av Apple får existera. Allt för att stärka företagets grepp om användarna och ge dem en upplevelse, där allt ser ut och fungerar likadant oavsett vem som har byggt det. “Integrerad” är ordet Steve Jobs brukar använda för att beskriva den.

Själv finner jag det lustigt att människor som förmodligen är stora fans av mångfald och valfrihet i verkliga livet plötsligt är helt okej med att låta allt passera genom en ultrakonservativ censurmaskin (och betala drygt 30% extra för det!) när det gäller vad som visas på en datorskärm. Hur många skulle acceptera samma nivå av censur på det vi ser på TV eller Internet? Föräldrar till små barn brukar visserligen vara benägna att installera alla möjliga filter för att hindra sina knoddars upptäcksresor på nätet, men samma filter är knappast igång när pappa ska surfa efter läggdags.

Apples försvarare (för det finns en hel del) brukar anföra två argument till varför det gyllene fängelset är nödvändigt. Dels att nedlåsningen ger en bättre användarupplevelse, dels att man inte “behöver” samma mängd frihet på något så “enkelt” som en telefon eller en surfplatta, som man har på en “riktig” dator. Implikationen i det senare är att Apple aldrig kommer att låsa ned sina “riktiga” datorer. Nå, vi får väl se hur det blir med den saken nu, om vi drar oss till minnes Gilberts profetia.

Att över huvud taget göra skillnad mellan exempelvis “datorer” och “telefoner” är med dagens tekniska nivå ytterst tveksamt. En HTC Desire, iPhone 4 eller Xperia X1 är långt kraftfullare än en “riktig dator” som för bara några år sedan skulle ha kostat en mindre förmögenhet, något för entusiaster och proffs – absolut inte något som en tonåring kunde bära omkring i fickan och använda till statusuppdateringar på Facebook. En “smartphone” som bara kan köra i förväg godkända program framstår ur detta perspektiv som en fin sportbil med ratten fastsvetsad.

Och vad gäller användarupplevelsen – jag återkommer till det där med valfrihet och mångfald. Här talar lyckligtvis marknaden sitt tydliga språk. Trots ett enormt försprång för iPhone har telefoner med det öppna operativsystemet Android fullständigt krossat Apples försäljningssiffror under 2010, och gapet förväntas öka. Folk föredrar att få välja själva, helt enkelt.