En föråldrad syn på samhället

Folk ska inte ha det för bra? (Tecknare: Kalle Strokirk)

Som alla andra politiskt intresserade följer jag med intresse hur diskussionerna går inom vänsterpartierna så här efter valnederlaget. Nu har det ju trots allt gått några månader – sår har slickats, interna diskussioner har förts och de första seriösa eftervalsanalyserna har börjat leta sig ut på nätet. Av dessa är den öppna kriskommissionens mest intressant, till stor del för det faktum att det över huvud taget existerar ett behov av en kriskommission bestående av socialdemokrater, men frikopplad från själva partiet. Endast detta säger mycket om vilka problem (s) står inför.

Omorganisation är också temat i den omfattande eftervalsanalys som Viktor Tullgren, en av den öppna kriskommissionens medlemmar, har postat på sin blogg. (Det finns fler analyser på kommissionens webbplats.) Enligt Tullgren berodde valförlusten på att socialdemokratin:

  • Bara pratar om dåtiden, inte om framtiden; om hur hemska de borgerliga är snarare än vad man vill göra själva
  • Har förlorat sin “naturliga väljarskara” eftersom folk har fått det bättre
  • Motarbetade Mona Sahlin och inte gav henne tillräckligt svängrum att driva igenom en förnyelse
  • Riktade in sig på minoriteter istället för att tilltala den breda massan

I dessa punkter delar jag Tullgrens analys. Den lilla förnyelse som varit synlig hos (s) sedan 2006 har i princip bestått av att man gett Alliansen rätt genom att acceptera deras politik på en rad områden, att lova att inte riva upp den vid ett maktskifte. Jobbskatteavdraget är ett tydligt exempel. Socialdemokratin har officiellt gett upp ambitionen att bilda enpartiregering genom att gå i koalition med Miljöpartiet och (motvilligt) med Vänsterpartiet. Mona Sahlin har inte åtnjutit något förtroende internt och än mindre av väljarna, något som överdrivet photoshoppade pressbilder knappast kunnat råda bot på; snarare tvärtom.

Sist men inte minst – när de Rödgröna kom med sin konkreta politik var den enda tydliga riktningen att man ville göra det sämre för precis alla utom vissa utvalda minoritetsgrupper som ansågs särskilt utsatta av Alliansens politik. Även om detta kanske inte var politiken så var det den bild som förmedlades till väljarna. Det gamla arbetarpartiet lämnade därmed över hela “arbetarklassen” till Alliansen, som inte var sen att tacka och ta emot. Förlorarstämpeln kunde inte sitta tydligare om så partiet bytte namn till Lo(s)erdemokraterna. I mina ögon är den enorma kraftsamling som ägde rum under slutspurten förmodligen det enda som hindrade (s) från att ramla under 30%-gränsen den här gången.

Tullgrens slutsats är att partiet inte behöver en ny ideologi, bara nya tänkare som vågar slakta heliga kor (specifikt vilka får vi tyvärr inte veta) och som kan omsätta ideologin i konkret, men visionär, politik. Det låter ju bra. Förutom att det är själva ideologin det är fel på, och att Sverige nu håller på att bli ett land av välutbildade, intelligenta människor som vill något mer med sina liv än att jobba 40 timmar i veckan för en kollektivavtalsenlig lön. Ett land av fria individer som inte längre går att lura med den socialistiska ideologins tomma löften, helt enkelt för att vi ser runt omkring oss hur mycket bättre alternativet är.

För att åter attrahera de breda väljarskarorna måste socialdemokratin anamma en politik som sätter vikt vid individuellt ansvar och förmåga, som ger den svage verktygen som krävs för att bli stark och den starke utrymme att maximera sin potential. Det är dags att acceptera att rättvisa inte är “åt var och en efter behov” utan “åt var och en efter förtjänst”. Att se höga skatter som ett nödvändigt ont, inte ett självändamål. Man måste slakta den heliga ko på vilken det står skrivet att staten ska hålla medborgaren i handen – eller släpa henne i håret, om så krävs – från vaggan till graven. Man måste inse att valfrihet är ett självändamål, även när folket inte gör som politikerna vill.

Jag tror inte det kommer att hända. Möjligen går (s) rent faktiskt åt höger, även om det naturligtvis inte nämns ett ord om det i kriskommissionens analyser. Men till höger finns redan en hel skock partier som har den trovärdighet och verklighetsförankring som (s) saknar. Dessutom finns det fortfarande betydande delar av (s) som vill göra tvärtom, trots att ruinens brant alldeles uppenbart ligger åt vänster. Ändå tycks det finnas en del som inbillar sig att skälet till att (s) backade, och (v) blev ett av riksdagens minsta partier är att man inte var tillräckligt vänster. Jo, tjena.

Uppriktigt sagt hoppas jag att (s) gör en comeback till valet 2014. Naturligtvis inte så långt som till valseger, men för att inte de “nya Moderaterna” ska bli “Socialdemokraterna 2.0” – trötta, stagnerade och visionslösa – krävs en vänster som förmår hålla trycket uppe. Dessutom blir det förstås mycket mer spännande så.

5 thoughts on “En föråldrad syn på samhället

  1. Bra skrivet. Några kommentarer. Att jag inte specifikt nämner vilka heliga kor jag vill slakta är för att inlägget redan började bli lite för långt och även för att jag tänkte ingen nämnd ingen glömd. Men låt mig ge några exempel.

    Skattepolitiken är det enklaste. Socialdemokraterna gillar en stor välfärdsstat, därför behöver vi ta in skatter. Men hur vi gör detta behöver inte vara på samma sätt som vi alltid gjort det. Inte heller finns det något egenvärde att så fort skatteintäkterna ökar välja att hitta något att spendera dem på istället för att sänka skatterna.

    Typexemplet på mer korkade skatter är förmögenhetsskatten. VIst ur något sorts fördelningspolitiskt perspektiv kanske det finns en poäng med den men samtidigt är det ingen tvekan om att den gör en viss skada. Dessutom ger den ganska lite inkomster alltså varför envisas med att återinföra den?

    Eller ta en fråga som LAS, jag tror personligen inte att las är ett stort problem i sig själv. Men svenskt näringsliv håller inte med. Så varför inte ta upp och titta på en sådan fråga och våga ifrågasätta en. Kanske bör hela lagstiftningen runt anställningar gås igenom. För samtidigt som LAS ger skydd åt den som har en fast anställning finns det fler och fler som inte har fasta anställningar, eller som jobbar som konsulter. Går det att skapa en lagstiftning som både ger ökad trygghet för de som idag saknar det och ökade flexibilitet för företag så skulle det vara positivt.

    Vad gäller ideologin så skulle jag däremot vilja säga att ett partis existensberättigande beror på dess ideologi. Om det är den demokratiska socialismen som är problemet ja då kan vi lika gärna låta socialdemokratin gå under. Men nu tror jag inte att det är ideologin som är problemet eftersom tillräckligt många ändå tycks gilla våra åsikter.

  2. Bra exempel. Och du har naturligtvis rätt i att det är ideologin som är existensberättigandet, men det betyder ju inte att ideologin måste vara densamma år efter år. Hoppas verkligen att ni får genomslag för era åsikter. Jag tycker visserligen, några analyser senare, att alla i den öppna kriskommissionen inte är fullt så vettiga som du. Men det är väl poängen med en öppen kommission, att olika åsikter får komma till tals.

  3. Ska du inte hålla dig till datorerna? Orkar inte med alla dessa bloggare som saknar basala kunskaper i ekonomi/politik. Och att öppna din blogg in i min webbläsare var som att få syra kastat i ansiktet.

  4. Bäste herr/fru Blä,

    Tack för Er kommentar! Vi i Team Högerkonspiration arbetar hårt och dedikerat för att just Ni ska få den bästa syra-kastad-i-ansiktet-upplevelsen som går att erbjuda. Just nu med gratis sarkasm, hela november månad.

    Vi är tacksamma för Era synpunkter och hoppas att få se Er igen. Skicka oss gärna Era synpunkter och förslag! vibryross@blog.w2k.se.

    Tack för Ert besök!

Comments are closed.