Ett litet semesterprojekt

Gigabyte BRIX

Semestertider, äntligen! När solen skiner, fåglarna kvittrar i grönskande träd, det festas i varenda park och svenska insjöar blir badvänliga för omväxlings skull… sitter jag på kontoret och jobbar. Inte för att jag är allergisk mot solen, men jag sparar mina semesterdagar tills dess jag vill komma bort från Sveriges hemska väder och till varmare klimat. Ändå ser jag fram emot sommarens semestertider eftersom kontoret då blir behagligt tomt på folk, trafiken glesnar sig och även om man slutar jobbet först klockan 17 finns det fortfarande massor av sol kvar att njuta av. Just den här veckan har kontoret varit extra öde och jag har kunnat ägna tid åt ett litet sidoprojekt – en “dashboard” för kontorets ljudanläggning, tillika driftstatus, AW-underhållning och annat.

Detta visade sig vara ett stimulerande projekt som påminde mig om hur snabbt utvecklingen av datorhårdvara går framåt. Skrivbords-PC:n står sig ännu stark, domedagsprofeterna till trots. Bortser vi från enstaka designspyor är en hederlig x86-burk fortfarande det mest funktionella, effektiva och prisvärda sättet att Få Saker Gjorda, särskilt om man faktorerar in möjligheten till framtida uppgraderingar. Härmed hoppas jag på förhand ha undanröjt eventuella invändningar av typen “meh, det där kan man göra med en Raspberry Pi/iTaco/Android för halva priset”. Syftet var aldrig att pressa in projektet i en tajt budget eller tvingas ägna merparten av tiden åt att krångla med esoteriska Linux-distar. Inte för att jag har något emot sådana projekt av princip, men färsk hårdvara med ett modernt OS och de bästa av utvecklingsverktyg som marknaden kan erbjuda släpper på gränserna för vad man kan hitta på och gör utvecklarens jobb trevligare.

Pekskärm 27"

Prylar från Dustin

Som grundpelare i bygget valde jag en Gigabyte BRIX. Brix är en barebones-PC i stil med Intels NUC eller Apples Mac Mini, men med fler funktioner än NUC och mindre skräp än Mac:en (bara att slippa OS X är värt en tusenlapp, minst). I min valda Brix-modell sitter en tvåkärnig Core i3 på 1.9 GHz (Ivy Bridge), Intel HD 4000-grafik, WiFi (b/g/n) och Gigabit Ethernet. Måhända låter det inte som några fantastiska specar, men i3-3227U presterar över processorer som skeppades i tunga arbetsstationer för några år sedan och grafikkretsen duger mer än väl för allting vi kan tänkas köra. Paketet kompletterades med en 120 GB SSD-disk (Intel series 525) och 16 GB RAM från Kingston.

Pekskärmen, den enda utåt synliga delen av bygget, blev en Acer med det föga tungvänliga namnet T272HL bmidz. Även andra tillverkare har 27-tummare med multitouch på marknaden, men Dustin hade av någon anledning bara Acer i sitt sortiment. Underligt, men med full HD-upplösning (1920 x 1080), USB 3.0-hubb, breda betraktningsvinklar och VESA-fäste var valet inte särskilt krångligt och utseendemässigt finns knappast något att klaga på. Acerns enda nackdel för vardagsbruk verkar vara den tröga och ostadiga “kryckan” den ska luta sig mot, men det är ju inget problem vid väggmontering.

Gigabyte BRIX

Insidan, före montering

Montering av SSD

Montering av RAM

Montering av delarna i Brix:en kunde knappast ha varit lättare. Fyra skruvar håller fast bottenplattan. MSATA-porten för SSD:n sitter ovanför WiFi-kortet (mPCI) och på motsatt sida två vanliga SODIMM-platser för RAM. En pillvänlig layout utan överraskningar, men för att komma åt övriga delar får man ta loss den övre delen av moderkortet, så om fläkten skulle behöva rengöras någon gång i framtiden kan det bli en smula intressant. Gigabyte förtjänar dock cred för att ha gjort Brix så lättarbetad, trots det lilla formatet. Storleken imponerar också – Brix mäter knappt 115 x 108 x 30 mm, dessutom följer det med VESA-fäste så att man kan montera den direkt på en bildskärm. Hade vår skärm inte varit ämnad för väggmontage hade det varit en mycket uppskattad detalj.

Externa anslutningar på Brix:en är två USB 3.0-portar, HDMI, mini-DP och RJ45. För att koppla in en rejäl bildskärm (eller två) är det förstås precis vad man väntar sig och jag uppskattar verkligen att man inte gjort som med vissa (värdelösa!) bärbara och uteslutit en vanlig nätverkskontakt. För en dator som ska komma att göra tjänst som mediaserver och dessutom mata ut flera strömmar över nätverket gör den extra hastigheten och pålitligheten i Ethernet stor skillnad över enbart WiFi. Köket är dessutom en liten bit från närmaste accesspunkt och jag var orolig för att signalstyrkan inte skulle vara särskilt god – helt i onödan, visade det sig.

Inget OS, inga problem...

För hur kul är det med pekskärm?

Med allting ihoptråcklat och Windows 8 Enterprise “bränt” till en USB-pinne var det så bara att köra, “it just works”-känslan var pålitlig när exakt all hårdvara kändes igen direkt (ljuddrivrutinerna behövde dock uppdateras) och efter den vanliga busslasten med Windows-uppdateringar var det bara att hiva upp alltsammans på väggen. Det är lite sorgligt att det i dessa upplysta tider krävs tre(!) sladdar för att förse en pekskärm med ström, signal och USB-anslutning, men en vit kabelstrumpa gjorde åtminstone trasslet (och synintrycket) minimalt. Väggfästet från Multibrackets stod en smula längre ut från väggen än vad jag hade tänkt mig, men det underlättade installationen avsevärt och gav en mycket bra vinkel på skärmen. Plus i kanten för den smarta kabelföraren. Plus också till min kollega som lånade ut en borrhammare modell Götterdämmerung 9000 eller motsvarande – att borra hål i väggar är aldrig så kul som när det går fort!

Kabeldragning modell C:\TEMP

Färdigt!

Ovanför innertaket

(Fler bilder av monteringen finns här, för den som är intresserad.) Väl uppe i innertaket visade det sig att alla eluttag som fanns att tillgå lät sig styras av knappen till takbelysningen – inte helt optimalt för en anläggning som ska vara igång jämt och kanske inte reagerar positivt på plötsliga strömbortfall. En förlängningssladd, några lossade paneler och uppfinningsrik kabeldragning rådde dock bot på det problemet. För att undvika att damm och partiklar från takplattornas fiberull letade sig in i fläkten i allt för stor utsträckning lade jag ett par rejäla pappskivor mellan taket och elektroniken. Förhoppningsvis ska vi inte behöva klättra upp dit särskilt ofta, men i det olyckliga fall att någon skulle stänga av datorn via Windows blir det nödvändigt (se den blå “på/av”-knappen på bilden ovan). Klimatmässigt är det förstås en smula varmt och gosigt i undertaket med all belysning men Brix:ens lilla fläkt verkar hålla processorn kring behagliga 60 grader utan någon större ansträngning, och desto viktigare, utan att några ljud letar sig ner till köket.

En summering av kostnaden (priserna är exkl moms) och komponenterna för projektet följer:

  • Bildskärm (Acer T272HL bmidz) – 5 399 kr
  • Mini-PC (Gigabyte Brix I3-3227U) – 2 399 kr
  • RAM-moduler (2 st Kingston 8 GB 1333 MHz) – 880 kr
  • SSD-disk (Intel 525 series 120 GB) – 999 kr
  • Väggfäste (Multibrackets M Vesa Flexarm 360) – 299 kr
  • HDMI-kabel (Supra HDMI Cable 3 m) – 495 kr
  • Övrigt kablage (USB, ström, nätverk) – 285 kr

Summa: 10 756 kr. Har man inte redan en Windows-licens på lager så tillkommer ca 700 kr.

Libratone

Uppmärksamma läsare som känner igen Spotify har kanske vid det här laget undrat om vår tiotusenkronors-leksak spelar musik genom bildskärmens inbyggda högtalare (förmodligen att jämföra med oförskämda tonåringar som spelar hiphop på sina mobiler). Det gör den inte – vi har ett par Libratone Zipp (se pressbild ovan) som projicerar ljud över hela kontoret, eller varhelst vi råkar befinna oss. Dessa pjäser, för modiga 3 698 kr(!) per styck(!!) låter både högt och vackert men för mig som sedan något år har världens bästa Bluetooth-högtalare till min Lumia hade jag förväntat mig betydligt bättre för burkar som betingar det fyradubbla priset. Det utlovade DLNA-stödet visade sig exempelvis vara en bedräglig lögn och inte ens med en av tillverkaren välsignad Apple-produkt kan man få båda högtalarna att arbeta tillsammans.

Räddningen blev istället det lilla programmet Airfoil som “fångar” ljudet från en utvald Windows-applikation och skickar det till högtalarna, var för sig men i perfekt synkronisering. Det går heller inte att förneka att Libratone-högtalarna har en stark After Work-potential (så länge man inte festar för länge – batteritiden är bara fyra timmar) och ett snyggt utseende med överdrag i Cashmere-ull(!!!) som väl i någon mån motiverar det hutlösa priset.

Så långt om mitt semesterprojekt – jag skulle förmodligen kunna hålla på ett tag till, men efter närmare 1 300 ord tror jag att ni börjar tröttna nu, kära läsare. På återseende!