Myten om Systembolagets monopol

Alkoholmonopolet är en återkommande fråga i den här bloggen. Liksom i politiken, där den brukar bubbla upp mellan valen för att sedan raskt glömmas igen, det är ingen vidare bra valfråga trots att den delar de politiska blocken (SD står här på Alliansens sida). Folket är nämligen nöjda med Systembolaget! Öppettiderna kan man anpassa sig till, det finns gott om butiker och personalen är som regel trevliga och kunniga. Systembolaget borde rimligtvis kunna klara sig i konkurrensen mot andra handlare, kan man tycka. Om det nu hade funnits några.

Jag är böjd att hålla med om att “bolaget” är bra om man vill köpa blaskig ljus lager, storsäljarna från en rad välbekanta märken och enstaka intressanta tillskott från den diskreta hyllan med “Småpartier”. Där tar det slut. Kraven som Systembolaget ställer på sina leverantörer gör det helt omöjligt för många mikrobryggerier, lantbrukare och glada amatörer att sälja sina alster den vägen. De finner man istället på lokala krogar, ölfestivaler och naturligtvis under bordet där staten inget ser.

I våras dök frågan upp igen och riksdagsmajoriteten som är positiv till gårdsförsäljning verkar nu bestå. Det som förbryllar mig är hur monopolförsvararna antingen är okunniga eller ovetande om hur uppluckrat monopolet redan är. Som om samhället skulle dränkas i en flod av alkoholrelaterade brott bara för att ICA fick sälja starköl. Eller som om möjligheten att ta med sig flaskan hem från krogen istället för att behöva svepa de sista klunkarna innan man går skulle göra en till alkoholist.

Det finns nämligen i praktiken inget monopol på alkoholförsäljning. Det som finns är ett förbud på att sälja oöppnade flaskor och burkar i fysiska butiker inom landet. Samtidigt som det bara kostar några tior att ta ett kliv ut ur landet och tillbaka igen. Samtidigt som det också går utmärkt att beställa över nätet. Att tillgängligheten skulle öka så drastiskt av att Systembolagets monopol föll är helt enkelt inte längre sant.

För enkelhetens skull har jag gjort en tabell:

Pris Utbud Transport Tidsåtgång
Systembolaget
★☆☆
Dyrt
★★☆
Okej
★★★
Bär hem själv/hemkörning
★★★
30 min-1 tim
Handla online
★★☆
Varierande (dyr frakt)
★★★
Obegränsat!
★★★
Hemkörning
★★★
5-15 min
Bordershop
★★★
Billigt
★★☆
Varierande
★★☆
Egen bil
★☆☆
Några timmar, minst
Finlandsbåt
★★★
Billigt
★☆☆
Sådär
★★★
Egen bil/bär hem själv
★☆☆
En dag, minst
Krogen
☆☆☆
Jättedyrt
★★☆
Varierande
★☆☆
Drick på plats
★★☆
Några timmar

Internet erbjuder ett större utbud än Systembolaget – i princip vad som helst finns bara du är beredd att betala för det. Den som är det minsta intresserad av öl, vin eller sprit upptäcker snabbt att Systembolagets utbud är futtigt och inriktat enbart på stora kvantiteter. Tyvärr gör utrikesfrakten att det ofta blir dyrt – men för konnässören är det inte det centrala. Beroende på var du bor i landet kan en bordershop mot Danmark/Tyskland eller en färja till Åland/Finland vara ett bättre alternativ. Här är priserna låga, du kan handla så mycket du får in i bilen och utbudet är åtminstone okej.

Än så länge får man alltså välja mellan lågt pris eller stort utbud. Jag åker en del finlandsfärja och tyvärr har de bara precis börjat förstå att rikta in sig på finsmakarna, det handlar fortfarande mycket om att kränga öl och vin till lägsta möjliga pris. Det kommer sakta men säkert i och med att de gamla målgrupperna dör ut och man vill ha ett mer sofistikerat klientel.

Nej, vill man försvara Systembolaget så får man börja med att förklara varför det inte skulle stå sig i den fria konkurrensen. Och hur den begränsade tillgängligheten kan vara en så avgörande folkhälsofråga när tillgängligheten i praktiken inte är begränsad.