Mina topp 20 spel genom tiderna – del 1

Som uppvuxen i ett hushåll där datorn var en självklar ingrediens även långt före Internets dagar har jag alltid älskat datorspel. På den tiden var datorspelen något nytt och okänt, numera är det en miljardindustri som drar in mer pengar än musik och film tillsammans. För de som växer upp idag kan det inte framstå som annat än historisk kuriosa att interaktiv underhållning inte alltid varit normen. Att sitta och passivt glo på film i två timmar blir ju aldrig lika engagerande eller fängslande som en upplevelse där du själv styr handlingen!

En vän till mig tog via Facebook upp det goda initativet att så här det nya året till början posta en lista på sina favoritspel genom tiderna. Här är min. Jag har valt ut 20 spel i kronologisk ordning men egentligen är det en på tok för kort lista för att göra 30 år av spelhistoria rättvisa, så många av spelen får stå som representanter för en större kategori.


Trade Wars 2002 (1986)

Trade Wars 2002 får representera den kategori av textbaserade multiplayer-spel som kallas MUDar och var omåttligt populära på den tiden innan Internet då BBSer regerade. De finns kvar än idag, men bristen på tillgänglighet och grafisk finess gör dem till mer av en nisch för nostalgiker.


Dune II (1992)

Dune II är spelet som definierade hela RTS-genren för många, mig inkluderad, och lade grunden för mer polerade och namnkunniga efterföljare som Command & Conquer (1995), Warcraft (1994) med flera. Faktum är att det med minimal ansträngning kan fås att snurra på en modern PC och håller måttet än idag, om man kan ursäkta det lite ålderdomliga gränssnittet.

Som kuriosa ska nämnas att Dune II är nästan helt orelaterat till spelet Dune (1992) från samma utgivare. Det senare är baserat på novellen Dune av Frank Herbert, men Dune II innehåller bara grundidéerna och ingenting av storyn.


Doom (1993)

Doom var varken först eller mest sofistikerat men får stå som representant för den tidiga FPS-genren, utvecklat av de numera legendariska id Software. Snart 30 år senare är de fortfarande sina rötter trogna och Doom (2016) har allt det som gjorde originalet bra – uppdaterat till modern standard. Konceptet “skjut allt som rör sig” går trots allt alltid hem.


The Settlers II (1996)

The Settlers II var för mig pionjär för en kategori av RTS som fokuserade på produktion och resurshantering snarare än krig (även om man kom till krigandet så småningom också). Därmed låg tonvikten mer på logiskt tänkande och långsiktig planering än snabba reflexer och taktik. Utvecklarna Blue Byte har aldrig vikit från sitt koncept och ett åttonde spel i serien sägs vara under utveckling i skrivande stund.


Civilization II (1996)

Civilization II står med på listan som representant för den legendariska Civilization-serien, ursprungligen utvecklad av Sid Meier. Det första Civilization kom 1992 men det var tvåan som fångade mitt intresse och som får stå med i listan, även om Civilization V (2010) förmodligen är min egentliga favorit i serien.

Även Colonization (1994) förtjänar ett hedervärt omnämnande. Till ytan mycket likt Civilization men samtidigt ett mer fokuserat och storydrivet spel i vilket jag spenderade många timmar.


Quake (1996)

Quake kan på sätt och vis klumpas ihop med Doom (1993) – det har samma utvecklare, det har ytligt sett samma spelmekanik och ingen hade nog blivit jätteförvånad om det hade hetat Doom 3. (Det verkliga Doom 3 kom först 2004.) Men Quake bröt ny mark på två för mig avgörande sätt: det var lämpat för multiplayer och klarade det utmärkt även över sämre uppkopplingar tack vare QuakeWorld.

Det var dessutom ett av de första spel som drog ordentlig nytta av 3d-grafikkort och en starkt bidragande faktor till att den tonåriga jag tjatade mina föräldrar leda om att få ett Orchid Righteous 3D i julklapp.


Theme Hospital (1997)

Theme Hospital får dela sin plats på listan med Theme Park (1994), två oerhört sympatiska och fridfulla spel från Bullfrog, med den smått legendariske Peter Molyneux vid rodret. Med en rejäl dos humor och lite mindre av den kliniska realism som kännetecknade andra samtida “simulatorer” – till exempel Sim City 2000 (1993) – vann “Theme”-spelen en välförtjänt plats i många gamerhjärtan. Theme Hospital står sig faktiskt väl än idag och det är lätt att få tag i en version som funkar på en modern PC.


Total Annihilation (1997)

Total Annihilation var spelet som tog 3D till RTS-genren med enorma kartor, simulering av gravitation, vind, höjdkurvor, skogsbränder med mera. Dessutom med möjligheten att skicka arméer av aldrig tidigare skådad storlek mot motståndaren. Enastående kul i multiplayer, särskilt kombinerat med moddar och möjligheten att lätt skapa egna kartor.

Total Annihilation står sig väl än idag men fick också lyckade uppföljare i form av Supreme Commander (2007) och Supreme Commander 2 (2010).


The Curse of Monkey Island (1997)

The Curse of Monkey Island är kanske det spel i den här listan som får stå som representant för flest andra – från Sierras klassiska “Quest”-spel (King’s Quest, Space Quest, Police Quest) till LucasArts många spel i Monkey Island-serien, Full Throttle (1995), Broken Sword (1996), Grim Fandango (1998), Tales from the Borderlands (2014) med flera, med flera. Äventyrsgenren tar en bra bok eller långfilm och gör den interaktiv, ett enkelt och tidlöst koncept.

Förutom The Curse of Monkey Island (det tredje i Monkey Island-serien) är King’s Quest VII: The Princeless Bride (1994) och The Neverhood (1996) spel i genren som ligger mig varmt om hjärtat.


Battlezone (1998)

Battlezone tog RTS-genren och flyttade den till första person. Istället för en allsmäktig general som betraktade slagfältet i miniatyr och skickade hundratals soldater mot en säker död med ett musklick, blev du plötsligt en befälhavare på marken, där varje liv räknades. Jag har inte hittat något spel som gjorde detta innan Battlezone – åtminstone inte på PC – och resultatet står sig väl än idag. Konstigt nog förblir första persons strategispel en relativt nischad genre.

Battlezone fick en originalet trogen uppdatering i form av Battlezone 98 Redux (2016) och jag rekommenderar den verkligen.