Categories
Mat

Julmusttestet 2020

Vi kanske alla blir så illa tvungna att fira en annorlunda jul i år men det innebär på intet sätt ett tvång att avstå från julens många godsaker. Landets alla bryggmästare har i vanlig ordning arbetat hårt och utbudet av julmust tycks bara öka och öka för varje år som går. För en tid sedan samlades vi därför ett litet antal härdade och luttrade experter på ämnet för att – givetvis under säkra former – utröna vilken av årets julmustar som egentligen är godast.

Jag tänker nu inte tråka ut er med fullständiga essäer om var och en av de 16 sorterna vi provade, utan vi går direkt på testpanelens topp 3:

Tredje godast 2020

Nygårda – Lagrad Julmust, Romfat

Vi hittade ett antal olika fatlagrade mustar från Spendrups-märket Nygårda men majoriteten föll inte panelen på läppen. Denna var ett lysande undantag med sin tydliga romkaraktär, en behaglig arom som ger en angenäm känsla redan före första klunken. En extra fjäder i hatten till en redan från början helt okej julmust. Etiketten med sitt moderna utförande erhöll även den panelens gillande.

Näst godast 2020

Nyckelbryggerier – Gammeldags Julmust

Förutom testets absolut bästa flaska – med pantentkork! – imponerade Nyckelbryggeriers julmust stort på panelen med sin goda traditionsenliga smak, utmärkta fyllighet och diskreta sötma. Att denna vunnit bäst i test i andra publikationer förvånar oss inte det minsta. Det här är god och genuin julmust som inte behöver några specialbehandlingar eller smaktillsatser för att briljera.

Vinnare 2020

Hammars Bryggeri – Julmust Whiskyfatslagrad 2016

Fyra år på äkta whiskyfat från Bergslagens Destilleri har givit denna årgångsmust en komplexitet och en fyllighet som ingen annan must i testet kan tävla med – detta utan att kompromissa på den fina traditionsenliga smaken och med en väl avvägd sötma. Panelen var i övrigt en smula kluven i sina åsikter om Hammars andra mustar, men att denna var godast i vårt test höll nästan alla med om.

Shout-out: Bästa referensmust

Zeunerts Julmust

De lärde må tvista om vilken som är den äkta julmustsmaken, och så även vår panel – vilken som egentligen låg närmast en referens för hur en julmust ska smaka rådde det minst sagt delade meningar om. Själv är jag av uppfattningen att äkta julmust ska ha lite maltkaraktär, som en svagdricka. Där passar Zeunerts in perfekt och gör sig på så vis också lite extra bra till maten.

Sämst i test

Lidl/Freeway Julmust

Den här blaskiga, trista drycken hade vi inga större förväntningar på, men efter att ha fått veta att den fått full poängpott i en inte helt disreputabel tidning för några år sedan var vi tvungna att prova. Helt i onödan visade det sig, till och med julmusten som Ikea säljer under eget märke var godare än denna, flera tyckte inte att den smakade något alls. Undvik!

Hela listan

Här kommer så hela listan på testade mustar denna gång – om du har en favvo som du tycker att vi borde prova nästa gång, hör av dig!

  • Apotekarnes Vintermust
  • Hammars Julmust
  • Hammars Julmust Kardemumma
  • Hammars Julmust Whiskyfatslagrad 2016 (bäst i test)
  • Ikea Vintersaga (näst sämst i test)
  • Lidl/Freeway Julmust (definitivt sämst i test)
  • Mora Gammeldags Must
  • Mora Must
  • Nyckelbryggerier Gammeldags Julmust (2:a plats)
  • Nygårda Lagrad på cognacsfat
  • Nygårda Lagrad på ekfat (“var är ekfatet?” – panelen)
  • Nygårda Lagrad på romfat (3:e plats)
  • Nygårda Original
  • Tillmans Enbärsdricka (god, men ingen julmust – diskad!)
  • Törst Real Julmust (absolut inte riktig julmust)
  • Zeunerts Julmust (bästa referens)
Categories
Politik

Vi räddar hellre krogarna än de äldre

Jag har inte skrivit något om Covid-19 så här långt men det är väl på tiden nu. I ärlighetens namn gör jag det mest för att ha något att blicka tillbaka på om några år när allting är bortglömt till förmån för nästa globala katastrof.

I skrivande stund är vi i antingen på god väg mot, alternativt uppe på, toppen av den andra vågen. Vi fick några månader av relativt lugn i somras men så fort det blev kallt ute gick det åt fanders igen, med en lavinartad ökning av fall följd något senare av en mildare men klart synbar ökning av svårt sjuka och döda.

Medierna och diverse tyckare konstaterar med olika grad av upprördhet och/eller förvåning att ingen verkar bry sig om de nya hårdare rekommendationerna, särskilt inte festsugna ungdomar och den enda konkreta restriktionen, mot alkoholservering efter 22:00, befaras mest leda till flera hemmafester och samtidigt slå undan benen för krogbranschen, vars efterlängtade återhämtning i december sannolikt nu uteblir.

Jag tycker mig ha en hyfsad uppfattning om varför det är så. I första hand har vi alla förstås tröttnat på att isolera oss och inte få göra de roliga saker vi annars tar för givet. I våras var viruset nytt och okänt, då fanns en annan rädsla och en större vilja att sätta försiktigheten främst. Men vilka restriktioner vi kan införa är nu som då ganska hårt begränsat av vår lagstiftning. Vi kan inte som andra länder på kort sikt besluta om en “lockdown”.

Restriktioner tycks för övrigt inte göra någon större nytta. Det verkar inte finnas något tydligt orsakssamband som tyder på det. Visst finns det länder som stängt ner och klarat sig bättre än Sverige, men också exempel på motsatsen. Hårda restriktioner riskerar dessutom att vara kontraproduktiva då kraftig arbetslöshet, konkurser och ekonomisk kris resulterar i psykisk ohälsa för massor av människor. De är dessutom kostsamma vilket drabbar annan viktig verksamhet i samhället.

Så då återstår försiktighet och goda argument för att vi ska få ner smittspridningen. Men – vi har hela året bombarderats av data som i all välmening visar exakt hur många av de sjuka, svårt sjuka och döda som tillhör vilken åldersgrupp, vilka andra komplikationer de hade, och så vidare:

Det här är krasst uttryckt inte en särskilt skrämmande riskanalys om du lever ungdomens glada år eller befinner dig strax därefter. Man anser sig kanske inte ha några problem med att avstå kontakt med äldre släktingar ett tag men det vanliga sociala umgänget är oerhört viktigt. Risken det medför att avstå det anses vara större än risken att en själv eller någon av ens nära blir svårt sjuk och dör.

Det talas om “långtidscovid” där symptomen sitter kvar i flera månader men även om det i nuläget är lite för tidigt att börja prata om “lång tid” så tycks detta också drabba äldre människor och de som blivit allvarligt sjuka i första hand. Det är sedan tidigare känt att en allvarlig “vanlig” lunginflammation kan ge ärr på lungorna som tar tid att läka – men de läker så småningom.

Trots detta dör människor i tusentals – varför? Jo, för när antalet smittade räknas i miljoner kan dödsrisken vara minimal, siffran på antalet döda blir hög ändå. Bevisligen kom smittan fort in även bland sårbara grupper på äldreboenden, och även relativt pigga äldre har inte heller varit särskilt bra på att följa rekommendationerna – det räcker med en kort promenad på stan för att erinra sig om detta.

Jag försöker här inte att lägga någon värdering i det men det är förstås lätt att upprört påpeka hur “egoistiska” folk är, att “ingen” tänker på vårdpersonalen som får slita, att det alltid är någons anhörig som avlider, och så vidare. Jag tror inte att sådana argument biter. Vi är generellt sett skitdåliga att bry oss när människor vi inte känner över huvud taget far illa. Med undantag för kändisar, förstås.