Punkt SE

När jag såg gula vimplar över bussterminalen vid Danderyds Sjukhus gissade jag först på något slags förvirrat PR-jippo. Men icke (fast jo, kanske ändå) – det var tidningsutdelare för Aftonbladets nya gratistidning Punkt SE. Efter en snabb genomläsning kan jag konstatera att det är nya Stockholm City all over again. Oinspirerad, ointressant, för tunn, för mycket annonser. Dessutom i ett skrattretande yttepyttigt format.

Nåväl – konkurrens är visserligen bra, så jag skall inte klaga på att vi morgonpendlare fått ytterligare en tidning att välja på. Men jag håller mig nog även fortsättningsvis till Svenska Dagbladet, eller Metro om man bara ser till gratistidningarna. Den senare tycks bara bli bättre med åren – det enda jag inte gillar är att den med jämna mellanrum bundlar Gringo, en skitblaska skriven av wannabe-journalister som inte skulle klara sig fem minuter utan Metros stöd.

Nordea-bluff i mailen

Det här landade i min mail idag, i vad som såg ut som ett officiellt Nordea-mail, från en fejkad Nordea-adress:

För Nordea har sommar 2006 blivit en av de mest fulla med illegala operationer. Det blir allt oftare att den konfidentiella informationen om våra kunder intresserar svindlare. Det är rätt många som vänder sig till oss för att vi skyddar deras konto mot förlust av pengar. På grund av det förklarar Nordea nästa månad för månaden av fraudkamp.

Detta åtföljt av en länk, maskerad för att verka gå till Nordea, men som egentligen gick till IP-adressen 203.149.7.226. Hela mailet är fullt med usel svenska (“de mest fulla med illegala operationer”) och det luktar bluff lång väg.

Tur att man inte är Nordea-kund.

Ordningsregler

Ämnet kom upp i en annan blogg, så jag tänkte förklara kommentarsreglerna här innan det är för sent: Grundregeln är att jag inte raderar något utom i undantagsfall eller då texten på något sätt bryter mot lagen, eller då en eller flera länkar i kommentaren är att betrakta som reklam, eller länkar till olämpligt material. Det är således fritt fram att vara ett arsle, men jag föredrar att ev. arslen lämnar namn och blogglänk så att jag kan jävlas tillbaka.

Viktigt: Jag raderar aldrig inlägg från meningsmotståndare, ens om jag finner innehållet provocerande. Det enda undantaget från denna regel är om kommentarer postas som inte har någonting med bloggposten de ligger under att göra.

Varför känner jag mig manad att påpeka detta? Jo, jag tittade förbi en ganska aktiv “webb- och fotoblogg” på extremvänsterkanten och kände mig manad att kommentera ett inlägg. I den efterföljande diskussionen blev jag kallad “dum i huvudet”, blev informerad om att personangrepp inte var tillåtna (i den ordningen!) och strax därefter försvann mina inlägg, eller ersattes med text som jag inte hade skrivit, utan att mitt namn ändrades.

Att det finns folk i hizbollahvänstern som är helt ute och cyklar är i och för sig ingen nyhet. Alla jag diskuterat med fram till dags datum har, emellertid, klarat av att få svar på tal (undantaget Ali Esbati, men han räknas inte i egenskap av föredetting) utan att explodera och sänka sig till femåringsnivå. Nå, nog om det. Trevlig helg!

Tillägg (2006-08-16): Jag har skrivit en sammanfattning av ordningsreglerna som är länkad från förstasidan.

Ett verktyg är så gott eller ont som användaren

SvD skriver idag om hur samma företag, Peer99, som säljer Piratbyråns reklamplagg också säljer plagg med motiv som inte är fullt så politiskt korrekta, typ “Feminism – för dig som är fet, ful och avundsjuk“. Man får dock leta en stund för att hitta dem, vilket inte framgår av SvD:s artikel. Hur som helst, det luktar ganska mycket nyhetstorka och guilt by association om artikeln. Ett tryckeri erbjuder blott en tjänst, budskapen de trycker är godtyckliga och bestäms av den som beställer. Vi kan dra en parallell till ett verktyg, såsom en hammare. Om den används till att döda eller slå in spikar i ett trendriktigt staket spelar ingen roll för den som säljer hammaren, ännu mindre för hammaren själv. Det är den som använder en tjänst eller ett verktyg som är ansvarig för resultatet.

Samma resonemang har för övrigt framgångsrikt använts bl a här i Sverige för att skydda BitTorrent-sajter och DC-hubbar från att bli nedstängda – de tillhandahåller bara en tjänst, att låta människor dela med sig av sina filer. Även om vi låtsas att 99% av användandet är så kallad piratkopiering så är det fortfarande inget ont med själva tjänsten. Användarna bär ansvaret. Vilket givetvis är obekvämt så in i h*e för den som vill hitta en stor, lättfattlig syndabock. Sorry, SvD. Ni lyckas inte övertyga denna gång.

Tillägg (14:12): Nu har fler bloggar uppmärksammat artikeln. 

En piratgärning mindre

Fick en släng av dåligt samvete igår och köpte webhallens sista ex av Diablo II Battlechest – ett trepack av originalet Diablo, uppföljaren Diablo II och dess expansion. Tre otroligt bra spel som jag redan spelat till döds (piratkopierade då givetvis) men vad gör man inte när nostalgiyran faller på? Den petige noterar för övrigt att jag, för de 379 kr som trepacket kostade, hade kunnat köpa de tre spelen i separata kartonger och fått 112 kr över, eller som 1+2 (Diablo separat och Diablo II+expansion i tvåpack) och fått 121 kr över. Så varför detta slöseri?

Anledningarna är trenne. Dels är det lite coolt att ha “samlarutgåvan” (snyggare låda ju!) och dessutom ingick det en tokfet strategiguide som antagligen skulle kostat 379 kronor separat om den stod i handeln. Den tredje anledningen är att jag räknade samman priserna först efter att beställningen var lagd. Trepack brukar vara billigare än att köpa separat, så jag brydde mig inte om att kolla.

När jag så väl kom hem vägrade Diablo att funka (nåt om fel CD, trots att jag hade originalet). Windows XP och gamla spel brukar gå att få att fungera hyfsat tillsammans, men i mina försök att fixa till allt lyckades jag på nåt sätt få hela min Windowsinstallation att kuka ur så till den milda grad att datorn inte längre startade. Detta kan ju ha skett av andra anledningar – vi snackar trots allt om en fyra(!!) år gammal installation här, som hackats och fixats med många gånger, men som ändå gick helt stabilt fram tills dess att jag försökte installera Diablo. Djävulens spel, i sanning.

Diablo installerade emellertid finfint på en Windows 98-burk jag hade stående och min egen dator spelar, efter ominstallation, Diablo II utan problem. Så nu blir det helveteslir för mig ett bra tag framöver. Tjing!

För övrigt tror jag att jag ska börja kalla mig individualistfeminist. Eller kort och gott iFeminist. Kan stå för icke-feminist också. Läs mer om det här.

Hopp för Sverige

Ser på TV4 att blockskillnaderna ökar igen. Från att ha varit inom felmarginalen, med ett knappt övertag för de röda, har det skiftat rejält åt rätt håll: Demoskops undersökning visar 51.4% mot 44.3%, fördel höger. Bäst av allt är att både miljöpartiet och vänsterpartiet ligger inom 0.5% från att åka ur riksdagen. Båda har backat mer än 2% och ligger på 4.2% (mp) respektive 4.4% (v). Kan ni tänka er fyra år av en riksdag där moderaterna, folkpartiet och kds har egen majoritet? Himmelrike. Kanske ett Sverige man kan vara riktigt stolt över igen. Nu är detta förstås önsketänkande så det skriker om det, men om trenden fortsätter fram till september kommer vi åtminstone slippa det nuvarande sossepacket i regeringen.

Pappershandduk gör pojkar till män

Fick syn på Brawny Academy via länksamlingen FZ WTF, och fastnade. För att vara hushållspappersreklam är det jävligt bra. Två lag bestående av mestadels soffpotatisar åker ut i skogen för att lära sig bli aningen mer manliga, men samtidigt införstådda med sina flickvänners bryderier. Det är roligare än det låter, dessutom gratis och fritt från störande reklam.